tisdag 10 november 2009
fredag 6 november 2009
Restaurang Tusen vann internationellt arkitekturpris

Världens godaste varma choklad serveras i restaurang Tusen i Ramundberget. På 1000 meters höjd, strax ovan trädgränsen ligger det nybyggda underverket -bäverhyddan om man så vill. Byggnaden ser nämligen ut lite som en bäverhydda med sin runda form, strikta inredning och mjuka björkträd som dekoration. Inne på restaurangen serveras lokal mat i en modern tappning, allt enligt samma anda som Ramundberget ofta levererar – lokalt, genuint och med gästen i centrum. Något jag lärt mig uppskatta som Ramis-missbrukare.
Restaurangen stod färdig för invigning i februari 2009. Sedan dess har jag tagit varje chans jag fått till att åka dit och dricka deras varma choklad, som finns i olika chokladstyrkor - från mjölkchoklad till 75 % kakao för finsmakaren. Men nu ska jag sluta tjattra om chokladen, eftersom det inte var det jag skulle berätta för er läsare. Men den är väldigt god... Det jag hade tänkt berätta innan minnena av chokladen mötte mina sinnen var att restaurangen ritades av Murman Arkitekter, samma gäng som även ritat de nya lägenheterna i SkiVillage i grannbyn Funäsdalen, som just nu är till salu.
Restaurangen nominerades till det internationella arkitekturpriset i kategorin Holiday på World Architecture Festival i Barcelona i år och vann!!
Så här lät motiveringen: ”The uncompromising commitment to modern Swedish design is a loyal gesture to the country’s contribution to modernism. It also indicates architects´ dedication to modernity. At the same time the form, which is based on the traditional use of timber tree trunks, links this project to the cultural and architectural history of Sweden.”
Grattis Hans Murman och Ulla Alberts på Murman Arkitekter och grattis Ramundberget!
Så glöm inte, åk till Ramundberget i vinter och se detta arkitektoniska mästerverk på egen hand. Och du, glöm inte att testa den varma chokladen.
– Towe –
söndag 25 oktober 2009
Hairspray - En riktig feelgood-musikal

Hairspray, en musikal som sattes upp på Chinateatern i Stockholm baseras på en film från 1988 med samma namn. 2007 gjordes en nyproduktionen av filmen med bland andra John Travolta, Christoffer Walken och Michelle Pfeiffer i rollerna. Nu har musikalen alltså kommit till Sverige.
Igår såg jag musikalen för andra gången. Första gången hade min kollega fått biljetter till generalrepetitionen och jag undrade i mitt stilla sinne om jag skulle tycka att det var värt att se den ytterligare en gång når vi redan köpt biljetter till en annan föreställning. Men det var det verkligen. Dessutom satt jag längst fram båda gångerna, så man fick se allt saliv som stänkte och min kollega fick nästan Morgan Alling i knäet på generalrepetitionen.
Så varför var den så värd att se två gånger? Jo, för att det var en riktig feelgood-musikal om rasism, kärlek och mobbning. Låter kanske inte så feelgood, men den var fylld med värme och skådespelartalanger och riktigt cool musik. Framför allt glänste huvudrollsinnehavaren Jessica Heribertsson med sin otroliga röst och energi och kärleksscenen mellan Rolf Lassgård och Morgan Alling var precis lika rolig och charmig som förra gången. Jag skrattade så jag grät.
När föreställningen var slut denna gång och alla skulle buga och bocka satt jag och funderade över om man skulle ställa sig upp. Ingen annan stod ju. Förra gången hade jag kollegorna med mig som också ville resa sig och dessutom var säkert ensembles vänner och familjer där, för alla ställde sig upp då. Men nu var det ingen som stod. Men sen insåg att det är ju precis sånt man gillar när man står på scen, att någon uppskattar det man håller på med. Dessutom måste ju någon vara först och jag ville verkligen visa min uppskattning. Svensson-rädslan skulle inte hindra mig. Så jag ställde mig upp och applåderade och visslade när Morgan och Rolf skulle buga. Ingen annan ställde sig upp. Shit. Jaha, vad gör jag nu då? Då såg jag att mamma ställde sig upp. Så då tänkte jag – Äh, låt folk tycka jag är dum. Så då började jag dansa istället och detta gjorde susen. Någon på scen ropade att man ju måste dansa när det är så bra musik. Allt fler började resa på sig och tillslut stod nästan hela salen och applåderade och hurrade. Puuh. Då såg jag att några i ensemblen visade tummen upp, andra blinkade en tack och viftade med sin blomsterkvast. Yes, jag lyckades...
PS. Lyssna också på Morgan Allings sommarprogram i P1 som jag skrev om i somras.
måndag 12 oktober 2009
Pudersnön har kommit till Ramis
Pudersnön har kommit till Ramundberget... magiska, underbara Ramundberget. Åhhh, vad jag längtar till december!
Etiketter:
Ramundberget,
skidåkning,
snö
lördag 3 oktober 2009
Det behövs en skolmatsdebatt
Tittade precis på Matakuten på TV4, en svensk version av Jamie Olivers Jamie’s school dinners där tre kockar försöker få tre svenska skolkök att laga bättre mat, med mindre halvfabrikat. Samtidigt går Bert Karlsson runt till olika myndigheter för att förstå vad som gör att man kvalitetskontrollerar allt i skolan utom maten. Frågan de ställer sig är - Hur kan man låta barnen äta sådant man inte själv skulle vilja stoppa i sig?
Näringsfattig men tillsatsrik mat
I dagens program kom man i programmet exempelvis fram till att barnen får i sig omkring 60 olika sorters tillsatser som smakämnen, förtjockningsmedel, emulgeringsmedel, konserveringsmedel och färgämnen i veckan. Dessa ämnen är inte bara till för att dölja den dåliga kvaliteten på ursrungsprodukten, utan också farliga i sig. E621 (natriumglutamat) är en smakförhöjare med bieffekter som huvudvärk, leverskador, allergiska reaktioner, hormonstörningar, illamående osv. Azofärgämnen som E102, E122 eller E129 kan framkalla allergiska reaktioner och flera av dessa färgämnen är förbjudna i stora delar av världen. Några var tidigare även förbjudna i Sverige, men förbudet hävdes efter inträdet i EU. Natriumbensoat (E211) är ett konserveringsmedel som i kombination med askorbinsyra (C-vitamin) blir cancerframkallande, dvs. en reaktion som kan komma av att du dricker lightläsk i kombination med att du äter citrusfrukter. Och listan kan göras mycket längre. Utöver E-nummer i maten serveras även frysta eller förkokta produkter där en del av de vitaminer, mineraler och naturliga smakämnen som finns i produkten försvinner. Detta ger inte bara en tråkigare, smaklösare mat utan också en mindre näringsrik sådan.
Och samtidigt som vi förfäras över alla E-nummer som finns i halvfabriken och har hetlevrade diskussioner om huruvida lightprodukterna är bra eller dåligt för hälsan, så fortsätter skolorna att ge barnen cancerframkallande, växthämmande, allergiframkallande skitprodukter. Hur kan man som förälder acceptera detta? Hur kan man inte ens reflektera över vad ignorans gör för våra barns utveckling? Hur kan politikerna tycka att detta är ok?
Samma budget för bättre mat?
I programmet menar kockarna på att man med samma budget som den man har idag kan göra nyttigare mat med färre halvfabrikat. Om detta stämmer, varför fortsätter kommunerna att servera halvfabrikat?
Några menar att problemen beror på lagen om offentlig upphandling. Man måste välja det billigaste alternativet av de leverantörer som erbjuder produkter som klarar kraven. Men då undrar ju jag, vem har ställt så låga krav så att man tvingas välja cancer- och allergiframkallande produkter till skolmaten? Det kan ju bara vara politikerna.
Andra menar att det beror på personalbrist. Den nöten är ju givetvis hårdare att knäcka, men inte omöjlig. Framför allt är det ingen ursäkt att inte utnyttja de resurser man har på bästa sätt. Exempelvis tar det sannolikt lika lång tid att hacka färska grönsaker som att koka frysta. Det tar antagligen längre tid att koka riktig potatis framför färdigkokta, men medan man övervakar kokningen finns det säkert massor av andra saker man kan göra för att fördriva tiden.
Det finns självklart flera problem som är svårare att hantera än andra, men att man inte ens försöker lösa dessa problem är skandalöst. Vi hör ofta om den dåliga mat som serveras på sjukhus och ålderdomshem, men debatten om skolmaten verkar ha gått alla förbi. Det är ju vår framtid som sitter där och trycker i sig den där skiten fem dagar i veckan.
Det är möjligt att Matakuten inte lyckas hjälpa skolorna, eller att de överdriver saker. Men det spelar ingen roll. För en sak är säker, debatten behövs och det är hög tid att vi försöker hitta lösningar för att förbättra skolmaten för våra barn.
söndag 27 september 2009
lördag 19 september 2009
Kören sjunger Umbrella på Dalhalla
Som jag tidigare har berättat, så är jag med i en kör som heter "Du kan sjunga Gospel" med Gabriel Forss som körledare. Klippet nedan är från Dalhalla och visar körens bästa låt hittills. Umbrella av Rihanna i en helt annan tappning än det man är van vid. Jag får fortfarande gåshud när jag hör den såhär, trots den dåliga inspelningen.
Etiketter:
Dalhalla,
dukansjungagospel,
Gabriel Forss,
musik,
Umbrella
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



