Läste en artikel i Metro på väg till stan igår. Den handlade om att marknadsundersökningsföretaget YouGov gjort en ny undersökning som visar att både kvinnor och män tycker att män var manligare för. Kvinnorna efterlyser dessutom manligare män. Men kom igen. Nu får ni ge er. Ni kan inte både ha kakan och äta den.
De flesta människor numera ser det som självklart att män och kvinnor har samma värde och bör vara jämställda(sen säger jag inte att det är jämställt eller att det inte finns rötägg som fortfarande anser att männen är bättre än kvinnorna, eller tvärtom). Med det sagt kan vi givetvis ha olika åsikter om huruvida vi har olika förutsättningar som hindrar denna jämställdhet och om det handlar om val eller inte och jada jada. Men detta är inte en debatt om man är feminist, manschauvinist eller rent av folkpartist. Det viktiga i min poäng är att när kvinnor får mer makt och när män förlorar sitt monopol på arbetsmarknaden och kvinnorna sitt i hemmet förändras könsrollerna automatiskt. Vi kan inte vara samma typer som männen och kvinnorna var på 50-talet(även om deras kläder och bilar var mycket coolare). När kvinnorna blir mer jämställda männen får vi också fler klassiska manliga attribut som självsäkerhet, karriärvilja och pondus. Männen måste ju ha lika mycket rätt att bejaka sina kvinnliga/mindre manliga sidor om vi kvinnor ska få bejaka våra manliga. Eller? Är inte det ganska rimligt om vi ska ha en jämställd värld att den går åt båda hållen?
Tjejer, det är dags att välja. Burdusa, testosteronstinna muskelberg som hellre spänner musklerna och räddar kvinnor i nöd än hjälper till med disken är visserligen manliga urtyper men är det verkligen den typ av man som man vill bo med? Är det sådana man vill ha som kollega? Inte jag i alla fall. Men jag har aldrig varit ett van Damme-fan. Inte ens att fantisera om dem.
Jag trivs ganska bra med jämställdheten och jag trivs med att dela på hushållssysslorna. Min gubbe är ganska manlig när han mekar med sin motorcykel eller sätter upp en lampa, men han är också manlig när han tar ansvar för barnens uppfostran. Sånt är manligt för mig. Han behöver inte välta bilar och vräka ur sig machorepliker för att vara manlig och ärligt talat hade jag tröttnat på att sopa upp bildelar efter honom dagarna i ända.
30 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Äntligen ett ord i rättan tid - jag håller med du! Dessutom var det underbar hälsning till vår nya släkting - vars farfar by the way var en av de få män jag känner som tog lika ansvar för barnen! - Hurra för jämlika män! EEJ
Haha! Ja, jag är ju ett barn av min tid men också ett typiskt barn av min familj. Vår familj har ju knappast varit urtypen för stereotypa könsroller, snarare tvärtom.
Ja, visst är sången fin! Man får en klump i halsen varje gång man hör den.
Skicka en kommentar