Såg Kay Pollaks vackra Oscarsnominerade film Så som i Himmelen för första gången i helgen. Filmen som kom ut redan 2004, handlar om en utarbetad dirigent som söker sig tillbaka till sin norrländska hemby och lär känna kyrkokören i byn. Men den handlar framför allt om mänskliga relationer, känslor och förmågan att släppa taget och inte längre vara rädd. Den starkaste scenen är när Helen Sjöholms karaktär Gabriella, som blivit misshandlad av sin man i åratal, väljer att släppa sin rädsla och lämna sin man. Under vårkören sjunger hon Gabriellas Sång för församlingen som dirigenten skrivit åt henne.
Jag blev otroligt gripen av filmen och framför allt av Gabriellas öde som drabbar så många kvinnor i världen. Jag känner mig otroligt lyckligt lottad som lyckades bryta det destruktiva liv jag levde under tonåren och ta mig ut på andra sidan. Därför vill jag lyfta den här sången igen för alla som liksom jag lyckats orka. Men den är framför allt till er som fortfarande kämpar med att lyckas.
Gabriellas Sång
Det är nu som livet är mitt
jag har fått en stund här på jorden
och min längtan har fört mig hit
det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
min förtröstan långt bortom orden
som har visat en liten bit
av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
all den tid jag har
ska jag leva som jag vill
jag vill känna att jag lever
veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
jag har bara låtit det sova
kanske jag hade jag inget val
bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig
för att jag är jag
kunna vara stark och fri
se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
och den himmel jag trodde fanns
ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv
[Text: Py Bäckman Musik: Stefan Nilson]
Visar inlägg med etikett våld. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett våld. Visa alla inlägg
19 maj 2010
24 mars 2010
En hel by lynchade en våldtagen flicka
Kvällens Uppdrag Granskning på SVT handlade om hur en hel by lyckades mobba ut en flicka för att hon anmält sin våldtäktsman. En hel by ville hellre lyssna på skvaller än fakta och trots att ytterligare en flicka blivit våldtagen, fortsatte man att tro på våldtäktsmannen.
I inslaget lade man fram tydliga bevis på pojkens skuld. Det fanns både dna-bevis, läkarbevis och vittnen, man spelande till och med upp ett bandat erkännande från pojken som styrkte flickans anmälan. Han blev, dömd av både Tingsrätt och Hovrätt i båda fallen. Men ändå fortsatte byborna att tro på ryktena och på pojkens oskuld. Nästan ingen stöttade den våldtagna flickan. Till och med hennes vänner svek henne till förmån för pojken.
Ett tag var jag så illa till mods av denna systematiska mobbning, att jag länge kände att jag behövde stänga av. Hur kan folk vara trångsynta, mobbande och onda i grupp? Man kan möjligen förstå eller vänta sig sådant uppträdande från dagisbarn, eller kanske till och med från högstadieungdomar. Men vuxna?? Vuxna människor som systematiskt mobbar ut en flicka som blivit våldtagen är helt enkelt oacceptabelt! Jag hoppas att ni Bjästabor förstår vad ni utsatt dessa två flickor för. De blev inte bara våldtagna och berövade på sin integritet av en pojke, de blev dessutom verbalt och psykiskt våldtagna om och om igen av er. Skäms på er!!
I inslaget lade man fram tydliga bevis på pojkens skuld. Det fanns både dna-bevis, läkarbevis och vittnen, man spelande till och med upp ett bandat erkännande från pojken som styrkte flickans anmälan. Han blev, dömd av både Tingsrätt och Hovrätt i båda fallen. Men ändå fortsatte byborna att tro på ryktena och på pojkens oskuld. Nästan ingen stöttade den våldtagna flickan. Till och med hennes vänner svek henne till förmån för pojken.
Ett tag var jag så illa till mods av denna systematiska mobbning, att jag länge kände att jag behövde stänga av. Hur kan folk vara trångsynta, mobbande och onda i grupp? Man kan möjligen förstå eller vänta sig sådant uppträdande från dagisbarn, eller kanske till och med från högstadieungdomar. Men vuxna?? Vuxna människor som systematiskt mobbar ut en flicka som blivit våldtagen är helt enkelt oacceptabelt! Jag hoppas att ni Bjästabor förstår vad ni utsatt dessa två flickor för. De blev inte bara våldtagna och berövade på sin integritet av en pojke, de blev dessutom verbalt och psykiskt våldtagna om och om igen av er. Skäms på er!!
3 mars 2010
Är våldtäkt och rökning jämförbart?
Vi diskuterade sexistisk marknadsföring på jobbet idag och då skickade min kollega den här länken. Min första tanke var "aha, ännu en kampanj som kör på samma gamla tjatiga visa om att man ska provocera fram känslor med skräckpropaganda". Men ju mer jag tittade på bilderna och ju mer jag tänkte på det, desto mer provocerad och irriterad blev jag.
Jag förstår hela tanken med budskapet som de vill förmedla - att rökning är att vara slav under tobaken. Så är det ju såklart. När man väl är beroende, kan man inte sluta. Det är liksom själva betydelsen av att vara beroende. Inget nytt under himlen där direkt. Men med det sagt, så tror jag personligen inte på skräckpropaganda som medel för att få folk att sluta. Det finns flera tydliga studier som visar att den här typen av skräckpropaganda bara funkar på dem som ändå inte hade testat. Man måste vara villig att sluta själv, ingen kan tvinga dig att vilja något. Men folk får givetvis vara av en annan åsikt och slösa pengar på skräckpropaganda så mycket de nu orkar och fortsätta tro att de kan tvinga folk att ändra uppfattning. Detta leder mig helt osökt in på tvång och skillnaden mellan tvång och fria val att göra felaktiga saker.
Bilderna är kränkande i sig
Att säga att rökning skulle vara det samma som ett sexuellt övergrepp är att inte veta vad ett sexuellt övergrepp är. En anonym person hade kommenterat efter artikeln att de hellre skulle vilja bli tvingade till oralsex än att bli tvingade att röka. En sådan person vet uppenbarligen inte vad de pratar om. Det är tvånget i sig som är kränkningen. Det handlar inte om exakt vad du blir tvingad till, utan att du blir tvingad. Människor väljer att börja röka. Ingen människa väljer att bli våldtagen. Jämförelsen är absurd!
Men det är inte det jag reagerar på mest heller. Min starkaste reaktion var på bilderna i kampanjen som var otroligt målande och kränkande. På bilderna ser man unga, undergivna människor som ”suger av” en cigarett som hänger ut ur gylfen på en kostymklädd äldre man. Och det är här kampanjens budskap når en ny nivå. Den trivialiserar inte bara sexövergrepp, den kan även provocera fram bortträngda känslor hos de som blivit utsatta för sådana övergrepp, som gör att de behöver minnas sina skräckupplevelser på nytt.
Jag tycker kampanjen kränker människor som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Jag tycker att jämförelsen mellan ett självvalt tobaksmissbruk och en kränkande våldshandling är direkt anstötlig. Jag tror inte, som andra menat i frågan att det handlar om kvinnosyn, offer för sexövergrepp finns bland båda könen, på alla samhällsnivåer(även om kvinnor givetvis är överrepresenterade i sammanhanget). Jag menar helt enkelt att de som tycker kampanjen är bra, förstår inte bättre, eftersom de aldrig har blivit utsatta för en sådan kränkande handling som att sexuellt utnyttjad och bli berövad på sin vilja och det är givetvis positivt… för dem. Men det kanske inte är dem man i första hand ska tänka på sammanhanget?
Jag förstår hela tanken med budskapet som de vill förmedla - att rökning är att vara slav under tobaken. Så är det ju såklart. När man väl är beroende, kan man inte sluta. Det är liksom själva betydelsen av att vara beroende. Inget nytt under himlen där direkt. Men med det sagt, så tror jag personligen inte på skräckpropaganda som medel för att få folk att sluta. Det finns flera tydliga studier som visar att den här typen av skräckpropaganda bara funkar på dem som ändå inte hade testat. Man måste vara villig att sluta själv, ingen kan tvinga dig att vilja något. Men folk får givetvis vara av en annan åsikt och slösa pengar på skräckpropaganda så mycket de nu orkar och fortsätta tro att de kan tvinga folk att ändra uppfattning. Detta leder mig helt osökt in på tvång och skillnaden mellan tvång och fria val att göra felaktiga saker.
Bilderna är kränkande i sig
Att säga att rökning skulle vara det samma som ett sexuellt övergrepp är att inte veta vad ett sexuellt övergrepp är. En anonym person hade kommenterat efter artikeln att de hellre skulle vilja bli tvingade till oralsex än att bli tvingade att röka. En sådan person vet uppenbarligen inte vad de pratar om. Det är tvånget i sig som är kränkningen. Det handlar inte om exakt vad du blir tvingad till, utan att du blir tvingad. Människor väljer att börja röka. Ingen människa väljer att bli våldtagen. Jämförelsen är absurd!
Men det är inte det jag reagerar på mest heller. Min starkaste reaktion var på bilderna i kampanjen som var otroligt målande och kränkande. På bilderna ser man unga, undergivna människor som ”suger av” en cigarett som hänger ut ur gylfen på en kostymklädd äldre man. Och det är här kampanjens budskap når en ny nivå. Den trivialiserar inte bara sexövergrepp, den kan även provocera fram bortträngda känslor hos de som blivit utsatta för sådana övergrepp, som gör att de behöver minnas sina skräckupplevelser på nytt.
Jag tycker kampanjen kränker människor som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Jag tycker att jämförelsen mellan ett självvalt tobaksmissbruk och en kränkande våldshandling är direkt anstötlig. Jag tror inte, som andra menat i frågan att det handlar om kvinnosyn, offer för sexövergrepp finns bland båda könen, på alla samhällsnivåer(även om kvinnor givetvis är överrepresenterade i sammanhanget). Jag menar helt enkelt att de som tycker kampanjen är bra, förstår inte bättre, eftersom de aldrig har blivit utsatta för en sådan kränkande handling som att sexuellt utnyttjad och bli berövad på sin vilja och det är givetvis positivt… för dem. Men det kanske inte är dem man i första hand ska tänka på sammanhanget?
18 augusti 2009
Polisbrutaliteten vid utvisning av asylsökande irakier
Natten till torsdag, går danska polisens insatsstyrka in i Brorson kirke i Nørrebro i Danmark för att tvinga ut 19 irakier ur kyrkan. Irakierna befann sig i kyrkan för att gömmas undan utvisning, då de nekats asyl.
Då irakierna inte självmant kommit ut ur kyrkan, valde polisen att gå in i kyrkan mitt i natten och dra ut de irakiska männen under våldsamt tumult framför ögonen på deras kvinnor och barn. Under aktionen förstördes även stora delar av kyrkans inredning. Brorsons kyrkopräst uppskattar skadegörelsen till ett belopp på ca 700.000 danska kronor.
I den kristna världen finns tydliga regler för kyrkofrid. En kyrka och dess gravplats ska vara en plats för kontemplation och fred. Lagen om kyrkofrid har funnits sedan urminnes tider i Sverige och lagstadgades vid Alnöstadgar 1280. I Sverige finns lagen fortfarande, om än i mildare omfattning. Det finns inga lagar om kyrkoasyl längre, varken i Sverige eller Danmark, men när man väl öppnar för vapen och våld i en kyrka har man för alltid brutit de sociala regler som omfattar kyrkofriden. Många danskar var emot utvisningen av irakierna, men också det faktum att polisen valt att gå in i kyrkan trots kyrkofriden. Kyrkoasyl har möjligen känns onödig i en demokratisk värld, relativt fri från förföljelse. Men i veckan fick se ett bevis på just varför kyrkoasyl kanske bör övervägas på nytt.
Nästa skandalösa händelseförlopp var när bussen med de irakiska männen skulle lämna platsen. Massor av demonstranter ville visa sitt missnöje och hade därför satt sig i vägen för bussen. Flera medier har i dagarna visat fruktansvärda bilder på poliser som slagit en kvinna i huvudet med en baton och en annat klipp visar en ung kvinna som blir slagen åtta gånger med en batong då hon sitter på asfalten för att hindra bussen med irakier från att köras bort. Till och med när flickan försöker fly, fortsätter polismannen att slå henne tills hon faller ihop. Detta har givetvis chockerat många danskar och händelsen debatteras just nu flitigt i medierna.
Danskarna är dock delade i frågan och mer delade än man skulle kunna tro. Det är nämligen flera som anser, däribland polischefen, justitieministern och flera andra politiker att poliserna handlat rätt. Jag kan förstå att man som politiker inte kan fördöma en enstaka händelse, det är domstolarnas jobb. Men man kan ta avstånd från polisbrutalitet i allmänhet. Det anser även Libral Alliances ledare Anders Samuelsen som anser att man bör ha en förtroendeomröstning om regeringsmakten om justitieministern inte tar tydligt avstånd i frågan.
Kyrkofrid och kyrkoasyl må höra forntiden till men att gå in i en kyrka för att med våld föra ut oskyldiga människor, förstöra kyrkans inredning för tusentals kronor och misshandla fredliga demonstranter utanför ligger också forntiden till och en demokratisk stat som Danmark bör inte acceptera sådan polisbrutalitet.
Se de våldsamma videoklippen från torsdagsnatten utanför Brorsons kyrka här och här och se om du tycker polisen använder nödvändigt våld mot en attackerande person.
Då irakierna inte självmant kommit ut ur kyrkan, valde polisen att gå in i kyrkan mitt i natten och dra ut de irakiska männen under våldsamt tumult framför ögonen på deras kvinnor och barn. Under aktionen förstördes även stora delar av kyrkans inredning. Brorsons kyrkopräst uppskattar skadegörelsen till ett belopp på ca 700.000 danska kronor.
I den kristna världen finns tydliga regler för kyrkofrid. En kyrka och dess gravplats ska vara en plats för kontemplation och fred. Lagen om kyrkofrid har funnits sedan urminnes tider i Sverige och lagstadgades vid Alnöstadgar 1280. I Sverige finns lagen fortfarande, om än i mildare omfattning. Det finns inga lagar om kyrkoasyl längre, varken i Sverige eller Danmark, men när man väl öppnar för vapen och våld i en kyrka har man för alltid brutit de sociala regler som omfattar kyrkofriden. Många danskar var emot utvisningen av irakierna, men också det faktum att polisen valt att gå in i kyrkan trots kyrkofriden. Kyrkoasyl har möjligen känns onödig i en demokratisk värld, relativt fri från förföljelse. Men i veckan fick se ett bevis på just varför kyrkoasyl kanske bör övervägas på nytt.
Nästa skandalösa händelseförlopp var när bussen med de irakiska männen skulle lämna platsen. Massor av demonstranter ville visa sitt missnöje och hade därför satt sig i vägen för bussen. Flera medier har i dagarna visat fruktansvärda bilder på poliser som slagit en kvinna i huvudet med en baton och en annat klipp visar en ung kvinna som blir slagen åtta gånger med en batong då hon sitter på asfalten för att hindra bussen med irakier från att köras bort. Till och med när flickan försöker fly, fortsätter polismannen att slå henne tills hon faller ihop. Detta har givetvis chockerat många danskar och händelsen debatteras just nu flitigt i medierna.
Danskarna är dock delade i frågan och mer delade än man skulle kunna tro. Det är nämligen flera som anser, däribland polischefen, justitieministern och flera andra politiker att poliserna handlat rätt. Jag kan förstå att man som politiker inte kan fördöma en enstaka händelse, det är domstolarnas jobb. Men man kan ta avstånd från polisbrutalitet i allmänhet. Det anser även Libral Alliances ledare Anders Samuelsen som anser att man bör ha en förtroendeomröstning om regeringsmakten om justitieministern inte tar tydligt avstånd i frågan.
Kyrkofrid och kyrkoasyl må höra forntiden till men att gå in i en kyrka för att med våld föra ut oskyldiga människor, förstöra kyrkans inredning för tusentals kronor och misshandla fredliga demonstranter utanför ligger också forntiden till och en demokratisk stat som Danmark bör inte acceptera sådan polisbrutalitet.
Se de våldsamma videoklippen från torsdagsnatten utanför Brorsons kyrka här och här och se om du tycker polisen använder nödvändigt våld mot en attackerande person.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
