Det var nu ett tag sedan jag läste ut boken Min kamp av Ernst Billgren. Nu kommer till slut även enormt efterlängtade recensionen, skriven av ingen mindre än yours truly. Boken är en lustig, eller underlig (välj själv) bok om ingenting och allting. Som konstnär lever man i cykler, menar Ernst, med utställning i ena änden och sökandet efter inspiration i de andra. ”Min kamp” handlar om en sådan konstnärs vardagsliv som till största delen utspelar sig i hans egen ateljé. På baksidan av boken står den instruktiva innehållstexten:
Det vore som att utifrån en hastig blick på en liten flik av en målning försöka skaffa sig en klar bild av dess helhet.
Huruvida denna bok är bra eller inte är ej så viktigt, den berör andra ämnen än litterära kvaliteter och har i alla fall redan fyllt sin uppgift.”
Det säger en del om det han vill säga med boken och vad boken egentligen handlar om, nämligen allt och inget på en gång. Boken har inget budskap och är inte skriven för att moralisera eller tycka något. Det är en berättelse om vad som pågår i en konstnärs huvud under processen mot en utställning.
Boken är skriven på ”fel” håll, d.v.s. att texten är vertikal istället för vågrät och går över ett helt uppslag. Sidnumreringen är också upplagd därefter, ett uppslag är en sida.
Författaren skriver om allt han funderar över och tänker på. Det fascinerade mig, då jag ofta tror jag att jag är ensam i mitt tankemalande och funderande. Att fundera är väl inga konstigheter, men jag får alltid för mig att andra ”tänkare” tänker på vettiga saker som finanskrisen, världsproblemen eller ett kommande byggprojekt. Jag däremot, maler och maler allt. Precis allt. Det kan vara saker som ”varför sa hon så? Betyder det något? Har han gjort något som skulle antyda att..?” till saker som ”hur tar jag mig från A till B imorgon? Hur får jag honom att förstå vad jag menar? Ska vi verkligen byta ut den här mot den där? Vem städar och vem handlar i helgen?” osv. Jag tänker och funderar hela tiden. Min hjärna går alltid på högvarv, en av anledningarna till mina konstanta sömnproblem. Kanske även på grund av mitt kontrollbehov. När jag läste Min Kamp av Billgren insåg jag att jag inte var ensam i att alltid fundera, även om jag inte har något konkret att fundera på. Trots att Ernst Billgren verkar vara en av Sveriges knäppaste människor, så känner man på något sätt igen sig i honom.
En rolig anekdot som Billgren tar upp är hur han vaknar på morgonen och har lösningen på ett problem som han funderat på sen han var barn, nämligen hur man kan förutsäga framtiden. Det finns, menar Billgren, en ordning i alla naturfenomen och samma ordning hittar man även i Kaos. Han tror att anledningen till att vi idag inte kan förutsäga framtiden är att vi inte har kan hitta mönstret i pendlingarna mellan den ordning som råder i naturlagarna och den som finns i Kaos. Han bestämmer sig sedan för att börja kartlägga detta mönster i jakt på lösningen. Detta är en väldigt intressant tanke och den sätter igång mina egna tankar och idéer kring samma ämne.
En annan rolig och men mer udda sak i boken är Dator-Ernst. En person som Ernst i boken själv har byggt in i ett datorsystem. Dator-Ernst är en reflektion av den verkliga Ernst och varje gång Ernst går till 7Eleven eller färgaffären, när han målar en tavla eller när någon kommer på besök så programmerar han in samma händelser i datorn. Tillslut är det meningen att Dator-Ernst ska göra samma saker som riktiga Ernst, men av sig själv. Förhoppningen med projektet är att Dator-Ernst ska leva sitt eget liv och komma med nya idéer och infallsvinklar som hjälper den riktiga Ernst att få inspiration till sin konst. En riktigt absurd, men brilliant idé som ger boken en ytterligare en spännande skiftning.
Jag rekommenderar alla människor att läsa denna bok, både de som kallas udda och de som kallar sig normala. Vi skulle alla behöva en dos av Ernst Billgrens konstnärliga konstigheter.
