Hade en sjukt stressig dag med E:s cowgirlfest idag (hon fyllde 11 år i tisdags), som började med städning och matlagning efter frukosten imorse. Jag var fortfarande lite småsjuk under dagen och har nog fortfarande feber nu, Johan var trött och utarbetad, men vi knatade på för att E skulle ha ett så bra kalas som möjligt.
Vid slutet av kvällen, hade vi utmattat hade kastat oss i soffan och tittat på en film (”Love in Manhattan”, förvånansvärt bra faktiskt). När filmens eftertexter började rulla och klockan slog om till tolv, tittade Johan på klockan och sa ”Vet du vad det är för dag idag?” Jag funderade ett tag och kunde verkligen inte komma på något annat än att min svägerska fyllde 40 år. ”Njae,” sa jag tveksamt, eftersom jag brukar hålla koll på årsdagar och andra viktiga datum. ”Räkna baklänges till ett viktigt datum i vårt liv”, sa han. Viktigt datum, måste vara 4 oktober, vår årsdag. Men vad har det med 15 februari att göra? ”Vi firar 500 dagar” sa han och gav mig en puss. Sen sprang han plötsligt ut ur rummet, med ursäkten att han skulle titta till barnen. Eh, jaha… grattis, tänkte jag tillbaka.
Men strax kommer han tillbaka, och med sig har han en stor bukett orangea (off course!) rosor samt en platt-tv till sovrummet (!) som jag sagt att jag ville köpa. Han köpte en tv till mig!! Den där Anneli kan ju inte vara frisk…
Tänk vilken tur jag har, som har en sådan underbar, fantastisk pojkvän. Älskar dig, min Johan. Grattis på 500-dagsdagen!
