Fångarnas dilemma

I USA har man Guantanamo och dödsstraff, i Filippinerna låter man fångarna dansa. Det är i alla fall en av de nya metoder man använder på fängelset CPDRC i Cebuprovisen på Filippinerna. Poängen är att man ska motverka gängbildning och öka disciplinen för att fångarna ska återinföras som betrodda medlemmar av samhället. Se en av deras dansvideos nedan:



Enligt fängelset själva ska metoden vara till för diciplin och fysiskt välmående. I reklamfilmen skriver de att "CPDRC adopts a concept of rehabilitation aimed at imbiding discipline, psysical fitness, dismantling the culture of corruption, preemptive decongenstion, and continuing rehabilitation."

Rehabilitera mera
Fängelset försöker också bli bättre på att få fångarna att på ett bättre sätt återvända till samhället när de suttit färdigt sin tid i fängelset. När fångarna släpps försöker involvera omgivningen i att följa devisen "Make him proud of his renewal and he will become a good member of society". Om reklamfilmen stämmer har fängelset verkligen börjat anamma en bättre fängelsepolitik där man ser vikten av rehabilitering framför straff. Jag kan förstå de människor som fallit offer för en brottslings handlingar, men precis som jag skriver i blogginlägget Ingen ska behöva lida av ett beroende bör det inte vara de känslomässigt drabbade som bestämmer vad som ska hända med en brottsling, eftersom de oftast söker hämnd och upprättelse.

Jag menar att man får mycket mer ut av att se till det stora perspektivet. Det är inte bara offren och deras anhöriga som drabbas av en brottslings handlingar. Det är även brottlingen själv, dess familj och dess framtida offer. Precis som i spelteorin Fångarnas dilemma så undrar man ju om man tjänar på att tänka så kortsiktigt som att man bara straffar den som gjort ett brott. Ett offer, eller dess familj kan oftast inte sätta sig in i vad som händer med fången och dess framtid när man utfört straffet. Vad händer med en fånge som kommer ut lika arg och kanske ännu mer kantstött än när han kom in? Jo, han begår samma eller värre brott ganska strax därefter. Att lyckas rehabilitera en fånge ger dess eventuella framtida offer en chans att slippa bli offer. Jag vet att det är svårt och jag vet att Sverige säger sig jobba mycket med rehabilitering. Men jag tycker vi kunde ha gjort det bra mycket bättre. Visserligen ska vi inte följa Filippinernas exempel (de har en helt annan situation där som inte går att applicera på svenska förhållanden), men jag tycker att vi säger mycket och försöker lite. Vi i Sverige behöver lägga mer resurser på rehabilitering. Vi behöver bli bättre på att hitta orsakerna till att människor hamnar så snett och åtgärda problemen. Hela samhället tjänar på minskad brottslighet. Det blir färre återfall och kanske även färre förstagångsförseelser.


Se hela CPDRCs reklamfilm här: