Merry Christmas!

Sverige ska tystas av staten

Nu har Sverige slutat prata om FRA. Åtminstone är det inte längre någon toppnyhet och människor talar inte om det i vardagen längre. Men bloggvärlden har inte tystnat. Aktiva människor mot FRA skriver fortfarande rapporter om hur det går i kampen mot antidemokratilagen om avlyssning.

Jag läste en väldigt intressant artikel i DN idag om hur tyskarna slutat prata om känsliga saker på telefon efter att man infört EU:s datalagringsdirektiv i början av året. Lagen tvingar teleoperatörer att lagra all information om kundernas telefonsamtal och e-post i minst sex månader. Enligt en undersökning som gjordes i maj vågar tyskarna inte längre prata om vissa saker med psykologer och relationsterapeuter per telefon, av rädsla för att någon lyssnar av deras samtal. Mer än hälften av deltagarna i undersökningen svarade att de skulle dra sig för att ringa ett känsligt samtal efter att lagen infördes.

Min fråga blir då automatiskt: Om vi vanliga människor drar oss från att prata hemligheter per telefon… Hur tror ni då att kriminella kommer att göra?

Längtar till jul…

Nu är det bara en vecka kvar till jul och jag längtar så. Detta är lätt holliday nr 1 för mig. Det är högtiden man spenderar tillsammans med sin familj. Huset fylls med dofter av stearinljus, köttbullar, granbarr, ost, amaryllis och glögg. Överallt lyser stjärnor och adventsljusstakar i fönstren och i träden har folk satt små lampor som blinkar välkomnande när man kör förbi. Alla hus ser ut som tagna från ett julkort när mörkret faller och som den nyfikna själ jag är, är det ännu svårare i tider som dessa, att låta bli med att glo in genom folks fönster för att se hur de har designat det hemma hos sig.

Julen för mig blir häktisk, precis som i fjol. Allt börjar med en tur till barnens farmor och farfar i Småland där hela familjen ska fira julafton. Sen tar jag tåget till Hjortnäs i Dalarna för att fira jul med mamma, Lasse och syrran. Dagen därpå kommer även till Johan, som lämnat över barnen till sin mamma. Vi sover ytterligare en natt i Hjortnäs, sen bär det av till Ramundberget för en veckas skidåkning med vännerna över nyår!!!

Efter nyår åker vi hem och fiskar upp barnen, sen åker vi till Skåne för att äta den traditionella julefrukosten hos mamma med hela tjocka släkten.

Så ni kanske ser, en hektisk, men väldigt trevlig julkombination. Hoppas bara inte att jag gör ”en Towe”, dvs är sjuk över julen. Av någon anledning så har jag alltid lyckats bli sjuk inför stora helgdagar, eller en resa jag sett fram emot. Det har till och med blivit en grej i familjen. Alla vet att jag alltid blir sjuk.

Jag är redan på god väg faktiskt, blev riktigt krasslig igår kväll med halsont och huvudvärk. Idag har jag varit hemma och VABat S som haft samma symtom. Det var inte enkelt att vara sjuk och samtidigt passa upp på en liten sexåring som hellre tittar på Barbie än sover. Jag såg fyra hela gulliga barnfilmer idag. Men lite mysigt var det ju förstås. Som när hon kröp in i min famn och sa att hon gärna satt så nära sig som möjligt för att det var så mysigt. Eller när vi drack glögg.

Nä, nu ska jag vila och kurera mig och fantisera om den kommande julhelgen i familjens tecken.

En bokrecension

Det var nu ett tag sedan jag läste ut boken Min kamp av Ernst Billgren. Nu kommer till slut även enormt efterlängtade recensionen, skriven av ingen mindre än yours truly.

Boken är en lustig, eller underlig (välj själv) bok om ingenting och allting. Som konstnär lever man i cykler, menar Ernst, med utställning i ena änden och sökandet efter inspiration i de andra. ”Min kamp” handlar om en sådan konstnärs vardagsliv som till största delen utspelar sig i hans egen ateljé. På baksidan av boken står den instruktiva innehållstexten:


”De som via en baksidestext försöker utröna huruvida en bok är bra eller ej ger sig själva en fundering och övermaga uppgift.
Det vore som att utifrån en hastig blick på en liten flik av en målning försöka skaffa sig en klar bild av dess helhet.
Huruvida denna bok är bra eller inte är ej så viktigt, den berör andra ämnen än litterära kvaliteter och har i alla fall redan fyllt sin uppgift.”


Det säger en del om det han vill säga med boken och vad boken egentligen handlar om, nämligen allt och inget på en gång. Boken har inget budskap och är inte skriven för att moralisera eller tycka något. Det är en berättelse om vad som pågår i en konstnärs huvud under processen mot en utställning.

Boken är skriven på ”fel” håll, d.v.s. att texten är vertikal istället för vågrät och går över ett helt uppslag. Sidnumreringen är också upplagd därefter, ett uppslag är en sida.

Författaren skriver om allt han funderar över och tänker på. Det fascinerade mig, då jag ofta tror jag att jag är ensam i mitt tankemalande och funderande. Att fundera är väl inga konstigheter, men jag får alltid för mig att andra ”tänkare” tänker på vettiga saker som finanskrisen, världsproblemen eller ett kommande byggprojekt. Jag däremot, maler och maler allt. Precis allt. Det kan vara saker som ”varför sa hon så? Betyder det något? Har han gjort något som skulle antyda att..?” till saker som ”hur tar jag mig från A till B imorgon? Hur får jag honom att förstå vad jag menar? Ska vi verkligen byta ut den här mot den där? Vem städar och vem handlar i helgen?” osv. Jag tänker och funderar hela tiden. Min hjärna går alltid på högvarv, en av anledningarna till mina konstanta sömnproblem. Kanske även på grund av mitt kontrollbehov. När jag läste Min Kamp av Billgren insåg jag att jag inte var ensam i att alltid fundera, även om jag inte har något konkret att fundera på. Trots att Ernst Billgren verkar vara en av Sveriges knäppaste människor, så känner man på något sätt igen sig i honom.

En rolig anekdot som Billgren tar upp är hur han vaknar på morgonen och har lösningen på ett problem som han funderat på sen han var barn, nämligen hur man kan förutsäga framtiden. Det finns, menar Billgren, en ordning i alla naturfenomen och samma ordning hittar man även i Kaos. Han tror att anledningen till att vi idag inte kan förutsäga framtiden är att vi inte har kan hitta mönstret i pendlingarna mellan den ordning som råder i naturlagarna och den som finns i Kaos. Han bestämmer sig sedan för att börja kartlägga detta mönster i jakt på lösningen. Detta är en väldigt intressant tanke och den sätter igång mina egna tankar och idéer kring samma ämne.

En annan rolig och men mer udda sak i boken är Dator-Ernst. En person som Ernst i boken själv har byggt in i ett datorsystem. Dator-Ernst är en reflektion av den verkliga Ernst och varje gång Ernst går till 7Eleven eller färgaffären, när han målar en tavla eller när någon kommer på besök så programmerar han in samma händelser i datorn. Tillslut är det meningen att Dator-Ernst ska göra samma saker som riktiga Ernst, men av sig själv. Förhoppningen med projektet är att Dator-Ernst ska leva sitt eget liv och komma med nya idéer och infallsvinklar som hjälper den riktiga Ernst att få inspiration till sin konst. En riktigt absurd, men brilliant idé som ger boken en ytterligare en spännande skiftning.

Jag rekommenderar alla människor att läsa denna bok, både de som kallas udda och de som kallar sig normala. Vi skulle alla behöva en dos av Ernst Billgrens konstnärliga konstigheter.

Advent

I söndags var det första advent. Enligt traditionen ställer man fram adventsljusstakar, hänger stjärnor i fönstren och köper julblommor den dagen. Så det gjorde ju jag, liksom tusentals andra svenskar också. Jag och Johan passade även på att öva på att åka skridskor, något jag inte kan skryta med att jag är särskilt bra på. Johan däremot har spelat bandy och dessutom tränat småpojkar i det samma så han studsade omkring på isen som en dåre medan jag balanserade fram på mina hockeyrör längs sargen. Men lyssnade flitigt till alla tips på hur man bromsar, faller, startar och så vidare. Så nu har jag stora blåmärken på knäna och sån där stolt träningsvärk i muskler som jag glömt fanns. Haha!

Igår var det dessutom 1 december. Dagen då man öppnar första luckan i julkalendern. En väldigt viktig dag för barn, så även för mina silverbarn. Därför var det extra roligt att min första riktiga jul, som boende med barnen, kunna presentera den julkalender jag och min syster fick av min Bedste (mormor) när jag var liten. Det är en kalender i tyg med 24 ringar där man kan fästa godispaket. Så under söndagen satt jag halva kvällen och packade in små, små paket med godis. Det pirrade lite i kroppen när jag hittade på nya fyndiga sätt att slå in dem på. Då tänkte jag på hur jag och syrran kunde springa upp på morgonen den 1 december och stå och känna på paketen. Man hittade en favorit, räknade fram till vilken dag man skulle få öppna det och sedan längtade man. En mycket viktig och rolig tradition som nu blivit till underbara minnen att se tillbaka på. Dessa minnen unnar jag nu mina älskade silverbarn. Förhoppningsvis kommer de som vuxna tänka tillbaka på tiden då de fick små godispaket på morgonen av sin silvermamma…

På väg till skridskobanan



Advent


”Lucka 1” ska öppnas