Buss på dom!

För att fortsätta på temat 'Dryga människor på stan', så tänkte jag nu spy galla över människor på bussen.

Har ni tänkt på att äldre tanter verkar välja att sitta bredvid den som har mest saker liggande på platsen bredvid sig. Som om de vill markera hur mycket de ogillar folk som tar mycket plats. Jag kan förstå det när det är trångt och folk sätter en liten handväska på stolen bredvid sig, sånt är otroligt störigt. Likadant avskyr jag människor som inte reser på sig för äldre, skadade eller gravida. Men dessa tanter verkar ha behovet oavsett om folk gör fel eller inte, bara för att ha något att bråka om.

Exempel: Igår satt jag på bussen på väg hem, kvinnan framför mig hade handlat matvaror och hade därför inte bara sin handväska, utan även flera kassar med mat och annat som hon behövde ställa någonstans. Eftersom det fanns gott om plats på bussen satte hon några saker på sätet bredvid sig. På nästa hållplats stiger en tant på bussen. Hon tittar sig omkring på alla lediga platser och upptäcker kvinnan med matkassarna. Sedan går hon rakt fram till den platsen och ställer sig och glor på kvinnan med "Jag ska sitta här"-minen. När kvinnan inte tittar tillbaks, börjar tanten sätta sig för att markera att hon ska sitta just precis där. Kvinnan börjar stressat flytta ner alla saker på golvet och tappar ut en paprika som rullar under stolarna. Tanten sätter sig på platsen.

Detta fenomen tycker jag sker otroligt ofta på bussen. Varför? Vad är det med folk och deras våta drömmar om att få uppfostra andra människor? En sak är när det är ont om plats eller när någon begår ett misstag som kan skada någon. Men ärligt talat, det här är bara löjligt...

Har svenskar inga oskrivna fotgängarregler?

Funderade på en grej då jag promenerade runt på Londons gator. I stora städer vet folk hur man gör när man möter andra fotgängare på trottoaren. Man väjer enligt högerregeln. Jag tänker lika mycket på det varje gång jag besöker storstäder. Hur lyckas de, som har mycket mindre plats eftersom det är mycket fler människor, mycket fler fordon på gatorna och ett mycket stressigare tempo, undvika kollisioner och handfallen-stanna upp-med-snett leende-moments à la "Ehe, ska du gå till höger, eller ska jag, nej, jag kan gå, okej, gå du då... eller, ska jag... ok.. eh.... "? Jo, de väjer enligt högerregeln (möjligen vänsterregeln i UK). De tar kortare steg och följer reglerna.

Hur svårt kan det vara? Varför måste svenskar alltid krångla till allting? Varför måste svenskar ta stora kliv och spela Allan? Varför måste svenskar alltid ha mest plats och tänka "Nej, jag väjer inte, det får DE göra"? Eller är vi svenskar lite mer korkade än andra människor? Varför är det bara vi som jämt krockar och hamnar i obekväma vem-går-vart-situationer? Varför följer inte vi samma oskrivna fotgängarregler som alla andra? Nej, jag förstår faktiskt inte. Det kallas Högerregeln mina vänner. Det är det första man lär sig i trafiken. Det är väl inte så svårt?

Attans... ja visst ja. Vi talar om samma folk som sitter i bilen och undrar vad vänsterspaken bredvid ratten är för en mojäng. "Älskling, rör inte vid den där vänsterspaken, Benka sa att det är den som lossar ratten vid testkörningar!" säger de förmodligen. Men jag kan upplysa. Blinkers kallas den. Man använder den för att signalera vart man ska!