Sedan vi införde blockpolitiken har det bara gått utför med valbarheten för väljarna. Idag har vi endast tre val kvar – Alliansen, vänsterblocket eller "annat". Blockpolitiken har gravt hämmat väljarnas möjligheter att både välja de åsikter man tror på och att välja bort de man inte tror på. Om du exempelvis anser att ett parti har misskött sin ledarställning kan du välja att rösta på ett annat parti. Men vad hjälper det? De kommer fortfarande få regeringsmakten nästa år om deras kompispartier blir valda, för de tillhör ju samma block och har valt att samarbeta "no matter what". Finns det någon som tror att en besviken högermoderat röstar på vänsterblocket i nästa val om de är missnöjda med högerblockets politik?
För några år sedan kunde de som stod mitt i den politiska färgskalan hoppas på att några av mittenpartierna skulle bilda regering tillsammans efter valet och som radikal vänsterväljare kunde man påverka politiken åt vänster genom att rösta på det parti man tror på. Nu får man finna sig i att välja mellan Vänsterpartiet eller Folkpartiet oavsett vilket riksdagsparti man röstar på. Om du röstar på Socialdemokraterna för att du gillar deras arbetsmarknadspolitik, får du automatiskt Vänsterpartiets utrikespolitik på köpet. Likaså väljer du Folkpartiets skolpolitik genom att rösta på Moderaterna. Vi har fortfarande skilda partier med olika åsikter och vallöften, men de har skapat samarbeten som gör att vi inte längre har den valmöjlighet vi en gång hade.
Jag vägrar rösta på Ordnung-Björklund!
Jag vill ha ett bra socialt skyddsnät för svaga och arbetslösa. Jag vill veta att vi hjälper de som faller. Men jag vill också ha bättre äldrevård, kortare vårdköer, bättre pedagoger och lärarutbildningar. Jag vill höja lönerna till lärare och vårdpersonal. Jag vill att vi bygger fler smålägenheter i storstäderna. Jag vill ha bättre förebyggande arbete med narkomaner och återfallsförbrytare och poliser med fler högskolepoäng i etik och moral. Jag vill ha lägre skatter för småföretagare och jag vill ge bättre förutsättningar för människor med idéer att skapa ett fungerande företag. Jag vill ha Komvux och vuxenutbildningar. Jag menar att RUT- och ROT-avdrag är något positivt för arbetsmarknaden såväl som för jämställdheten i hemmen. Jag förespråkar privatisering av vissa sjukhus, äldrevård eller skolor – men det ska vara hårda krav på ALLA som sysslar med sådan verksamhet och de som missköter sig får stänga eller byta ägare. Jag vill skapa förutsättningar för bättre energiförbrukning och sopsortering. Jag tycker att vi borde ha byggt Förbifart Stockholm för länge sen. Jag vill ha skatteavdrag på miljöbilar och dubbfria däck. Jag vill att partierna slutar ge vallöften de inte kan hålla.
Jag vill en massa, men jag känner inte förtroende för någon av blocken. En blank röst svider måhända, men inte mycket mer än så. Jag vill förändra, men hur? Så om någon har några idéer vad en sådan som jag ska rösta på i år, så säg gärna till för jag vägrar rösta på både kommunist-Ohly och ordnung-Björklund!
Visar inlägg med etikett politik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett politik. Visa alla inlägg
27 mars 2010
Vinden har vänt - men häxjakten fortsätter i Bjästa
Nu har det gått inflation i det här. I onsdags visade Uppdrag Granskning vad som händer när en hel by mobbar ut en våldtagen flicka. En fruktansvärt och starkt program som berörde tusentals svenskar. Även mig.
Men programmet handlade inte bara om våldtäkten eller att Bjästaborna trots bevis inte trodde på "Linnea". Det handlade minst lika mycket om att en hel by hetsade varandra till att säga hemska saker om en våldtagen flicka. Hur man i grupp åstadkom ytterligare skada mot en flicka som redan gått igenom mer än man ska behöva när man är 14 år. Hur ytterligare en flicka blev våldtagen, för att ingen ville inse vad som hänt. Hur ingen ville lyssna och hur en flicka tillslut var tvungen att fly sitt hem för att den kollektiva mobbningen från en hel by blev för mycket för henne.
Och nu har det hänt igen. På facebook-gruppen Hon våldtogs på skolan – pojken hyllades som blev till för att visa stöd för Linnea, lyckades hatfulla människor igen gadda ihop sig och hetsa varandra till att skriva hemska saker på internet. Precis som i gruppen som hatade och hotade flickan, vill man nu istället mörda, avrätta eller skada pojken och byborna i Bjästa. Det har till och med gått så långt att administratören för gruppen har varit tvungen att stänga av loggfunktionen för fler inlägg, då de blev för grova.
Gör inte som Bjästa
När jag ser vart den här debatten är påväg undrar jag: Lärde ni er ingenting av den här händelsen? Hela problematiken i Bjästa handlade ju om hur man kan hetsa varandra till att göra och säga saker man annars inte skulle sagt. Hur man hatade, utan att försöka förstå och sätta sig in i fakta. Att göra likadant mot Linneas mobbare gör ingen gott. Pojken våldtog henne. Han är dömd för det och får hjälp med att bearbeta sina problem. Det hjälper inte att våldta honom tillbaka. Det hjälper inte att mörda honom. Det hemska som hände i Bjästa blir inte ogjort för att ni hatar tillbaka. Sänk er inte till deras nivå. Ni visar bara hur en häxjakt som den i Bjästa blev möjlig genom att starta en ny häxjakt. Låt oss inte göra som lynchmobben i amerikanska södern, eller Nazityskland under 30-talet gjorde. Det måste ta ett slut nu. Ta ert förnuft till fånga nu svenskar, innan det är för sent. Vänd istället debatten till att handla om hur vi arbetar för att det som hände i Bjästa inte händer igen.
Men programmet handlade inte bara om våldtäkten eller att Bjästaborna trots bevis inte trodde på "Linnea". Det handlade minst lika mycket om att en hel by hetsade varandra till att säga hemska saker om en våldtagen flicka. Hur man i grupp åstadkom ytterligare skada mot en flicka som redan gått igenom mer än man ska behöva när man är 14 år. Hur ytterligare en flicka blev våldtagen, för att ingen ville inse vad som hänt. Hur ingen ville lyssna och hur en flicka tillslut var tvungen att fly sitt hem för att den kollektiva mobbningen från en hel by blev för mycket för henne.
Och nu har det hänt igen. På facebook-gruppen Hon våldtogs på skolan – pojken hyllades som blev till för att visa stöd för Linnea, lyckades hatfulla människor igen gadda ihop sig och hetsa varandra till att skriva hemska saker på internet. Precis som i gruppen som hatade och hotade flickan, vill man nu istället mörda, avrätta eller skada pojken och byborna i Bjästa. Det har till och med gått så långt att administratören för gruppen har varit tvungen att stänga av loggfunktionen för fler inlägg, då de blev för grova.
Gör inte som Bjästa
När jag ser vart den här debatten är påväg undrar jag: Lärde ni er ingenting av den här händelsen? Hela problematiken i Bjästa handlade ju om hur man kan hetsa varandra till att göra och säga saker man annars inte skulle sagt. Hur man hatade, utan att försöka förstå och sätta sig in i fakta. Att göra likadant mot Linneas mobbare gör ingen gott. Pojken våldtog henne. Han är dömd för det och får hjälp med att bearbeta sina problem. Det hjälper inte att våldta honom tillbaka. Det hjälper inte att mörda honom. Det hemska som hände i Bjästa blir inte ogjort för att ni hatar tillbaka. Sänk er inte till deras nivå. Ni visar bara hur en häxjakt som den i Bjästa blev möjlig genom att starta en ny häxjakt. Låt oss inte göra som lynchmobben i amerikanska södern, eller Nazityskland under 30-talet gjorde. Det måste ta ett slut nu. Ta ert förnuft till fånga nu svenskar, innan det är för sent. Vänd istället debatten till att handla om hur vi arbetar för att det som hände i Bjästa inte händer igen.
24 mars 2010
En hel by lynchade en våldtagen flicka
Kvällens Uppdrag Granskning på SVT handlade om hur en hel by lyckades mobba ut en flicka för att hon anmält sin våldtäktsman. En hel by ville hellre lyssna på skvaller än fakta och trots att ytterligare en flicka blivit våldtagen, fortsatte man att tro på våldtäktsmannen.
I inslaget lade man fram tydliga bevis på pojkens skuld. Det fanns både dna-bevis, läkarbevis och vittnen, man spelande till och med upp ett bandat erkännande från pojken som styrkte flickans anmälan. Han blev, dömd av både Tingsrätt och Hovrätt i båda fallen. Men ändå fortsatte byborna att tro på ryktena och på pojkens oskuld. Nästan ingen stöttade den våldtagna flickan. Till och med hennes vänner svek henne till förmån för pojken.
Ett tag var jag så illa till mods av denna systematiska mobbning, att jag länge kände att jag behövde stänga av. Hur kan folk vara trångsynta, mobbande och onda i grupp? Man kan möjligen förstå eller vänta sig sådant uppträdande från dagisbarn, eller kanske till och med från högstadieungdomar. Men vuxna?? Vuxna människor som systematiskt mobbar ut en flicka som blivit våldtagen är helt enkelt oacceptabelt! Jag hoppas att ni Bjästabor förstår vad ni utsatt dessa två flickor för. De blev inte bara våldtagna och berövade på sin integritet av en pojke, de blev dessutom verbalt och psykiskt våldtagna om och om igen av er. Skäms på er!!
I inslaget lade man fram tydliga bevis på pojkens skuld. Det fanns både dna-bevis, läkarbevis och vittnen, man spelande till och med upp ett bandat erkännande från pojken som styrkte flickans anmälan. Han blev, dömd av både Tingsrätt och Hovrätt i båda fallen. Men ändå fortsatte byborna att tro på ryktena och på pojkens oskuld. Nästan ingen stöttade den våldtagna flickan. Till och med hennes vänner svek henne till förmån för pojken.
Ett tag var jag så illa till mods av denna systematiska mobbning, att jag länge kände att jag behövde stänga av. Hur kan folk vara trångsynta, mobbande och onda i grupp? Man kan möjligen förstå eller vänta sig sådant uppträdande från dagisbarn, eller kanske till och med från högstadieungdomar. Men vuxna?? Vuxna människor som systematiskt mobbar ut en flicka som blivit våldtagen är helt enkelt oacceptabelt! Jag hoppas att ni Bjästabor förstår vad ni utsatt dessa två flickor för. De blev inte bara våldtagna och berövade på sin integritet av en pojke, de blev dessutom verbalt och psykiskt våldtagna om och om igen av er. Skäms på er!!
22 mars 2010
En historisk dag
I natt röstade kongressen så äntligen igenom Obamas viktiga hälsovårdsreform, som var en av Obamas allra viktigaste vallöften att få igenom. Detta beslut kan förändra villkoren för otroligt många människor, som lever i fattigdom och inte har råd med ordentlig sjukförsäkring. Det är verkligen en historisk dag. Nu hoppas vi att Obama lyckas genomföra reformen i praktiken, och framför allt – att han lyckas vända opinionen, så allt fler människor förstår värdet i en sjukvårdsreform.
I vilket fall som helst - Grattis Obama!
I vilket fall som helst - Grattis Obama!
13 februari 2010
Politiska Sverige har gått amok!
Nu har jag officiellt tröttnat på partipolitik. I alla fall den som just du förs i svensk politik idag. Maken till pajkastning får man leta efter…
Jag minns när jag i förra valrörelsen irriterade mig över att Maud Olofsson envist försökte etablera det negativt laddade öknamnet ”Vänsterkartellen” på sina motståndare istället för att visa väljarna sin egen politiska ståndpunkt i en viss fråga. Jag tyckte att det inte tillförde debatten någonting att hon hellre kastade skit på motståndarna och använda sig av nedsättande öknamn för att vinna ett argument än förde en politisk diskussion.
Och innan ni börjar gapa - Nej, jag menar inte att Maud Olofsson var ensam om, eller först med, pajkastningen, bara att det var hennes envisa kamp för att etablera ”Vänsterkartellen” som jag reagerade mest på i förra valkampanjen. Ni har säkert flera egna exempel på andra politiker från röda, gröna eller randiga delar av den politiska färgskalan som ni tycker varit värst i pajkastningen. Och det är precis det jag vill komma till. Alla har vi flera exempel på hur våra politiker hellre kastar paj än för fram sin egen politik. Och situationen har förvärrats avsevärt sedan förra valet. Gränsen politik och smutskastning har suddats ut.
Maud Olofssons tjuvnyp känns små i sammanhanget
I partiledardebatten för ett par veckor sedan fick vi se tydliga bevis på detta. Båda sidor hävdade starkt att motståndarnas politik var usel, men hade svårt att visa vad som var så förträffligt med deras egen. Flera gånger då en debatt närmade sig en känslig fråga, tog man till smutskastning istället för att hävda sina egna argument.
Och nu har även väljarna tappat besinningen. Politiska Sverige har gått amok och ingen verkar ta någon notis om det! Maud Olofssons tjuvnyp känns numera små i sammanhanget. För vad har inte dykt upp på Facebook om urfjantiga grupper som Kan den här lyktstolpen få fler fans än Mona Sahlin? och Kan den här soptunnan få fler fans än Fredrik Reinfeldt? Väldigt många av mina vänner har valt att gå med i antingen den ena eller den andra gruppen. Man kan även välja att rösta på vargar och sengångare istället för svenska politiker. What’s the friggin point? Vad vill ni uppnå genom att visa att ni kan rösta in en lyktstolpe i riksdagen?
Har svensk politik urvattnats?
När jag frågade min omgivning varför man väljer att gå med i en facebookgrupp som stödjer soptunnor i riksdagen, fick jag argumentet att det ju visar en poäng att t.ex. Mona Sahlin inte har något folkligt stöd om en lyktstolpe får fler väljare än henne. Men herre gud! Vad är det för larv? Det enda ni har bevisat är att de som röstar på lyktstolpen inte tänker rösta på Mona och de som röstar på soptunnan kanske inte gillar mr Doggy Eyes. Men vem av er vill ärligt talat ha en lyktstolpe att representera er i vårdfrågorna i riksdagen? Antalet anhängare i de olika grupperna kan möjligen vara något för Sifo att sätta tänderna i, men det hör verkligen inte hemma i den allmänna politiska debatten. Folk som är fans i en sådan här grupp (ja, jag vet att många av mina vänner kommer hänga mig nu), kan lika gärna delta i ”Om jag får 1000 fans innan fredag så förvandlar jag mig till en groda”-gruppen. Den har lika mycket politiskt värde och ligger ungefär på samma politiska nivå.
Har svensk politik urvattnats till den grad att man inte längre intresserar sig för vad blocken faktiskt vill med Sverige? Har tröttnat så mycket på politikerna att vi hellre röstar på lyktstolpar än människor?
Det är dags att vakna Sverige. Vi måste få tillbaka en tydlig politik där partierna inte vänder kappan efter vinden utan faktiskt för en tydlig linje på vad DE vill att Sverige ska vara, inte vad de tror att vi vill höra. Vi behöver något att välja mellan, inte bara mjäkiga politiker som försöker vinna röster från väljare som inte längre kan se skillnad på rött och blått.
Mitt förslag är därför som följer:
Gå med i precis vilken facebookgrupp du vill, men glöm inte att ta reda på vad politikerna FAKTISKT vill med sin politik. Sänk dig inte till deras nivå. Låt dem inte komma undan med den pajkastning som har ökat lavinartat och som uppenbarligen blivit en folktrend även på Facebook. Ge inte upp på politiken. Låt istället bli att rösta på de politiker som kastar paj, även om de tillhör ditt eget parti. Visa dem att du inte finner dig i att bli överkörd i smutskastningspolitiken istället för att bli en del av den. Visa dem vem som verkligen bestämmer i Sverige.
3 oktober 2009
Det behövs en skolmatsdebatt
Tittade precis på Matakuten på TV4, en svensk version av Jamie Olivers Jamie’s school dinners där tre kockar försöker få tre svenska skolkök att laga bättre mat, med mindre halvfabrikat. Samtidigt går Bert Karlsson runt till olika myndigheter för att förstå vad som gör att man kvalitetskontrollerar allt i skolan utom maten. Frågan de ställer sig är - Hur kan man låta barnen äta sådant man inte själv skulle vilja stoppa i sig?
Näringsfattig men tillsatsrik mat
I dagens program kom man i programmet exempelvis fram till att barnen får i sig omkring 60 olika sorters tillsatser som smakämnen, förtjockningsmedel, emulgeringsmedel, konserveringsmedel och färgämnen i veckan. Dessa ämnen är inte bara till för att dölja den dåliga kvaliteten på ursrungsprodukten, utan också farliga i sig. E621 (natriumglutamat) är en smakförhöjare med bieffekter som huvudvärk, leverskador, allergiska reaktioner, hormonstörningar, illamående osv. Azofärgämnen som E102, E122 eller E129 kan framkalla allergiska reaktioner och flera av dessa färgämnen är förbjudna i stora delar av världen. Några var tidigare även förbjudna i Sverige, men förbudet hävdes efter inträdet i EU. Natriumbensoat (E211) är ett konserveringsmedel som i kombination med askorbinsyra (C-vitamin) blir cancerframkallande, dvs. en reaktion som kan komma av att du dricker lightläsk i kombination med att du äter citrusfrukter. Och listan kan göras mycket längre. Utöver E-nummer i maten serveras även frysta eller förkokta produkter där en del av de vitaminer, mineraler och naturliga smakämnen som finns i produkten försvinner. Detta ger inte bara en tråkigare, smaklösare mat utan också en mindre näringsrik sådan.
Och samtidigt som vi förfäras över alla E-nummer som finns i halvfabriken och har hetlevrade diskussioner om huruvida lightprodukterna är bra eller dåligt för hälsan, så fortsätter skolorna att ge barnen cancerframkallande, växthämmande, allergiframkallande skitprodukter. Hur kan man som förälder acceptera detta? Hur kan man inte ens reflektera över vad ignorans gör för våra barns utveckling? Hur kan politikerna tycka att detta är ok?
Samma budget för bättre mat?
I programmet menar kockarna på att man med samma budget som den man har idag kan göra nyttigare mat med färre halvfabrikat. Om detta stämmer, varför fortsätter kommunerna att servera halvfabrikat?
Några menar att problemen beror på lagen om offentlig upphandling. Man måste välja det billigaste alternativet av de leverantörer som erbjuder produkter som klarar kraven. Men då undrar ju jag, vem har ställt så låga krav så att man tvingas välja cancer- och allergiframkallande produkter till skolmaten? Det kan ju bara vara politikerna.
Andra menar att det beror på personalbrist. Den nöten är ju givetvis hårdare att knäcka, men inte omöjlig. Framför allt är det ingen ursäkt att inte utnyttja de resurser man har på bästa sätt. Exempelvis tar det sannolikt lika lång tid att hacka färska grönsaker som att koka frysta. Det tar antagligen längre tid att koka riktig potatis framför färdigkokta, men medan man övervakar kokningen finns det säkert massor av andra saker man kan göra för att fördriva tiden.
Det finns självklart flera problem som är svårare att hantera än andra, men att man inte ens försöker lösa dessa problem är skandalöst. Vi hör ofta om den dåliga mat som serveras på sjukhus och ålderdomshem, men debatten om skolmaten verkar ha gått alla förbi. Det är ju vår framtid som sitter där och trycker i sig den där skiten fem dagar i veckan.
Det är möjligt att Matakuten inte lyckas hjälpa skolorna, eller att de överdriver saker. Men det spelar ingen roll. För en sak är säker, debatten behövs och det är hög tid att vi försöker hitta lösningar för att förbättra skolmaten för våra barn.
22 augusti 2009
Vad styr den narkotikapolitiska debatten?
Jo, enligt sociologiprofessor Ted Goldberg är det mer tro och hopp än vetenskap som styr. Läste i Situation Stockholm i morse att han på Brukarföreningens seminariedag sagt att "Om en diabetiker skattefifflar tar man ju inte bort hans insulin. Men om en metadonist begår ett brott som inte är narkotikarelaterat tar man omedelbart bort metadonet."
I en enda mening förmedlade Goldberg det som jag har så svårt för att förstå i den svenska narkotikapolitiska debatten. Man behandlar en person, som försöker ta sig ur sitt missbruk, som en brottsling. Man ger dem aldrig en chans att ta sig ur. Om en person tar orken och modet till sig att ta sig ur ett missbruk, bör denna person stöttas inte stjälpas. Men av någon anledning verkar folk inte vilja att narkomaner slutar knarka. Då har de ju ingen att skylla alla problem på.
Alla bör få en chans att lyckas hjälpa sig själva. Man behöver inte ge dem all världens gåvor, men ge dem hopp. Ge dem viljan att försöka. Anta att de kan. Det är först då de lyckas.
I en enda mening förmedlade Goldberg det som jag har så svårt för att förstå i den svenska narkotikapolitiska debatten. Man behandlar en person, som försöker ta sig ur sitt missbruk, som en brottsling. Man ger dem aldrig en chans att ta sig ur. Om en person tar orken och modet till sig att ta sig ur ett missbruk, bör denna person stöttas inte stjälpas. Men av någon anledning verkar folk inte vilja att narkomaner slutar knarka. Då har de ju ingen att skylla alla problem på.
Alla bör få en chans att lyckas hjälpa sig själva. Man behöver inte ge dem all världens gåvor, men ge dem hopp. Ge dem viljan att försöka. Anta att de kan. Det är först då de lyckas.
18 augusti 2009
Polisbrutaliteten vid utvisning av asylsökande irakier
Natten till torsdag, går danska polisens insatsstyrka in i Brorson kirke i Nørrebro i Danmark för att tvinga ut 19 irakier ur kyrkan. Irakierna befann sig i kyrkan för att gömmas undan utvisning, då de nekats asyl.
Då irakierna inte självmant kommit ut ur kyrkan, valde polisen att gå in i kyrkan mitt i natten och dra ut de irakiska männen under våldsamt tumult framför ögonen på deras kvinnor och barn. Under aktionen förstördes även stora delar av kyrkans inredning. Brorsons kyrkopräst uppskattar skadegörelsen till ett belopp på ca 700.000 danska kronor.
I den kristna världen finns tydliga regler för kyrkofrid. En kyrka och dess gravplats ska vara en plats för kontemplation och fred. Lagen om kyrkofrid har funnits sedan urminnes tider i Sverige och lagstadgades vid Alnöstadgar 1280. I Sverige finns lagen fortfarande, om än i mildare omfattning. Det finns inga lagar om kyrkoasyl längre, varken i Sverige eller Danmark, men när man väl öppnar för vapen och våld i en kyrka har man för alltid brutit de sociala regler som omfattar kyrkofriden. Många danskar var emot utvisningen av irakierna, men också det faktum att polisen valt att gå in i kyrkan trots kyrkofriden. Kyrkoasyl har möjligen känns onödig i en demokratisk värld, relativt fri från förföljelse. Men i veckan fick se ett bevis på just varför kyrkoasyl kanske bör övervägas på nytt.
Nästa skandalösa händelseförlopp var när bussen med de irakiska männen skulle lämna platsen. Massor av demonstranter ville visa sitt missnöje och hade därför satt sig i vägen för bussen. Flera medier har i dagarna visat fruktansvärda bilder på poliser som slagit en kvinna i huvudet med en baton och en annat klipp visar en ung kvinna som blir slagen åtta gånger med en batong då hon sitter på asfalten för att hindra bussen med irakier från att köras bort. Till och med när flickan försöker fly, fortsätter polismannen att slå henne tills hon faller ihop. Detta har givetvis chockerat många danskar och händelsen debatteras just nu flitigt i medierna.
Danskarna är dock delade i frågan och mer delade än man skulle kunna tro. Det är nämligen flera som anser, däribland polischefen, justitieministern och flera andra politiker att poliserna handlat rätt. Jag kan förstå att man som politiker inte kan fördöma en enstaka händelse, det är domstolarnas jobb. Men man kan ta avstånd från polisbrutalitet i allmänhet. Det anser även Libral Alliances ledare Anders Samuelsen som anser att man bör ha en förtroendeomröstning om regeringsmakten om justitieministern inte tar tydligt avstånd i frågan.
Kyrkofrid och kyrkoasyl må höra forntiden till men att gå in i en kyrka för att med våld föra ut oskyldiga människor, förstöra kyrkans inredning för tusentals kronor och misshandla fredliga demonstranter utanför ligger också forntiden till och en demokratisk stat som Danmark bör inte acceptera sådan polisbrutalitet.
Se de våldsamma videoklippen från torsdagsnatten utanför Brorsons kyrka här och här och se om du tycker polisen använder nödvändigt våld mot en attackerande person.
Då irakierna inte självmant kommit ut ur kyrkan, valde polisen att gå in i kyrkan mitt i natten och dra ut de irakiska männen under våldsamt tumult framför ögonen på deras kvinnor och barn. Under aktionen förstördes även stora delar av kyrkans inredning. Brorsons kyrkopräst uppskattar skadegörelsen till ett belopp på ca 700.000 danska kronor.
I den kristna världen finns tydliga regler för kyrkofrid. En kyrka och dess gravplats ska vara en plats för kontemplation och fred. Lagen om kyrkofrid har funnits sedan urminnes tider i Sverige och lagstadgades vid Alnöstadgar 1280. I Sverige finns lagen fortfarande, om än i mildare omfattning. Det finns inga lagar om kyrkoasyl längre, varken i Sverige eller Danmark, men när man väl öppnar för vapen och våld i en kyrka har man för alltid brutit de sociala regler som omfattar kyrkofriden. Många danskar var emot utvisningen av irakierna, men också det faktum att polisen valt att gå in i kyrkan trots kyrkofriden. Kyrkoasyl har möjligen känns onödig i en demokratisk värld, relativt fri från förföljelse. Men i veckan fick se ett bevis på just varför kyrkoasyl kanske bör övervägas på nytt.
Nästa skandalösa händelseförlopp var när bussen med de irakiska männen skulle lämna platsen. Massor av demonstranter ville visa sitt missnöje och hade därför satt sig i vägen för bussen. Flera medier har i dagarna visat fruktansvärda bilder på poliser som slagit en kvinna i huvudet med en baton och en annat klipp visar en ung kvinna som blir slagen åtta gånger med en batong då hon sitter på asfalten för att hindra bussen med irakier från att köras bort. Till och med när flickan försöker fly, fortsätter polismannen att slå henne tills hon faller ihop. Detta har givetvis chockerat många danskar och händelsen debatteras just nu flitigt i medierna.
Danskarna är dock delade i frågan och mer delade än man skulle kunna tro. Det är nämligen flera som anser, däribland polischefen, justitieministern och flera andra politiker att poliserna handlat rätt. Jag kan förstå att man som politiker inte kan fördöma en enstaka händelse, det är domstolarnas jobb. Men man kan ta avstånd från polisbrutalitet i allmänhet. Det anser även Libral Alliances ledare Anders Samuelsen som anser att man bör ha en förtroendeomröstning om regeringsmakten om justitieministern inte tar tydligt avstånd i frågan.
Kyrkofrid och kyrkoasyl må höra forntiden till men att gå in i en kyrka för att med våld föra ut oskyldiga människor, förstöra kyrkans inredning för tusentals kronor och misshandla fredliga demonstranter utanför ligger också forntiden till och en demokratisk stat som Danmark bör inte acceptera sådan polisbrutalitet.
Se de våldsamma videoklippen från torsdagsnatten utanför Brorsons kyrka här och här och se om du tycker polisen använder nödvändigt våld mot en attackerande person.
8 augusti 2009
Hans Rosling om fattigdom
Min sambo visade mig filmklippet på länken nedan till frukosten i morse och det var en riktigt bra (och rolig faktiskt) illustration om hur man kan bli av med fattigdom. Se Hans Rosling (professor i socialmedicin)tala om fattigdom på TED här.
29 juni 2009
Fångarnas dilemma
I USA har man Guantanamo och dödsstraff, i Filippinerna låter man fångarna dansa. Det är i alla fall en av de nya metoder man använder på fängelset CPDRC i Cebuprovisen på Filippinerna. Poängen är att man ska motverka gängbildning och öka disciplinen för att fångarna ska återinföras som betrodda medlemmar av samhället. Se en av deras dansvideos nedan:
Enligt fängelset själva ska metoden vara till för diciplin och fysiskt välmående. I reklamfilmen skriver de att "CPDRC adopts a concept of rehabilitation aimed at imbiding discipline, psysical fitness, dismantling the culture of corruption, preemptive decongenstion, and continuing rehabilitation."
Rehabilitera mera
Fängelset försöker också bli bättre på att få fångarna att på ett bättre sätt återvända till samhället när de suttit färdigt sin tid i fängelset. När fångarna släpps försöker involvera omgivningen i att följa devisen "Make him proud of his renewal and he will become a good member of society". Om reklamfilmen stämmer har fängelset verkligen börjat anamma en bättre fängelsepolitik där man ser vikten av rehabilitering framför straff. Jag kan förstå de människor som fallit offer för en brottslings handlingar, men precis som jag skriver i blogginlägget Ingen ska behöva lida av ett beroende bör det inte vara de känslomässigt drabbade som bestämmer vad som ska hända med en brottsling, eftersom de oftast söker hämnd och upprättelse.
Jag menar att man får mycket mer ut av att se till det stora perspektivet. Det är inte bara offren och deras anhöriga som drabbas av en brottslings handlingar. Det är även brottlingen själv, dess familj och dess framtida offer. Precis som i spelteorin Fångarnas dilemma så undrar man ju om man tjänar på att tänka så kortsiktigt som att man bara straffar den som gjort ett brott. Ett offer, eller dess familj kan oftast inte sätta sig in i vad som händer med fången och dess framtid när man utfört straffet. Vad händer med en fånge som kommer ut lika arg och kanske ännu mer kantstött än när han kom in? Jo, han begår samma eller värre brott ganska strax därefter. Att lyckas rehabilitera en fånge ger dess eventuella framtida offer en chans att slippa bli offer. Jag vet att det är svårt och jag vet att Sverige säger sig jobba mycket med rehabilitering. Men jag tycker vi kunde ha gjort det bra mycket bättre. Visserligen ska vi inte följa Filippinernas exempel (de har en helt annan situation där som inte går att applicera på svenska förhållanden), men jag tycker att vi säger mycket och försöker lite. Vi i Sverige behöver lägga mer resurser på rehabilitering. Vi behöver bli bättre på att hitta orsakerna till att människor hamnar så snett och åtgärda problemen. Hela samhället tjänar på minskad brottslighet. Det blir färre återfall och kanske även färre förstagångsförseelser.
Se hela CPDRCs reklamfilm här:
Enligt fängelset själva ska metoden vara till för diciplin och fysiskt välmående. I reklamfilmen skriver de att "CPDRC adopts a concept of rehabilitation aimed at imbiding discipline, psysical fitness, dismantling the culture of corruption, preemptive decongenstion, and continuing rehabilitation."
Rehabilitera mera
Fängelset försöker också bli bättre på att få fångarna att på ett bättre sätt återvända till samhället när de suttit färdigt sin tid i fängelset. När fångarna släpps försöker involvera omgivningen i att följa devisen "Make him proud of his renewal and he will become a good member of society". Om reklamfilmen stämmer har fängelset verkligen börjat anamma en bättre fängelsepolitik där man ser vikten av rehabilitering framför straff. Jag kan förstå de människor som fallit offer för en brottslings handlingar, men precis som jag skriver i blogginlägget Ingen ska behöva lida av ett beroende bör det inte vara de känslomässigt drabbade som bestämmer vad som ska hända med en brottsling, eftersom de oftast söker hämnd och upprättelse.
Jag menar att man får mycket mer ut av att se till det stora perspektivet. Det är inte bara offren och deras anhöriga som drabbas av en brottslings handlingar. Det är även brottlingen själv, dess familj och dess framtida offer. Precis som i spelteorin Fångarnas dilemma så undrar man ju om man tjänar på att tänka så kortsiktigt som att man bara straffar den som gjort ett brott. Ett offer, eller dess familj kan oftast inte sätta sig in i vad som händer med fången och dess framtid när man utfört straffet. Vad händer med en fånge som kommer ut lika arg och kanske ännu mer kantstött än när han kom in? Jo, han begår samma eller värre brott ganska strax därefter. Att lyckas rehabilitera en fånge ger dess eventuella framtida offer en chans att slippa bli offer. Jag vet att det är svårt och jag vet att Sverige säger sig jobba mycket med rehabilitering. Men jag tycker vi kunde ha gjort det bra mycket bättre. Visserligen ska vi inte följa Filippinernas exempel (de har en helt annan situation där som inte går att applicera på svenska förhållanden), men jag tycker att vi säger mycket och försöker lite. Vi i Sverige behöver lägga mer resurser på rehabilitering. Vi behöver bli bättre på att hitta orsakerna till att människor hamnar så snett och åtgärda problemen. Hela samhället tjänar på minskad brottslighet. Det blir färre återfall och kanske även färre förstagångsförseelser.
Se hela CPDRCs reklamfilm här:
21 juni 2009
Ingen ska behöva lida av ett beroende
Såg debatten i TV4 söndagsmorgon om beroendesjukdomar i morse. Debattörerna var Bitten Jonsson (addictionspecialist), Roger Nilsson (seglare och navigatör i VOR samt fd sexmissbrukare) samt Lars Olson (professor neurovetenskap).
Det intressanta med debatten var hur de tillsammans ville visa skillnaderna mellan hur kollektivet ser på beroendesjukdomar i Sverige jämfört med i andra länder. I USA har man till exempel i nästan 50 år arbetat med behandling av beroende som en sjukdom, men i Sverige ser man det inte som en sjukdom. Sjukvården är uppdelad mellan de som får fysiska skador och de som får psykiska skador och enligt debattörerna är detta inte en rättvis uppdelning mellan sjukdomar. "Beroende är en kroniskt förvärvad hjärnsjukdom, liksom diabetes", säger Lars Olsson i TV4. Det menar han är nog med anledning till att en människa med beroendesjukdom borde få samma rätt till sjukvård som en person med andra hjärnsjukdomar. Jag kan inte annat än hålla med debattörerna om detta.
Politiken styrs av känslomässigt förblindade människor
I Sverige finansieras mindre än hälften av forskningen kring beroendesjukdomar av offentliga medel. Resten finansieras av Hjärnfonden. Detta tror jag beror på den inställning svenskarna har till människor med beroendesjukdomar. Som om de var värda mindre för att de inte klarar att stå emot frestelserna ett beroende ger. Bitten Jonsson beskrev detta som ett resultat av svenskarnas inställning till kontroll. Svenskar ser det som socialt oacceptabelt att förlora kontrollen och ett av beroendesjukdomarnas tydligaste symptom är just förlust av kontroll.
De människor som påverkar beroendepolitiken mer än några andra i Sverige är de som aldrig haft ett beroende eller forskat i ämnet, men som anser sig kunna allt om det. Det är de som tror att en nolltolerans och ett kriminaliserande av människor med beroende är den rätta vägen att gå. Jag menar att politiker och andra människor som påverkar det offentliga rummet lyssnar för mycket på okunniga och känslomässigt styrda människor än på kunniga forskare och före detta missbrukare. I mitt inlägg Alkohol är en tung drog visar jag varför detta är en förödande väg att gå.
Lyssna på missbrukarna
Sverige måste bli bättre på att lyssna på de människor som är eller har varit beroende. Detta kan vara en nyhet för många, men jag lovar, de har ganska bra koll på hur det är att vara beroende och de som har tagit sig ur beroendet har många vettiga tankar om hur de tog sig ur missbruket och vad samhället kan göra för att hjälpa andra missbrukare att bli av med sitt beroende. Genom en nolltolerans så stöter man ut människor ur samhället istället för att utnyttja deras kunskaper för att få bukt med problemet. Man stöter bort de människor som lyckats bli av med sitt missbruk genom att göra beroendesjukdomar fult och något man inte talar om. Många verkar också ha uppfattningen av att det endast är kemiska substanser som kan påverka detta. Sex, -spel och shoppingmissbruk påverkar hjärnan på precis samma sätt som droger gör. Beroendet är precis lika starkt och ofta svårare att bli av med då det finns i vår vardag. Detta kan man inte kriminalisera, så hur löser man det? Jo, man kommer fram till varför människor blir beroende och hur man kan bli av med beroendet. Det behövs även en ny inställning till människor med beroendesjukdomar. Börja behandla dem som människor med en sjukdom som behöver botas, inte som kriminella ligister som ska fängslas eller ignoreras.
Redan idag vet man att beroendet skapas i hjärnan genom en negativ påverkan av belöningscentrum. Man lurar hjärnans belöningscentrum att tro att den gör något bra när den belönar lustruset man får av sitt beroende. Det är redan ett faktum att beroende är en sjukdom, trots detta är politiken inte anpassad efter detta faktum. Därför är Hjärnfondens arbete ytterst viktigt för att Sveriges felaktiga uppfattning ska förändras. Beroendeforskarna försöker ta reda på vad mekanismen bakom beroendet är, varför människor blir beroende och vad man kan göra åt det. Fler svar kan ge, inte bara en mer rättvis behandling av människor med beroendesjukdomar utan också en ny inställning från svenska makthavare.
Stöd Hjärnfondens arbete med beroendeforskning
Röda fjädern är Lions varumärke som gjort insamlingar till utsatta i samhället samt olika forskningsprojekt. I år har man valt att i samarbete med Hjärnfonden samla in pengar till forskningen om beroendesjukdomar under devisen "ingen skall behöva lida av ett beroende".
Vill du se en mer rättvis politik kring beroendesjukdomar? Vill du att vården ska få bättre medel att bekämpa dessa sjukdomar? Skänk då en gåva till Hjärnfondens forskning om beroendesjukdomar genom att sätta in pengar på PG 90 11 95-5 eller BG 901-12 55. Du kan själv bestämma vilken typ av hjärnforskning du vill att pengarna ska gå till.
Om du vill läsa mer om Röda Fjädernkampanjen, besök gärna Röda Fjäderns hemsida. För att läsa mer om Hjärnfondens arbete i allmänhet eller bidra till forskningen om andra hjärnsjukdomar, besök Hjärnfondens hemsida.
Det intressanta med debatten var hur de tillsammans ville visa skillnaderna mellan hur kollektivet ser på beroendesjukdomar i Sverige jämfört med i andra länder. I USA har man till exempel i nästan 50 år arbetat med behandling av beroende som en sjukdom, men i Sverige ser man det inte som en sjukdom. Sjukvården är uppdelad mellan de som får fysiska skador och de som får psykiska skador och enligt debattörerna är detta inte en rättvis uppdelning mellan sjukdomar. "Beroende är en kroniskt förvärvad hjärnsjukdom, liksom diabetes", säger Lars Olsson i TV4. Det menar han är nog med anledning till att en människa med beroendesjukdom borde få samma rätt till sjukvård som en person med andra hjärnsjukdomar. Jag kan inte annat än hålla med debattörerna om detta.
Politiken styrs av känslomässigt förblindade människor
I Sverige finansieras mindre än hälften av forskningen kring beroendesjukdomar av offentliga medel. Resten finansieras av Hjärnfonden. Detta tror jag beror på den inställning svenskarna har till människor med beroendesjukdomar. Som om de var värda mindre för att de inte klarar att stå emot frestelserna ett beroende ger. Bitten Jonsson beskrev detta som ett resultat av svenskarnas inställning till kontroll. Svenskar ser det som socialt oacceptabelt att förlora kontrollen och ett av beroendesjukdomarnas tydligaste symptom är just förlust av kontroll.
De människor som påverkar beroendepolitiken mer än några andra i Sverige är de som aldrig haft ett beroende eller forskat i ämnet, men som anser sig kunna allt om det. Det är de som tror att en nolltolerans och ett kriminaliserande av människor med beroende är den rätta vägen att gå. Jag menar att politiker och andra människor som påverkar det offentliga rummet lyssnar för mycket på okunniga och känslomässigt styrda människor än på kunniga forskare och före detta missbrukare. I mitt inlägg Alkohol är en tung drog visar jag varför detta är en förödande väg att gå.
Lyssna på missbrukarna
Sverige måste bli bättre på att lyssna på de människor som är eller har varit beroende. Detta kan vara en nyhet för många, men jag lovar, de har ganska bra koll på hur det är att vara beroende och de som har tagit sig ur beroendet har många vettiga tankar om hur de tog sig ur missbruket och vad samhället kan göra för att hjälpa andra missbrukare att bli av med sitt beroende. Genom en nolltolerans så stöter man ut människor ur samhället istället för att utnyttja deras kunskaper för att få bukt med problemet. Man stöter bort de människor som lyckats bli av med sitt missbruk genom att göra beroendesjukdomar fult och något man inte talar om. Många verkar också ha uppfattningen av att det endast är kemiska substanser som kan påverka detta. Sex, -spel och shoppingmissbruk påverkar hjärnan på precis samma sätt som droger gör. Beroendet är precis lika starkt och ofta svårare att bli av med då det finns i vår vardag. Detta kan man inte kriminalisera, så hur löser man det? Jo, man kommer fram till varför människor blir beroende och hur man kan bli av med beroendet. Det behövs även en ny inställning till människor med beroendesjukdomar. Börja behandla dem som människor med en sjukdom som behöver botas, inte som kriminella ligister som ska fängslas eller ignoreras.
Redan idag vet man att beroendet skapas i hjärnan genom en negativ påverkan av belöningscentrum. Man lurar hjärnans belöningscentrum att tro att den gör något bra när den belönar lustruset man får av sitt beroende. Det är redan ett faktum att beroende är en sjukdom, trots detta är politiken inte anpassad efter detta faktum. Därför är Hjärnfondens arbete ytterst viktigt för att Sveriges felaktiga uppfattning ska förändras. Beroendeforskarna försöker ta reda på vad mekanismen bakom beroendet är, varför människor blir beroende och vad man kan göra åt det. Fler svar kan ge, inte bara en mer rättvis behandling av människor med beroendesjukdomar utan också en ny inställning från svenska makthavare.
Stöd Hjärnfondens arbete med beroendeforskning
Röda fjädern är Lions varumärke som gjort insamlingar till utsatta i samhället samt olika forskningsprojekt. I år har man valt att i samarbete med Hjärnfonden samla in pengar till forskningen om beroendesjukdomar under devisen "ingen skall behöva lida av ett beroende".
Vill du se en mer rättvis politik kring beroendesjukdomar? Vill du att vården ska få bättre medel att bekämpa dessa sjukdomar? Skänk då en gåva till Hjärnfondens forskning om beroendesjukdomar genom att sätta in pengar på PG 90 11 95-5 eller BG 901-12 55. Du kan själv bestämma vilken typ av hjärnforskning du vill att pengarna ska gå till.
Om du vill läsa mer om Röda Fjädernkampanjen, besök gärna Röda Fjäderns hemsida. För att läsa mer om Hjärnfondens arbete i allmänhet eller bidra till forskningen om andra hjärnsjukdomar, besök Hjärnfondens hemsida.
15 juni 2009
Nu får det vara nog!
Svenska dagbladet skrev ett mycket intressant inlägg om integritetsdebatten i gårdagens tidning: Nu får det vara nog med 1984. Läs och begrunda
14 juni 2009
Nu verkar polletten ha trillat ned.
Tittade på TV4 Söndagsmorgon i morse och såg debatten med titeln "Varför är svenskarna det andra mest övervakade folket i Europa? Vad är vi egentligen så rädda för?"
Riktigt bra debatt, mellan en lektor i teologi och etik på KTH, en journalist och en demokratiforskare (de skriver ju aldrig namnen på personerna som debatterat på TV4s hemsida, så då blir det inga här heller, tyvärr). De diskuterade bland annat vad integritet är och varför svenska befolkningen och politikerna har så olika syn på vad det är och nu känns det äntligen som att media har börjat vakna. Nu verkar polletten ha trillat ned. Media har börjat inse att integritetsdebatten inte är en överdriven fluga som snart faller i glömska.
När media börjar fatta vad det handlar om och faktiskt tar en mer rättvis debatt om det här, så kommer politikerna ha mycket svårare att tysta ner debatten. Det betyder också att media kommer ta in medelålders män och kvinnor från olika positioner i samhället som visar att de har samma syn på integritetsdebatten som unga människor. De kommer visa att det inte endast är en ungdomsfråga, som man tidigare försökt få det att framstå som. Förhoppningsvis kan politikerna på så sätt få en mer nyanserad mediebild som visar att det inte handlar om anarkoliberala populistpartier och vänsterextrema ungdomar, utan om människor från alla samhällsskikt och alla politiska färger som är emot eller åtminstone har andra åsikter än riksdagens ogenomtänkta politik med integritetskränkande lagar utan demokratiskt förankring.
Riktigt bra debatt, mellan en lektor i teologi och etik på KTH, en journalist och en demokratiforskare (de skriver ju aldrig namnen på personerna som debatterat på TV4s hemsida, så då blir det inga här heller, tyvärr). De diskuterade bland annat vad integritet är och varför svenska befolkningen och politikerna har så olika syn på vad det är och nu känns det äntligen som att media har börjat vakna. Nu verkar polletten ha trillat ned. Media har börjat inse att integritetsdebatten inte är en överdriven fluga som snart faller i glömska.
När media börjar fatta vad det handlar om och faktiskt tar en mer rättvis debatt om det här, så kommer politikerna ha mycket svårare att tysta ner debatten. Det betyder också att media kommer ta in medelålders män och kvinnor från olika positioner i samhället som visar att de har samma syn på integritetsdebatten som unga människor. De kommer visa att det inte endast är en ungdomsfråga, som man tidigare försökt få det att framstå som. Förhoppningsvis kan politikerna på så sätt få en mer nyanserad mediebild som visar att det inte handlar om anarkoliberala populistpartier och vänsterextrema ungdomar, utan om människor från alla samhällsskikt och alla politiska färger som är emot eller åtminstone har andra åsikter än riksdagens ogenomtänkta politik med integritetskränkande lagar utan demokratiskt förankring.
12 juni 2009
I Danderyd bor man bäst i Sverige
Ja, så säger i alla fall tidningen Fokus, som för andra året i rad har korat Danderyd till Sverige bästa kommun att bo i. Som en del av er kanske minns, så skrev jag förra året om hur Danderyd hade vunnit och vad det berodde på... mig naturligtvis. JAG flyttade ju till Danderyd för två år sedan. Läs gärna det blogginlägget här.
Men skämt åsido, vad beror det, enligt Fokus, på att Danderyd toppar rankningen varje år? Och vad är det som gör att övriga kommuner i toppen är välbärgade kommuner som Vellinge, Täby, Lidingö och Lomma? Danderyd vann därför att de har några av landets bästa skolor, de har bra äldreomsorg, högt valdeltagande, lågt socialbidragsberoende, lägst ohälsotal och bästa rankningarna i jämställdhetsindex. Men varför har de det? Jo, därför att de som har råd att bo i Danderyds kommun är höginkomsttagare och "enligt aktuell mäklarstatistik kostar en villa i genomsnitt 6,7 miljoner kronor."
Det är lätt att vinna en tävling som har förutsättningarna som måttstock. När endast människor med hög inkomst har råd att flytta till kommunen, blir det inte lika många problem att ta hand om och försöka lösa. Fokus rankar inte vilka kommuner som är bäst på att lösa problem om de skulle uppstå. Det finns inte heller en rankning som avgör hur man tar hand om de sämre ställda i förhållande till hur många man har. Det är lätt att ta hand om socialbidragstagare och långtidssjuka och sänka arbetslöshet och höga ohälsotal, när man inte har så många socialbidragstagare, långtidssjuka eller arbetslösa. Större kommuner med fler invandrare, låginkomsttagare, hemlösa, socialbidragstagare, äldre osv har självklart fler utgifter och svårare att få höga rankningar. Likaså fattiga bondekommuner där det är svårt att locka nya invånare, då man inte har arbete eller bra kommunikationsmöjligheter att erbjuda.
Kanske kunde man haft en tävling där man mäter hur bra man tar hand om de problem man har och hur glada människor kan vara trots sämre förutsättningar. Mår man verkligen bäst i Danderyd för att förutsättningarna är bäst? Fokus rankning visar var man ska bo när man har resurserna att bo där. Den visar inte var man mår bäst, trots förutsättningarna. Jag vet att en sådan tävling är svår att mäta, men det är en ganska fin tanke.
Jag gillar att bo i Danderyds Kommun. Jag vet att både mina silverbarn och mina framtida barn får en bra utbildning här och det finns bra kommunikationer in till Stockholm där jag arbetar. Men det är dyrt att bo här. Inte alla har råd.
Men skämt åsido, vad beror det, enligt Fokus, på att Danderyd toppar rankningen varje år? Och vad är det som gör att övriga kommuner i toppen är välbärgade kommuner som Vellinge, Täby, Lidingö och Lomma? Danderyd vann därför att de har några av landets bästa skolor, de har bra äldreomsorg, högt valdeltagande, lågt socialbidragsberoende, lägst ohälsotal och bästa rankningarna i jämställdhetsindex. Men varför har de det? Jo, därför att de som har råd att bo i Danderyds kommun är höginkomsttagare och "enligt aktuell mäklarstatistik kostar en villa i genomsnitt 6,7 miljoner kronor."
Det är lätt att vinna en tävling som har förutsättningarna som måttstock. När endast människor med hög inkomst har råd att flytta till kommunen, blir det inte lika många problem att ta hand om och försöka lösa. Fokus rankar inte vilka kommuner som är bäst på att lösa problem om de skulle uppstå. Det finns inte heller en rankning som avgör hur man tar hand om de sämre ställda i förhållande till hur många man har. Det är lätt att ta hand om socialbidragstagare och långtidssjuka och sänka arbetslöshet och höga ohälsotal, när man inte har så många socialbidragstagare, långtidssjuka eller arbetslösa. Större kommuner med fler invandrare, låginkomsttagare, hemlösa, socialbidragstagare, äldre osv har självklart fler utgifter och svårare att få höga rankningar. Likaså fattiga bondekommuner där det är svårt att locka nya invånare, då man inte har arbete eller bra kommunikationsmöjligheter att erbjuda.
Kanske kunde man haft en tävling där man mäter hur bra man tar hand om de problem man har och hur glada människor kan vara trots sämre förutsättningar. Mår man verkligen bäst i Danderyd för att förutsättningarna är bäst? Fokus rankning visar var man ska bo när man har resurserna att bo där. Den visar inte var man mår bäst, trots förutsättningarna. Jag vet att en sådan tävling är svår att mäta, men det är en ganska fin tanke.
Jag gillar att bo i Danderyds Kommun. Jag vet att både mina silverbarn och mina framtida barn får en bra utbildning här och det finns bra kommunikationer in till Stockholm där jag arbetar. Men det är dyrt att bo här. Inte alla har råd.
9 juni 2009
Pinsamt , Jytte
I morse tittade jag på tevedebatten i SVT:s morgonsoffa. Debattörerna var Niklas Wykman (ordf MUF), Jytte Guteland (ordf SSU) samt programansvarig för Europavalet på You Tube (minns ej namnet). De diskuterade varför det gått så bra för Miljöpartiet och Piratpartiet och varför de två stora partierna Moderaterna och Socialdemokraterna fått så dåliga resultat, framför allt när det gäller unga väljare.
De var alla överens om att miljöfrågor och integritetsfrågor var problemet. Båda de stora partierna har visat avsaknad av förståelse för dessa frågor och underskattat vikten av dessa frågor hos unga väljare (hur detta nu har kunnat undgå dem!). Samtidigt har MP och PP visat precis motsatsen. Detta har båda de stora partiernas ungdomsförbund förstått. Både Jytte och Niklas har skrivit debattartiklar, diskuterat på bloggar osv. om hur de tycker att deras moderpartier bör ställa sig i frågan. Båda vill att deras moderpartier river de nya lagarna.
Det var en jättebra debatt, där man verkligen försökte förklara att det inte handlar om fildelning utan om rättssäkerhet och integritet. Men sen klantade Jytte till det. Niklas Wykman sa att han tyckte att ungdomspartiernas ansvar nu bör vara att tillsammans få moderpartierna att förstå att detta är viktiga frågor. Jytte svarade att hon inte ville sitta i samma sjunkande båt!!
Ursäkta Jytte, men ärligt talat, Socialdemokraternas båt sjunker också. Se bara kommentarsfältet till ditt eget inlägg på Newsmill Socialdemokraterna förstår inte heller. Det kvittar om de nu försöker lägga dimridåer och låtsas som de ångrat sig. Vi har än så länge inte sett konkreta ändringsförslag. Detta handlar inte längre om politisk färg. Det handlar om att vuxna människor avfärdar andra vuxna människor som mindre vetande, och därmed nonchalerar vad de säger. Det handlar om att inte ens politiskt sakkunniga sitter i teve säger att det bara handlar om fildelning. Men det handlar om så mycket mer. Det handlar om att vi måste få våra moderpartier att begripa att om de inte ändrar sin uppfattning om integritetsfrågorna så kommer människor som röstat på samma parti hela sitt liv (S, M, Fp spelar ingen roll), att lämna partiet.
Ingen har sagt att du måste ha samma sätt att se på andra politiska frågor som Niklas. Ingen har sagt att du måste börja rösta blått. Ingen har sagt att MUF och SSU ska gå till val tillsammans 2010. Det han sa var att som begriper vad detta handlar om, måste hjälpas åt att få sina moderpartier att förstå. Detta handlar om så mycket mer än partipolitik, Jytte. Det handlar om svenska medborgares rättigheter. Det handlar om rättssäkerhet och integritet. Sådana saker går inte att tumma på och du som har arbetat med politik borde veta hur en enad front slår hårdare än en splittrad sådan. Det blir så mycket tydligare om man kan begrava stridsyxan, partierna emellan för en liten stund och visa att vi inte ger oss. Visa att vi tycker att dessa frågor är så pass viktiga, att politisk färg inte stoppar oss när det är frågor vi tror på.
Ärligt talat, Jytte. Om du inte ville samarbeta, säg det då. Är det så svårt att behandla andra människor med respekt, bara för att de har en annan politisk färg? Smutskastning är fult i alla läger och jag tycker att det är pinsamt när det kommer från någon som ska representera Socialdemokraterna. Låt andra partier stå för sånt.Att behandla en utsträckt hand med sådan förolämpning som du gjorde i tevesoffan i morse är lågt och under uppfostrade människors värdighet. Jag skäms. Pinsamt, Jytte.
Intressant
De var alla överens om att miljöfrågor och integritetsfrågor var problemet. Båda de stora partierna har visat avsaknad av förståelse för dessa frågor och underskattat vikten av dessa frågor hos unga väljare (hur detta nu har kunnat undgå dem!). Samtidigt har MP och PP visat precis motsatsen. Detta har båda de stora partiernas ungdomsförbund förstått. Både Jytte och Niklas har skrivit debattartiklar, diskuterat på bloggar osv. om hur de tycker att deras moderpartier bör ställa sig i frågan. Båda vill att deras moderpartier river de nya lagarna.
Det var en jättebra debatt, där man verkligen försökte förklara att det inte handlar om fildelning utan om rättssäkerhet och integritet. Men sen klantade Jytte till det. Niklas Wykman sa att han tyckte att ungdomspartiernas ansvar nu bör vara att tillsammans få moderpartierna att förstå att detta är viktiga frågor. Jytte svarade att hon inte ville sitta i samma sjunkande båt!!
Ursäkta Jytte, men ärligt talat, Socialdemokraternas båt sjunker också. Se bara kommentarsfältet till ditt eget inlägg på Newsmill Socialdemokraterna förstår inte heller. Det kvittar om de nu försöker lägga dimridåer och låtsas som de ångrat sig. Vi har än så länge inte sett konkreta ändringsförslag. Detta handlar inte längre om politisk färg. Det handlar om att vuxna människor avfärdar andra vuxna människor som mindre vetande, och därmed nonchalerar vad de säger. Det handlar om att inte ens politiskt sakkunniga sitter i teve säger att det bara handlar om fildelning. Men det handlar om så mycket mer. Det handlar om att vi måste få våra moderpartier att begripa att om de inte ändrar sin uppfattning om integritetsfrågorna så kommer människor som röstat på samma parti hela sitt liv (S, M, Fp spelar ingen roll), att lämna partiet.
Ingen har sagt att du måste ha samma sätt att se på andra politiska frågor som Niklas. Ingen har sagt att du måste börja rösta blått. Ingen har sagt att MUF och SSU ska gå till val tillsammans 2010. Det han sa var att som begriper vad detta handlar om, måste hjälpas åt att få sina moderpartier att förstå. Detta handlar om så mycket mer än partipolitik, Jytte. Det handlar om svenska medborgares rättigheter. Det handlar om rättssäkerhet och integritet. Sådana saker går inte att tumma på och du som har arbetat med politik borde veta hur en enad front slår hårdare än en splittrad sådan. Det blir så mycket tydligare om man kan begrava stridsyxan, partierna emellan för en liten stund och visa att vi inte ger oss. Visa att vi tycker att dessa frågor är så pass viktiga, att politisk färg inte stoppar oss när det är frågor vi tror på.
Ärligt talat, Jytte. Om du inte ville samarbeta, säg det då. Är det så svårt att behandla andra människor med respekt, bara för att de har en annan politisk färg? Smutskastning är fult i alla läger och jag tycker att det är pinsamt när det kommer från någon som ska representera Socialdemokraterna. Låt andra partier stå för sånt.Att behandla en utsträckt hand med sådan förolämpning som du gjorde i tevesoffan i morse är lågt och under uppfostrade människors värdighet. Jag skäms. Pinsamt, Jytte.
Intressant
8 juni 2009
Piratpartiet in i Europaparlamentet
Ligger hemma och är sjuk idag, vilket betydde att jag hade möjlighet att se lite av den politiska debatten om EU-valet. I nyheterna publicerade de även fina kolumner som visade valresultatet från Europaparlamentsvalet. Med endast ett valdistrikt kvar är svaret tydligt – Piratpartiet får minst ett mandat i Europaparlamentet med 7,1%. Valdeltagandet har ökat med 7,7 % sedan förra EU-valet.
Så, vad säger detta valresultat oss? Att Piratpartiet kan buntas ihop med andra småpartier, som ett parti man röstar på när det inte finns något annat? Att de är en övergående fas, liksom Junilistan? Nej. Det här är annorlunda. Det här är en viktig fråga för oss medborgare.
Vi vill inte ha ett övervakningssamhälle. Vi är överens över blockgränserna. Detta är inte en vänster- eller höger fråga. Detta engagerar alla, oavsett politisk färg eller partitillhörighet. Politiskt engagerade människor har till och med gått så långt att de har svikit sina vanliga frågor och låtit det parti de vanligtvis röstar på lida, för integritetens skull. Det handlar inte om att väljarna inte tror på de övriga frågorna i EU-politiken. Det handlar om att NI politiker svikit oss för att ni har slutat lyssna. Ni har svikit demokratin när ni fortsätter att envist hävda att de människor som satt er på era poster har fel. Det är NI som har fel. Men just nu ignorerar ni en av de viktigaste frågorna i svensk politik. När politikerna inte kan sköta det ansvar ni fått av oss, använder väljarna det enda vapen de har. Att inte rösta på er utan på det enda parti som kan försvara medborgarnas rättigheter. Vad säger det er? Integriteten är viktig för oss väljare. Försök förstå det.
Snälla politiker, ni måste börja lyssna. Valresultatet är ingen nyhet. Vi har flaggat för det här länge. I bloggar, i debattartiklar, i demonstrationer. Överallt. Detta är bara ytterligare ett bevis på att vi inte ger oss. Personlig integritet är en mänsklig rättighet och om ni tror att det fungerar att bara ignorera missnöjet så har ni fel. Politiker, get it in to you thick heads – Vi accepterar inte förtryck!
PS. Tummen upp för att SD inte fick ett enda mandat i EU-parlamentet, även om de 3,4 procenten de fick är alldeles, alldeles för mycket.
punkt
Så, vad säger detta valresultat oss? Att Piratpartiet kan buntas ihop med andra småpartier, som ett parti man röstar på när det inte finns något annat? Att de är en övergående fas, liksom Junilistan? Nej. Det här är annorlunda. Det här är en viktig fråga för oss medborgare.
Vi vill inte ha ett övervakningssamhälle. Vi är överens över blockgränserna. Detta är inte en vänster- eller höger fråga. Detta engagerar alla, oavsett politisk färg eller partitillhörighet. Politiskt engagerade människor har till och med gått så långt att de har svikit sina vanliga frågor och låtit det parti de vanligtvis röstar på lida, för integritetens skull. Det handlar inte om att väljarna inte tror på de övriga frågorna i EU-politiken. Det handlar om att NI politiker svikit oss för att ni har slutat lyssna. Ni har svikit demokratin när ni fortsätter att envist hävda att de människor som satt er på era poster har fel. Det är NI som har fel. Men just nu ignorerar ni en av de viktigaste frågorna i svensk politik. När politikerna inte kan sköta det ansvar ni fått av oss, använder väljarna det enda vapen de har. Att inte rösta på er utan på det enda parti som kan försvara medborgarnas rättigheter. Vad säger det er? Integriteten är viktig för oss väljare. Försök förstå det.
Snälla politiker, ni måste börja lyssna. Valresultatet är ingen nyhet. Vi har flaggat för det här länge. I bloggar, i debattartiklar, i demonstrationer. Överallt. Detta är bara ytterligare ett bevis på att vi inte ger oss. Personlig integritet är en mänsklig rättighet och om ni tror att det fungerar att bara ignorera missnöjet så har ni fel. Politiker, get it in to you thick heads – Vi accepterar inte förtryck!
PS. Tummen upp för att SD inte fick ett enda mandat i EU-parlamentet, även om de 3,4 procenten de fick är alldeles, alldeles för mycket.
punkt
5 juni 2009
Ge oss Sverige tillbaka!
Svenskhet är mångfald och jämlikhet. Svenskhet är nationalitet och internationalitet. Det är kärlek och respekt för varandra. Imorgon är det Sveriges nationaldag. Hylla den svenska mångfalden på Sveas födelsedag!
Låt inte främlingsfientliga människor utan ryggrad stjäla rätten till vår flagga, vår nationalitet och vår identitet. Imorgon tar vi tillbaka flaggan och är stolta för vår nation. Hurra för Sverige!
Låt inte främlingsfientliga människor utan ryggrad stjäla rätten till vår flagga, vår nationalitet och vår identitet. Imorgon tar vi tillbaka flaggan och är stolta för vår nation. Hurra för Sverige!
15 maj 2009
Olika lön för lika arbete
Återigen har en artikel i tidningen Fokus väckt min diskussionsiver och denna gång även enorma irritation och upprördhet. Och ja, jag vet, mitt inlägg är en månad sen. Men varför göra saker när alla andra gör det? Och bättre sen än aldrig heter det ju. Till saken...
Artikeln diskuterade sophämtarnas strejk för ett par veckor sedan och jämförde deras 34 000-kronorslöner med vårdbiträdenas 19 000. Dessa yrken är ganska lika varandra i arbetsbörda. Man lyfter tunga lyft och man får acceptera en del obehagliga lukter. Men utöver det arbetar ett vårdbiträde med människor. De tar hand om våra gamla och sjuka. De måste vara kunniga i hur man hanterar människors sorg, uppgivenhet, ilska, glädje och andra känslor. De måste vara utbildade i hur man tar hand om människor som inte kan röra på sig, hur man ger dem mediciner eller hjälper dem till toaletten. De måste finna sig i anhörigas irritation över att det inte finns resurser att på ett bra sätt ta hand om deras föräldrar, döttrar, syskor eller äkta hälfter. Allt detta och jag har bara börjat. Ändå får de 15 000kr mindre i lön än sophämtarna. 15 000!!
I arbetarrörelsen har vi hela tiden arbetat under parollen ”Lika lön för lika arbete”, något som uppenbarligen inte gäller när man jämfört kvinnors löner med mäns. Men de senaste åren har lönerna faktiskt jämnat ut sig mellan kvinnor och män, men bara när man jämför jobb med samma titel. Jämför man skillnaderna mellan kvinnodominerade- och mansdominerade yrken är skillnaderna fortfarande lika stora. Så LO införde en jämställdhetspott år 2007 som skulle höja lönerna i kvinnodominerade yrken. Äntligen får man lite mer fokus på dessa yrken, tänkte jag. Men vad händer? IF Metall hotar att lämna LO om man gör samma försök igen. Varför är det så? Är IF Metall rädda att man helt ska glömma deras rättigheter? Självklart ska man inte glömma bort mansdominerade yrken med låga löner heller, men tror IF Metall att det är vad som händer för att man försöker jämna ut skillnaderna mellan manliga och kvinnliga yrken? Handlar det inte längre om jämställdhet och jämlikhet? Eller var det bara på den tiden då män inte var jämlika detta var viktigt? Glöm inte vad ni arbetar för, grabbar. Det handlar om ”Lika lön för lika arbete” och det handlar om rättvisa. Ni som vet hur svårt det kan vara med låga löner, hjälp de människor som har det värre. Ni vet ju hur det känns. Kan IF Metall tänka sig att hjälpa kvinnliga yrken lite på traven? Kan andra delar av samhället hjälpa de kvinnliga yrken lite på traven? För uppenbarligen hjälper det inte att gå på sex veckors strejk.
Artikeln diskuterade sophämtarnas strejk för ett par veckor sedan och jämförde deras 34 000-kronorslöner med vårdbiträdenas 19 000. Dessa yrken är ganska lika varandra i arbetsbörda. Man lyfter tunga lyft och man får acceptera en del obehagliga lukter. Men utöver det arbetar ett vårdbiträde med människor. De tar hand om våra gamla och sjuka. De måste vara kunniga i hur man hanterar människors sorg, uppgivenhet, ilska, glädje och andra känslor. De måste vara utbildade i hur man tar hand om människor som inte kan röra på sig, hur man ger dem mediciner eller hjälper dem till toaletten. De måste finna sig i anhörigas irritation över att det inte finns resurser att på ett bra sätt ta hand om deras föräldrar, döttrar, syskor eller äkta hälfter. Allt detta och jag har bara börjat. Ändå får de 15 000kr mindre i lön än sophämtarna. 15 000!!
I arbetarrörelsen har vi hela tiden arbetat under parollen ”Lika lön för lika arbete”, något som uppenbarligen inte gäller när man jämfört kvinnors löner med mäns. Men de senaste åren har lönerna faktiskt jämnat ut sig mellan kvinnor och män, men bara när man jämför jobb med samma titel. Jämför man skillnaderna mellan kvinnodominerade- och mansdominerade yrken är skillnaderna fortfarande lika stora. Så LO införde en jämställdhetspott år 2007 som skulle höja lönerna i kvinnodominerade yrken. Äntligen får man lite mer fokus på dessa yrken, tänkte jag. Men vad händer? IF Metall hotar att lämna LO om man gör samma försök igen. Varför är det så? Är IF Metall rädda att man helt ska glömma deras rättigheter? Självklart ska man inte glömma bort mansdominerade yrken med låga löner heller, men tror IF Metall att det är vad som händer för att man försöker jämna ut skillnaderna mellan manliga och kvinnliga yrken? Handlar det inte längre om jämställdhet och jämlikhet? Eller var det bara på den tiden då män inte var jämlika detta var viktigt? Glöm inte vad ni arbetar för, grabbar. Det handlar om ”Lika lön för lika arbete” och det handlar om rättvisa. Ni som vet hur svårt det kan vara med låga löner, hjälp de människor som har det värre. Ni vet ju hur det känns. Kan IF Metall tänka sig att hjälpa kvinnliga yrken lite på traven? Kan andra delar av samhället hjälpa de kvinnliga yrken lite på traven? För uppenbarligen hjälper det inte att gå på sex veckors strejk.
8 maj 2009
Apotekets monopol avvecklas
Såg debattpanelen på tv4 i morse som bland annat diskuterade Apotekets monopol som ska slopas den 1 juli i år. En av panelens debattörer (en moderat jag inte minns namnet på) argumenterade för att det var bra att slopa monopolet eftersom det enda apotek som har öppet dygnet runt i hela Sverige är Apoteket Scheele mitt i Stockholm. Helt absurt tycker jag också, men varför inte förorda apotek med längre öppettider? Jag kunde förstå argumentet om huruvida apotek skulle vara statliga eller privata, jag kan också tycka att vissa statliga institutioner skulle vara bättre i privat regi. Men detta var ett dåligt argument på ett lättlöst problem. Apoteket är statligt, ge direktiv på längre öppettider!
För att sedan gå till kärnan i problemet istället, ska Apoteket privatiseras? Jag tyckte att det var jätteskönt att ha tillgång till mediciner av alla de slag när jag var i Paris, men jag kom oftast därifrån med mycket fler mediciner än jag egentligen behövde. Apotekarna i Paris är nämligen inte bara serviceinriktade och kunniga utan även säljare. Jag har exempelvis aldrig tidigare i mitt liv behövt fem olika mediciner för lös mage, men i Paris kändes det absolut nödvändigt efter apoteksbiträdets långa utlägg om de olika medicinernas delverkningar.
Så frågan är, vill vi i Sverige ha tillgång till all typ av medicin alltid, med risk för att få i oss långt fler kemikalier än tidigare – Eller vill vi låta Apoteket sköta ansvaret och se till att vi får rätt information och hjälp utan vinstintresse? Precis som med Systembolaget så menar jag inte att lättillgänglighet är enkom positivt. Lättillgänglighet gör att folk kan skaffa mediciner som de kanske egentligen inte har behov av. Det ger dem också möjlighet att införskaffa det oftare än de hade gjort om Apoteket var stängt. När det bara är en aktör som har ansvaret för medicinerna, kan man också kontrollera i vilken utsträckning samma person köper mediciner. Så för att koppla ihop detta med min önskan att hålla öppet längre, så tycker jag också att apoteket inte ska vara tillgängliga dygnet runt. Däremot kan det vara bra att tillgängligheten till akuta mediciner som insulin och bromsmediciner ska ökas på vissa platser i landet. Inte bara stockholmarna ska få denna ynnest.
Sen kan jag tycka att viss typ av medicin kan tas ur Apotekets monopol. Däribland finns nikotintuggummin som redan finns i vanliga butiker, samt andra lättare receptfria mediciner som inte skadar kroppen vid missbruk. Här hittar man exempelvis hostmedicin för barn, Alvedon och andra produkter som idag säljs på Apoteket Shop.
Även medicinska produkter som kräver recept på grund av hanteringskraven kan diskuteras om det behöver vara monopoliserat. Häribland finns t ex kontaktlinser som inte kan missbrukas, däremot kan de skada ögonen vid felhantering varför recept krävs för att linsbärare kontinuerligt får nya recept och uppdaterade hanteringsinstruktioner. Försäljning av linser från privata bolag är inte skadligt för personernas hälsa så länge riktlinjerna följs. Detta gäller vid all typ av privatisering av behandling av människor som skolor, äldrevård, sjukhus och apotek. Däremot anser jag inte att man ska privatisera försäljningen av mediciner som bromsmediciner, antidepressiva, Ritalina, Abstral eller andra starkt beroendeframkallande medel(eller rent av skadliga vid felanvändning). Ordspråket ”Flera kockar” är tillämpbart här.
För att sedan gå till kärnan i problemet istället, ska Apoteket privatiseras? Jag tyckte att det var jätteskönt att ha tillgång till mediciner av alla de slag när jag var i Paris, men jag kom oftast därifrån med mycket fler mediciner än jag egentligen behövde. Apotekarna i Paris är nämligen inte bara serviceinriktade och kunniga utan även säljare. Jag har exempelvis aldrig tidigare i mitt liv behövt fem olika mediciner för lös mage, men i Paris kändes det absolut nödvändigt efter apoteksbiträdets långa utlägg om de olika medicinernas delverkningar.
Så frågan är, vill vi i Sverige ha tillgång till all typ av medicin alltid, med risk för att få i oss långt fler kemikalier än tidigare – Eller vill vi låta Apoteket sköta ansvaret och se till att vi får rätt information och hjälp utan vinstintresse? Precis som med Systembolaget så menar jag inte att lättillgänglighet är enkom positivt. Lättillgänglighet gör att folk kan skaffa mediciner som de kanske egentligen inte har behov av. Det ger dem också möjlighet att införskaffa det oftare än de hade gjort om Apoteket var stängt. När det bara är en aktör som har ansvaret för medicinerna, kan man också kontrollera i vilken utsträckning samma person köper mediciner. Så för att koppla ihop detta med min önskan att hålla öppet längre, så tycker jag också att apoteket inte ska vara tillgängliga dygnet runt. Däremot kan det vara bra att tillgängligheten till akuta mediciner som insulin och bromsmediciner ska ökas på vissa platser i landet. Inte bara stockholmarna ska få denna ynnest.
Sen kan jag tycka att viss typ av medicin kan tas ur Apotekets monopol. Däribland finns nikotintuggummin som redan finns i vanliga butiker, samt andra lättare receptfria mediciner som inte skadar kroppen vid missbruk. Här hittar man exempelvis hostmedicin för barn, Alvedon och andra produkter som idag säljs på Apoteket Shop.
Även medicinska produkter som kräver recept på grund av hanteringskraven kan diskuteras om det behöver vara monopoliserat. Häribland finns t ex kontaktlinser som inte kan missbrukas, däremot kan de skada ögonen vid felhantering varför recept krävs för att linsbärare kontinuerligt får nya recept och uppdaterade hanteringsinstruktioner. Försäljning av linser från privata bolag är inte skadligt för personernas hälsa så länge riktlinjerna följs. Detta gäller vid all typ av privatisering av behandling av människor som skolor, äldrevård, sjukhus och apotek. Däremot anser jag inte att man ska privatisera försäljningen av mediciner som bromsmediciner, antidepressiva, Ritalina, Abstral eller andra starkt beroendeframkallande medel(eller rent av skadliga vid felanvändning). Ordspråket ”Flera kockar” är tillämpbart här.
30 april 2009
Männen var manligare förr - thank God!
Läste en artikel i Metro på väg till stan igår. Den handlade om att marknadsundersökningsföretaget YouGov gjort en ny undersökning som visar att både kvinnor och män tycker att män var manligare för. Kvinnorna efterlyser dessutom manligare män. Men kom igen. Nu får ni ge er. Ni kan inte både ha kakan och äta den.
De flesta människor numera ser det som självklart att män och kvinnor har samma värde och bör vara jämställda(sen säger jag inte att det är jämställt eller att det inte finns rötägg som fortfarande anser att männen är bättre än kvinnorna, eller tvärtom). Med det sagt kan vi givetvis ha olika åsikter om huruvida vi har olika förutsättningar som hindrar denna jämställdhet och om det handlar om val eller inte och jada jada. Men detta är inte en debatt om man är feminist, manschauvinist eller rent av folkpartist. Det viktiga i min poäng är att när kvinnor får mer makt och när män förlorar sitt monopol på arbetsmarknaden och kvinnorna sitt i hemmet förändras könsrollerna automatiskt. Vi kan inte vara samma typer som männen och kvinnorna var på 50-talet(även om deras kläder och bilar var mycket coolare). När kvinnorna blir mer jämställda männen får vi också fler klassiska manliga attribut som självsäkerhet, karriärvilja och pondus. Männen måste ju ha lika mycket rätt att bejaka sina kvinnliga/mindre manliga sidor om vi kvinnor ska få bejaka våra manliga. Eller? Är inte det ganska rimligt om vi ska ha en jämställd värld att den går åt båda hållen?
Tjejer, det är dags att välja. Burdusa, testosteronstinna muskelberg som hellre spänner musklerna och räddar kvinnor i nöd än hjälper till med disken är visserligen manliga urtyper men är det verkligen den typ av man som man vill bo med? Är det sådana man vill ha som kollega? Inte jag i alla fall. Men jag har aldrig varit ett van Damme-fan. Inte ens att fantisera om dem.
Jag trivs ganska bra med jämställdheten och jag trivs med att dela på hushållssysslorna. Min gubbe är ganska manlig när han mekar med sin motorcykel eller sätter upp en lampa, men han är också manlig när han tar ansvar för barnens uppfostran. Sånt är manligt för mig. Han behöver inte välta bilar och vräka ur sig machorepliker för att vara manlig och ärligt talat hade jag tröttnat på att sopa upp bildelar efter honom dagarna i ända.
De flesta människor numera ser det som självklart att män och kvinnor har samma värde och bör vara jämställda(sen säger jag inte att det är jämställt eller att det inte finns rötägg som fortfarande anser att männen är bättre än kvinnorna, eller tvärtom). Med det sagt kan vi givetvis ha olika åsikter om huruvida vi har olika förutsättningar som hindrar denna jämställdhet och om det handlar om val eller inte och jada jada. Men detta är inte en debatt om man är feminist, manschauvinist eller rent av folkpartist. Det viktiga i min poäng är att när kvinnor får mer makt och när män förlorar sitt monopol på arbetsmarknaden och kvinnorna sitt i hemmet förändras könsrollerna automatiskt. Vi kan inte vara samma typer som männen och kvinnorna var på 50-talet(även om deras kläder och bilar var mycket coolare). När kvinnorna blir mer jämställda männen får vi också fler klassiska manliga attribut som självsäkerhet, karriärvilja och pondus. Männen måste ju ha lika mycket rätt att bejaka sina kvinnliga/mindre manliga sidor om vi kvinnor ska få bejaka våra manliga. Eller? Är inte det ganska rimligt om vi ska ha en jämställd värld att den går åt båda hållen?
Tjejer, det är dags att välja. Burdusa, testosteronstinna muskelberg som hellre spänner musklerna och räddar kvinnor i nöd än hjälper till med disken är visserligen manliga urtyper men är det verkligen den typ av man som man vill bo med? Är det sådana man vill ha som kollega? Inte jag i alla fall. Men jag har aldrig varit ett van Damme-fan. Inte ens att fantisera om dem.
Jag trivs ganska bra med jämställdheten och jag trivs med att dela på hushållssysslorna. Min gubbe är ganska manlig när han mekar med sin motorcykel eller sätter upp en lampa, men han är också manlig när han tar ansvar för barnens uppfostran. Sånt är manligt för mig. Han behöver inte välta bilar och vräka ur sig machorepliker för att vara manlig och ärligt talat hade jag tröttnat på att sopa upp bildelar efter honom dagarna i ända.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
