Dagen till ära tänkte jag därför skriva ett litet (ehrm, allt är relativt...) inlägg om säkerhetspolitik och terrorism. Sådant som våra politiker tyckte att vi inte visste något om då de den 18 juni 2008, över våra huvuden, antog en lag om avlyssning av svenska medborgare.
Läste för ett tag sen ett blogginlägg, skrivet av Mark Klamberg, doktorand i folkrätt vid Stockholms Universitet. Han sätter verkligen ord på farhågorna och med ett sådant klarspråk att det är svårt för meningsmotståndare att ge fler dumma bortförklaringar. Tyvärr är de väl för insyltade nu för att backa. De kanske skulle tappa ansikte?
Men vi tar det från början. Och jag tror vi kan börja med första stycket i Klambergs blogginlägg, det om urvalsdatabasen. FRA ska alltså samla ihop relevant information om hot mot Sveriges säkerhet. Parametrarna är baserade på personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, namn, religiösa och etniska ursprung och då det allra farligaste, vilka medlemmar som tillhör föreningar som har med hälsa och sexuell läggning att göra. Ja, du… vad ska man säga? Förra böginvasionen gjorde att många förlorade sina hem, för att inte tala om den där gången då en hel hord med Parkinsonpatienter sprängde ett hotell. Det minns ni väl?
I kommentarerna efter inlägget poängterar Billy Gellerstedt en väsentlig punkt i vår nya vattentäta och problemfria lag om integritetskränkning. I texten står det:
Gellerstedts oundvikliga fråga blir då om den diffusa lagtexten kan generera ändamålsjusteringar i framtiden. Visst, självklart kan den det, och det ju givetvis vad alla andra också har sett och ett av de många orosmoment vi alla har haft. Vad händer om ett par år när det finns andra ändamål, andra hot? Hur lång tid ska en lag finnas innan man börjar tumma på ursprungsorsaken till dess uppkomst? Flera av dem som är för FRA kommer då med argumentet;
- Ja, men så skulle de ju aldrig göra.
Nej, i de finaste av världar skulle man inte det. Men när man väl öppnat porten är den sjukt svår att stänga. Frågan är då bara, varför skriva en sådan klausul om man inte vill ha möjlighet att fingra med lagen i senare skede? Och om det var ett misstag, skriv om den så att den inte går att missförstå i så fall. Eller ta bort den biten i lagtexten. Det kan väl inte vara så svårt!
Ytterligare ett skräckscenario som denna lilla klausul öppnar dörrarna till är orosmoment som Sverigedemokraternas framfart. Vad kommer de använda lagen till om de får samma slags makt som i Danmark? Det är inte ett oöverskådligt scenario. Det finns gott om människor som inte ser SD som det hot de är. Eller vilka dörrar skulle deras inträde i riksdagen i sin tur öppna? Än värre extremister.
Sen behöver det inte ens gå så långt som till regimskifte av den mera rasistiska sorten. Det räcker med att fel person får tillgång till svenskarnas privata egendom. När ett mejl väl finns i FRA:s databas och granskas för relevans, då har övergreppet redan skett, även om vederbörande inte läser själva innehållet. Men, säger den godtrogne svensken, så får de ju inte göra. Nej, det får de inte. Men det är faktiskt inte samma sak som att de inte gör det.
Och då kommer vi till en viktig faktor, nämligen den mänskliga faktorn. För visst finns det olika moraliska förhållningsregler, och visst är det väl så att det inte var tänkt att anställda på FRA ska läsa irrelevant e-post. Men vad jag vet är det inte ok att kartlägga människors bilar med hjälp av offentliga register man får tillgång till i egenskap av statlig tjänsteman. Ändå var det just vad en anställd på FRA gjorde enligt Liza Marklunds artikel Bajsmannen på FRA ser dig!
Den lite mer invigde och mycket mer paranoide svensken säger istället ”Men det är precis detta som är underrättelsetjänst – att övervaka andra människor, bakom deras ryggar. Det måste vi för att skydda oss själva! Dessutom har FRA övervakat svenskar genom telefonlinjen länge!” Jo, men vet du vad. Det är enormt stor skillnad på att övervaka misstänkta kriminella människor som håller på med fuffens i det tysta och att övervaka hela Sveriges befolkning med hjälp av metodisk övervakning. Det förstnämnda spelar på en liten fin sträng om moral i väldigt svåra moraliska dilemman som Sveriges Rikes säkerhet, jag kan förstå att man ibland måste tumma på reglerna för att få fast de skyldiga. Men de reglerna finns där för att skydda de oskyldiga som drabbas av tummade av reglerna. Det andra däremot, är ett systematiskt övergrepp där man obarmhärtigt övervakar alla, skyldig som oskyldig.
Slutligen vill jag också kommentera vansinnigheten i logiken hos dessa människor. Först påpekar man att det inte finns några överhängande hot mot Sverige. Vi har inte blivit attackerade på över 200 år, så då blir vi det säkert inte imorgon heller. Så då lägger man ner försvaret. Vilken otroligt brilliant säkerhetspolitik! Vad som är än mer brilliant är det fortsatta logiken i dessa människors tankebana… Efter att de har lagt ner försvaret, fortsätter de sälja svenska vapen till krigförande länder. Om vi någon gång blir drabbade av ett terroristhot, kan vi alltid skryta med att vi säljer högteknologiska stridsmedel till andra länder som de kan använda emot oss. Om det så är av det gamla ryska hotet eller de nya moderiktiga Al-Qaida, så är det ju bättre att bli attackerad av en Carl Gustav eller en Gripen än av ett utlandstillverkat vapen. När vårt land ligger i spillror och folk inte vågar gå ut, vet vi åtminstone att våra produkter fungerar!!
När man sen lemlästat hela vårt försvar, kommer man på att man i alla fall kanske ska vara lite rädda för de yttre hoten som inte existerade när man rustade ner försvaret. Jag menar, det kan ju hända, det som vi sa inte skulle hända, men som kanske ändå hände. Rings a bell? Tage Danielsson hade en träffande monolog om det, efter Harrisburgkatastrofen 1979:
Och som Tage sade då, i 1979: ”Nu är ju det här ganska krångliga saker för gemene man, så att göra en folkomröstning om sånt där är väl egentligen ingen idé.” Sånt som händer i andra länder, händer ju inte här, sa man när man rustade ner. Nu säger man, att det är ganska sannolikt. Men vi struntar i att gå den långa vägen, att dra det ett par gånger genom de demokratiska pressarna, att få det konsoliderat och känna av folkets vilja innan vi går till beslut. Det är ju ganska krångliga saker det där med underrättelsetjänst och säkerhetspolitik. Så vi upprättar man ett övervakningssystem för att ”komma åt den nya typen av hot” som inte var sannolika förut men som nu är väldigt sannolika. Men vad ska ni göra när ni lokaliserat de nya hoten då? Bombardera fienden med era fina moralkakor om vad som är krånglig säkerhetspolitik? Säga att, vi visste i alla fall när det skulle hända innan det hände? Eller påstå att sannolikheten för att det som hände var så liten att det inte fanns några orsaker att ha ett vettigt försvar? Vad ska ni då med FRA-lagen till? Det undrar jag…
Läs hela Mark Klambergs Klarhet om FRA:s sökbgrepp och filter.
3 kommentarer:
Jag tycker att det är mycket lågt av dig att blanda in Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti i detta. Ingetdera partiet är rasistiskt, och de utgör inga "hot" mot människor oavsett ursprung som sköter sig, gör rätt för sig och anpassar sig. Dessutom är sd kritiskt till FRA-lagen, inte minst eftersom den skulle slå mot partiet självt.
Men ärligt talat, kalla det vad du vill; rasism, främlingsfientlighet. En gradskillnad i betydelse. Jag menar att SD är rasister, dolda bakom en fin fasad av ord och en avdammad partipolitik som passar i svenskarnas vardagsrum. Men bakom fasaden finns samma människor, med samma rasistiska åsikter, som väntar på sin chans att få visa sin riktiga färg. Påstår du också att de inte är främlingsfientliga? För så långt kan jag sträcka mig, de kanske inte är emot ALLA utlänningar, bara de som inte sköter sig. Eller som du själv uttryckte det, Tobias: ”de utgör inga "hot" mot människor oavsett ursprung som sköter sig, gör rätt för sig och anpassar sig.” De som inte sköter sig då? Vad gör ni med dem?
De enda som påstår att SD och DF inte är främlingsfientliga är politiska språkrör för partierna. De lindar istället in sina främlingsfientliga tankar i ord som klingar lite bättre, som”arbetslöshet pga invandring”, ”utanförskap” och ”människor som har svårt att anpassa sig”. SD är minst lika främlingsfientliga som Dansk Folkeparti. Partier som appellerar till folks missnöje med hur situationen ser ut i Sverige och föder det med argument som att det är invandringens fel. Det är inte det minsta lågt att ha misstankar mot ett parti med dolda agendor och som dessutom har sitt ursprung i tydliga extremistgrupper som BSS.
Skicka en kommentar