22 augusti 2009

Vad styr den narkotikapolitiska debatten?

Jo, enligt sociologiprofessor Ted Goldberg är det mer tro och hopp än vetenskap som styr. Läste i Situation Stockholm i morse att han på Brukarföreningens seminariedag sagt att "Om en diabetiker skattefifflar tar man ju inte bort hans insulin. Men om en metadonist begår ett brott som inte är narkotikarelaterat tar man omedelbart bort metadonet."

I en enda mening förmedlade Goldberg det som jag har så svårt för att förstå i den svenska narkotikapolitiska debatten. Man behandlar en person, som försöker ta sig ur sitt missbruk, som en brottsling. Man ger dem aldrig en chans att ta sig ur. Om en person tar orken och modet till sig att ta sig ur ett missbruk, bör denna person stöttas inte stjälpas. Men av någon anledning verkar folk inte vilja att narkomaner slutar knarka. Då har de ju ingen att skylla alla problem på.

Alla bör få en chans att lyckas hjälpa sig själva. Man behöver inte ge dem all världens gåvor, men ge dem hopp. Ge dem viljan att försöka. Anta att de kan. Det är först då de lyckas.

18 augusti 2009

Polisbrutaliteten vid utvisning av asylsökande irakier

Natten till torsdag, går danska polisens insatsstyrka in i Brorson kirke i Nørrebro i Danmark för att tvinga ut 19 irakier ur kyrkan. Irakierna befann sig i kyrkan för att gömmas undan utvisning, då de nekats asyl.

Då irakierna inte självmant kommit ut ur kyrkan, valde polisen att gå in i kyrkan mitt i natten och dra ut de irakiska männen under våldsamt tumult framför ögonen på deras kvinnor och barn. Under aktionen förstördes även stora delar av kyrkans inredning. Brorsons kyrkopräst uppskattar skadegörelsen till ett belopp på ca 700.000 danska kronor.

I den kristna världen finns tydliga regler för kyrkofrid. En kyrka och dess gravplats ska vara en plats för kontemplation och fred. Lagen om kyrkofrid har funnits sedan urminnes tider i Sverige och lagstadgades vid Alnöstadgar 1280. I Sverige finns lagen fortfarande, om än i mildare omfattning. Det finns inga lagar om kyrkoasyl längre, varken i Sverige eller Danmark, men när man väl öppnar för vapen och våld i en kyrka har man för alltid brutit de sociala regler som omfattar kyrkofriden. Många danskar var emot utvisningen av irakierna, men också det faktum att polisen valt att gå in i kyrkan trots kyrkofriden. Kyrkoasyl har möjligen känns onödig i en demokratisk värld, relativt fri från förföljelse. Men i veckan fick se ett bevis på just varför kyrkoasyl kanske bör övervägas på nytt.

Nästa skandalösa händelseförlopp var när bussen med de irakiska männen skulle lämna platsen. Massor av demonstranter ville visa sitt missnöje och hade därför satt sig i vägen för bussen. Flera medier har i dagarna visat fruktansvärda bilder på poliser som slagit en kvinna i huvudet med en baton och en annat klipp visar en ung kvinna som blir slagen åtta gånger med en batong då hon sitter på asfalten för att hindra bussen med irakier från att köras bort. Till och med när flickan försöker fly, fortsätter polismannen att slå henne tills hon faller ihop. Detta har givetvis chockerat många danskar och händelsen debatteras just nu flitigt i medierna.

Danskarna är dock delade i frågan och mer delade än man skulle kunna tro. Det är nämligen flera som anser, däribland polischefen, justitieministern och flera andra politiker att poliserna handlat rätt. Jag kan förstå att man som politiker inte kan fördöma en enstaka händelse, det är domstolarnas jobb. Men man kan ta avstånd från polisbrutalitet i allmänhet. Det anser även Libral Alliances ledare Anders Samuelsen som anser att man bör ha en förtroendeomröstning om regeringsmakten om justitieministern inte tar tydligt avstånd i frågan.

Kyrkofrid och kyrkoasyl må höra forntiden till men att gå in i en kyrka för att med våld föra ut oskyldiga människor, förstöra kyrkans inredning för tusentals kronor och misshandla fredliga demonstranter utanför ligger också forntiden till och en demokratisk stat som Danmark bör inte acceptera sådan polisbrutalitet.

Se de våldsamma videoklippen från torsdagsnatten utanför Brorsons kyrka här och här och se om du tycker polisen använder nödvändigt våld mot en attackerande person.

8 augusti 2009

Hans Rosling om fattigdom

Min sambo visade mig filmklippet på länken nedan till frukosten i morse och det var en riktigt bra (och rolig faktiskt) illustration om hur man kan bli av med fattigdom. Se Hans Rosling (professor i socialmedicin)tala om fattigdom på TED här.

26 juli 2009

Sommarpratare: Morgan Alling

Lyssnade på en riktigt bra sommarpratare på P1 igår - Morgan Alling. Verkligen förvånande hur bra det var. Det enda jag tänkte var, Tippen-Morgan? Kan det vara bra det? Vad ska han prata om, skämta lite och spela dålig musik? Men oj så fel jag hade.

Det var en fantastisk, hemsk och spännande saga om en uppväxt som man inte önskar någon, berättad med sådan enorm värme och inlevelseförmåga. Det var kärlek, hat, uppgivenhet, glädje och sorg blandat om vartannat med bra musik som passade väldigt bra in i historien(framför allt Coldplay - Fix you! Väldigt starkt). Det fanns så många likheter med andra historier som jag fått höra. Det gjorde ont att veta att Morgan inte är ensam om att ha haft en sådan uppväxt. Det finns barn som lever sitt liv sådär varje dag.

Jag blev otroligt berörd av din historia, Morgan och framför allt är jag glad för att du tog dig ut på andra sidan. Att du orkade stå emot alla människor som försökte få dig att falla. Att du inte gav upp. Det är så många som inte orkat ta tag i sitt liv efter en sådan uppväxt. Som bara gett upp. Skyllt allt på andra och stängt in sig i sitt skal. Men finns det någon som bör lyssna på det här programmet så är det just de människorna. Att veta att det finns ett slut på mörkret. Men det kräver att man orkar ta sig ut själv. Man måste vilja leva för att ha ett liv och man måste försöka själv, för ingen annan kan hjälpa dig.

Till de som missade Morgan Allings sommarprogram igår. Lyssna på det här. Glöm inte att lyssna inom 30 dagar för att få höra fullversionen med musiken. Det är värt det.

24 juli 2009

Swine flu parties - Höjden av dumhet?

Sverige laddar inför svininfluensans slag mot Sverige i höst. Den numera pandemistämplade H1N1-influensan (även kallad svininfluensan) är här. Hur många kommer bli drabbade? Hur många dör och hur många sjuka? Är det en överreaktion vi hör i media eller är det så farligt som myndigheterna tror? Sverige antas få 400.000 smittade, men färre än vanligt förväntas dö. Hur hänger det ihop? Oavsett vad, hänger jag med i debatten. Om inte annat för att jag varje vecka måste täcka de danska mediernas täckning av influensan. Så vad händer?

How to: Självmedicinera din granne till döds
Senaste nytt är att människor i Storbritannien deltagit i så kallade Swine flu parties. Festerna går ut på att människor som blivit smittade av svininfluensa bjuder in till en smittfest. Orsak: Andra vill bli smittade nu när smittan är mindre farlig i hopp om att bli immuna mot den senare när den muterat och blivit ännu farligare.

Det finns dock ännu inga faktiska bevis på folk som deltagit på dessa fester, men nyheten har oroat såväl läkare som myndigheter som uppmanar till besinning. Det finns nämligen inte heller några bevis för att man blir immun för att man haft svininfluensan. Sjukdomen är fortfarande relativt okänd och ingen vet vad som händer när den muterat. Genom att hjälpa smittan att sprida sig kan man göra den farligare och mer resistent fortare utan att vara säker på immunitet. Man kan mycket väl få den igen och då har man redan smittat massor av andra människor som kanske inte hade så starkt immunförsvar. Det räcker med att man smittar en äldre, ett spädbarn, en gravid eller en cancersjuk patient och sen har man ett liv på sitt samvete.

Kommer trenden till Sverige?
Tyvärr finns det även människor här i Sverige som verkar tro att svininfluensafester funkar/är en bra idé. Detta är skitfarligt och inget man ska leka med på egen hand. Hur kan man vara så urbota dum och framför allt egoistisk att man inte tänker på alla de som blir smittade om man själv blir smittad. Om nu sjukdomen är så farlig att 400.000 svenskar(i nuläget) förväntas insjukna i worst case scenario, hur många dör inte då om fler smittas fortare? Alla vänner, kollegor, familjemedlemmar, människor på tunnelbanan eller barnens dagis. Tänk att behöva leva resten av livet och veta att om inte du hade gått på den där festen och hade blivit smittad kanske inte någons bror, farfar eller nyfödda hade dött. Dessutom är risken att myndigheterna inte hinner skaffa mediciner eller vårdplatser för alla som insjuknat och sjukdomsförloppet speedas upp på grund av ett gäng idiotiska ”självmedicinerare”.

Jag hoppas verkligen att myndigheterna har fel. Jag hoppas att sjukdomen inte blir så kraftig som man befarar. Men om den blir det, som hoppas jag verkligen att de människor som deltar på en ”smittfest” blir dömda för vållande till annans död. Då behövs inga terrorister, det fixar landets invånare själva.

29 juni 2009

Fångarnas dilemma

I USA har man Guantanamo och dödsstraff, i Filippinerna låter man fångarna dansa. Det är i alla fall en av de nya metoder man använder på fängelset CPDRC i Cebuprovisen på Filippinerna. Poängen är att man ska motverka gängbildning och öka disciplinen för att fångarna ska återinföras som betrodda medlemmar av samhället. Se en av deras dansvideos nedan:



Enligt fängelset själva ska metoden vara till för diciplin och fysiskt välmående. I reklamfilmen skriver de att "CPDRC adopts a concept of rehabilitation aimed at imbiding discipline, psysical fitness, dismantling the culture of corruption, preemptive decongenstion, and continuing rehabilitation."

Rehabilitera mera
Fängelset försöker också bli bättre på att få fångarna att på ett bättre sätt återvända till samhället när de suttit färdigt sin tid i fängelset. När fångarna släpps försöker involvera omgivningen i att följa devisen "Make him proud of his renewal and he will become a good member of society". Om reklamfilmen stämmer har fängelset verkligen börjat anamma en bättre fängelsepolitik där man ser vikten av rehabilitering framför straff. Jag kan förstå de människor som fallit offer för en brottslings handlingar, men precis som jag skriver i blogginlägget Ingen ska behöva lida av ett beroende bör det inte vara de känslomässigt drabbade som bestämmer vad som ska hända med en brottsling, eftersom de oftast söker hämnd och upprättelse.

Jag menar att man får mycket mer ut av att se till det stora perspektivet. Det är inte bara offren och deras anhöriga som drabbas av en brottslings handlingar. Det är även brottlingen själv, dess familj och dess framtida offer. Precis som i spelteorin Fångarnas dilemma så undrar man ju om man tjänar på att tänka så kortsiktigt som att man bara straffar den som gjort ett brott. Ett offer, eller dess familj kan oftast inte sätta sig in i vad som händer med fången och dess framtid när man utfört straffet. Vad händer med en fånge som kommer ut lika arg och kanske ännu mer kantstött än när han kom in? Jo, han begår samma eller värre brott ganska strax därefter. Att lyckas rehabilitera en fånge ger dess eventuella framtida offer en chans att slippa bli offer. Jag vet att det är svårt och jag vet att Sverige säger sig jobba mycket med rehabilitering. Men jag tycker vi kunde ha gjort det bra mycket bättre. Visserligen ska vi inte följa Filippinernas exempel (de har en helt annan situation där som inte går att applicera på svenska förhållanden), men jag tycker att vi säger mycket och försöker lite. Vi i Sverige behöver lägga mer resurser på rehabilitering. Vi behöver bli bättre på att hitta orsakerna till att människor hamnar så snett och åtgärda problemen. Hela samhället tjänar på minskad brottslighet. Det blir färre återfall och kanske även färre förstagångsförseelser.


Se hela CPDRCs reklamfilm här:

24 juni 2009

Midsomer Murders comes to town

I förra veckan kunde jag stolt presentera resultatet av mitt arbete med en hemsida som jag själv fått göra om Morden i Midsomer. Poängen med hemsidan var att vi, i samband med att SVT sänder nya avsnitt av teveserien, ville göra en resguide som visar svenskar hur man kan ta sig runt till de olika inspelningsplatserna och vad som finns att göra utöver Barnabys England i regionen.

Det var min första helt egna på VisitBritain och det var inte lätt må ni tro. Koppla komponenter, hitta bra bilder, dirigera rätt länkar till rätt sidor och så vidare. Men jag hade jätteroligt när jag gjorde hemsidan, det var ju en blandning av allt jag tycker är roligt - skriva, redigera bilder och designa och samtidigt lärde jag mig massor om våra CRM-system. Men det absolut roligaste var det genomslag det fick.

Igår upptäckte jag nämligen att Aftonbladets nya sökmotor för resor gjort en ganska lång artikel om hur svenska turister dras till inspelningsplatserna i Morden i Midsomer, med länkar till Midsomer-sajten. De hade även länkat till sajten på förstasidan på Aftonbladet.se, en tredjedel ner på förstasidan i högermenyn. Även Vagabond och Svenska Dagbladet hade en artikel om vår sajt. Sen hade ett par dagstidningar notiser om det.

Sidan som väckt uppståndelse heter http://www.visistbritain.se/midsomer. Check it out! Nu ska jag till jobbet :)