I Danderyd bor man bäst i Sverige

Ja, så säger i alla fall tidningen Fokus, som för andra året i rad har korat Danderyd till Sverige bästa kommun att bo i. Som en del av er kanske minns, så skrev jag förra året om hur Danderyd hade vunnit och vad det berodde på... mig naturligtvis. JAG flyttade ju till Danderyd för två år sedan. Läs gärna det blogginlägget här.

Men skämt åsido, vad beror det, enligt Fokus, på att Danderyd toppar rankningen varje år? Och vad är det som gör att övriga kommuner i toppen är välbärgade kommuner som Vellinge, Täby, Lidingö och Lomma? Danderyd vann därför att de har några av landets bästa skolor, de har bra äldreomsorg, högt valdeltagande, lågt socialbidragsberoende, lägst ohälsotal och bästa rankningarna i jämställdhetsindex. Men varför har de det? Jo, därför att de som har råd att bo i Danderyds kommun är höginkomsttagare och "enligt aktuell mäklarstatistik kostar en villa i genomsnitt 6,7 miljoner kronor."

Det är lätt att vinna en tävling som har förutsättningarna som måttstock. När endast människor med hög inkomst har råd att flytta till kommunen, blir det inte lika många problem att ta hand om och försöka lösa. Fokus rankar inte vilka kommuner som är bäst på att lösa problem om de skulle uppstå. Det finns inte heller en rankning som avgör hur man tar hand om de sämre ställda i förhållande till hur många man har. Det är lätt att ta hand om socialbidragstagare och långtidssjuka och sänka arbetslöshet och höga ohälsotal, när man inte har så många socialbidragstagare, långtidssjuka eller arbetslösa. Större kommuner med fler invandrare, låginkomsttagare, hemlösa, socialbidragstagare, äldre osv har självklart fler utgifter och svårare att få höga rankningar. Likaså fattiga bondekommuner där det är svårt att locka nya invånare, då man inte har arbete eller bra kommunikationsmöjligheter att erbjuda.

Kanske kunde man haft en tävling där man mäter hur bra man tar hand om de problem man har och hur glada människor kan vara trots sämre förutsättningar. Mår man verkligen bäst i Danderyd för att förutsättningarna är bäst? Fokus rankning visar var man ska bo när man har resurserna att bo där. Den visar inte var man mår bäst, trots förutsättningarna. Jag vet att en sådan tävling är svår att mäta, men det är en ganska fin tanke.

Jag gillar att bo i Danderyds Kommun. Jag vet att både mina silverbarn och mina framtida barn får en bra utbildning här och det finns bra kommunikationer in till Stockholm där jag arbetar. Men det är dyrt att bo här. Inte alla har råd.

Olika lön för lika arbete

Återigen har en artikel i tidningen Fokus väckt min diskussionsiver och denna gång även enorma irritation och upprördhet. Och ja, jag vet, mitt inlägg är en månad sen. Men varför göra saker när alla andra gör det? Och bättre sen än aldrig heter det ju. Till saken...

Artikeln diskuterade sophämtarnas strejk för ett par veckor sedan och jämförde deras 34 000-kronorslöner med vårdbiträdenas 19 000. Dessa yrken är ganska lika varandra i arbetsbörda. Man lyfter tunga lyft och man får acceptera en del obehagliga lukter. Men utöver det arbetar ett vårdbiträde med människor. De tar hand om våra gamla och sjuka. De måste vara kunniga i hur man hanterar människors sorg, uppgivenhet, ilska, glädje och andra känslor. De måste vara utbildade i hur man tar hand om människor som inte kan röra på sig, hur man ger dem mediciner eller hjälper dem till toaletten. De måste finna sig i anhörigas irritation över att det inte finns resurser att på ett bra sätt ta hand om deras föräldrar, döttrar, syskor eller äkta hälfter. Allt detta och jag har bara börjat. Ändå får de 15 000kr mindre i lön än sophämtarna. 15 000!!

I arbetarrörelsen har vi hela tiden arbetat under parollen ”Lika lön för lika arbete”, något som uppenbarligen inte gäller när man jämfört kvinnors löner med mäns. Men de senaste åren har lönerna faktiskt jämnat ut sig mellan kvinnor och män, men bara när man jämför jobb med samma titel. Jämför man skillnaderna mellan kvinnodominerade- och mansdominerade yrken är skillnaderna fortfarande lika stora. Så LO införde en jämställdhetspott år 2007 som skulle höja lönerna i kvinnodominerade yrken. Äntligen får man lite mer fokus på dessa yrken, tänkte jag. Men vad händer? IF Metall hotar att lämna LO om man gör samma försök igen. Varför är det så? Är IF Metall rädda att man helt ska glömma deras rättigheter? Självklart ska man inte glömma bort mansdominerade yrken med låga löner heller, men tror IF Metall att det är vad som händer för att man försöker jämna ut skillnaderna mellan manliga och kvinnliga yrken? Handlar det inte längre om jämställdhet och jämlikhet? Eller var det bara på den tiden då män inte var jämlika detta var viktigt? Glöm inte vad ni arbetar för, grabbar. Det handlar om ”Lika lön för lika arbete” och det handlar om rättvisa. Ni som vet hur svårt det kan vara med låga löner, hjälp de människor som har det värre. Ni vet ju hur det känns. Kan IF Metall tänka sig att hjälpa kvinnliga yrken lite på traven? Kan andra delar av samhället hjälpa de kvinnliga yrken lite på traven? För uppenbarligen hjälper det inte att gå på sex veckors strejk.

Jag vill ha ett jippo om slem och bajs

Läste ett större reportage om cancer ur en gammal Fokustidning imorse och jag måste säga att jag skäms lite. Jag går själv runt med ett Rosa band på min jacka. Inget fel med det. Men jag har inte tagit reda på att bröstcancer inte var del vanligaste orsaken till cancer. Jag har gått runt och trott att jag stödde en outforskad cancersort som drabbar kvinnor. Varför gjorde jag det? Jo, för att jag inte själv tog reda på hur det låg till. En kvinna som drabbats av tjocktarmscancer vill införa bruna bandet för alla med tarmcancer. Men, jag undrar varför vi delar upp välgörenheten på vilken typ av cancer vi har. Varför ska vi endast stödja vissa typer av cancer? Bör inte ALLA cancersorter prioriteras lika högt? Eller, som artikeln påpekar - "Borde inte patientbehov och medicinska skäl väga tungt för om en sjukdomsgrupp ska prioriteras?"

I artikeln skriver man att man på 80-talet valde att införa mamografi av politiska skäl. Det politiska trycket från kvinnoorganisationer och läkare var så hög att man inte kunde göra annat. Jättebra naturligtvis. Men varför skriker ingen så högt när det handlar om tabubelagda cancerformer som tjocktarmscancer? Enligt många läkare som Fokus var i kontakt med skulle tarmcancerscreening inte kosta mer än bröstcancerscreening.

Nä, detta är inte rätt. Alla som drabbats av en så förfärlig sjukdom som cancer bör ha samma möjligheter att överleva. Det ska inte bero på vilken typ av cancer man har, eller hur man fått den (läs rökning/lungcancer). Om det nu måste finnas jippon och cancergalor för att folk ska kunna tänka sig att skänka pengar tillvälgörenhet, så skulle jag vilja se en gala för ALL cancer, ett gigantiskt jättecancerjippo med kändisar som skämtar till förmån för ALLA cancerpatienter. Ett jippo om slem och bajs. Kan ni fixa det, tv4?