Det är nu som livet är mitt!

Såg Kay Pollaks vackra Oscarsnominerade film Så som i Himmelen för första gången i helgen. Filmen som kom ut redan 2004, handlar om en utarbetad dirigent som söker sig tillbaka till sin norrländska hemby och lär känna kyrkokören i byn. Men den handlar framför allt om mänskliga relationer, känslor och förmågan att släppa taget och inte längre vara rädd. Den starkaste scenen är när Helen Sjöholms karaktär Gabriella, som blivit misshandlad av sin man i åratal, väljer att släppa sin rädsla och lämna sin man. Under vårkören sjunger hon Gabriellas Sång för församlingen som dirigenten skrivit åt henne.

Jag blev otroligt gripen av filmen och framför allt av Gabriellas öde som drabbar så många kvinnor i världen. Jag känner mig otroligt lyckligt lottad som lyckades bryta det destruktiva liv jag levde under tonåren och ta mig ut på andra sidan. Därför vill jag lyfta den här sången igen för alla som liksom jag lyckats orka. Men den är framför allt till er som fortfarande kämpar med att lyckas.




Gabriellas Sång

Det är nu som livet är mitt
jag har fått en stund här på jorden
och min längtan har fört mig hit
det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
min förtröstan långt bortom orden
som har visat en liten bit
av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
all den tid jag har
ska jag leva som jag vill
jag vill känna att jag lever
veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
jag har bara låtit det sova
kanske jag hade jag inget val
bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig
för att jag är jag
kunna vara stark och fri
se hur natten går mot dag

Jag är här och mitt liv är bara mitt
och den himmel jag trodde fanns
ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

[Text: Py Bäckman Musik: Stefan Nilson]