Ett av Barack Obamas första beslut som nybliven amerikansk president blev att underteckna en order att stänga Guantanamos fångläger inom ett år. Jag hörde nyheten på radion på väg till jobbet och jag var nära på att svänga av vägen i glädjeyra (no worries coppies, det är detta man kallar en överdrift!). Men faktum är att detta varit ett av mina, och många andras, eviga frågtecken sedan man satte Guantanamo i drift: Hur kan ett land som USA, som förespråkar frihet och jämlikhet och till och med påstår sig vara ”the land of the free”, hålla fångar inlåsta i flera år utan rättegång och misshandla dem? Hur kan man försvara mänskliga rättigheter och ”rädda världen” från terrorismen och sedan gå hem och banka skiten ur människor som ännu inte dömts för det brott de blir misshandlade för?
Därför kom beskedet som en välkommen ängel. Det var ett väntat beslut. Vi har hört honom tala om det i sina valkampanjer. Men ingenting är någonting förrän det är genomfört och det är lång väg att gå. Ordern är underskriven, men jag ser det före jag tror det. Det finns massor av problem som omedelbart visar sig. Vart ska alla fångar ta vägen? Vissa fångar behöver avinstitutionaliseras, andra behöver en rättegång, en del kommer att behöva terapi för livet och andra behöver kanske institutionaliseras på nytt. Vilka kommer att friges? Vilka ska hållas fångna och i så fall varför? Finns det bevis? Kommer någon att bli straffad för de brott man begått mot Genevékonventionen? Vad som väntar alla dessa människor som suttit inspärrade är fortfarande okänt, men det blir inte enkelt. Frågan är, kommer någon av dem att få ersättning för ”sveda och värk”? Kommer de bli utvisade till sina hemländer där ny tortyr och förföljelse väntar eller kommer de att få uppehållstillstånd i landet som berövade dem deras frihet? Amnesty har dock vädjat ditt europeiska länder om erbjuda dessa människor en fristad.
Obama har också utlyst förbud mot tortyr, en förhörsmetod som amerikanska agenter och soldater hängivit sig åt i såväl USA som i andra länder.
Hur det än blir, ger Obama världen och amerikanerna en tydlig signal om hur han ser på mänskliga rättigheter och vilken politik han tänker föra och det ger mig hopp. En god start är det i alla fall för USA:s 44:e president, Barack Obama.
24 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar