Här behandlas såväl politiska åsikter som personliga erfarenheter av en socialliberal med starka åsikter. Läs om allt från syrrans nyinköpta matta och senaste skidresan till politik och världsfred. Välkommen till ett yrväders innersta tankar...
Hittade en fenomenalt bra hemsida i dag som jag hoppas att jag kan få användning för vid någon födelsedag. Sidan heter Spreadshirt och är en sida där man kan designa sina egna kläder, framför allt tröjor och t-shirts. Man kan ckså köpa kläder med färdiga motiv. Själv gjorde jag en hoodie som såg ut enligt bilden nedan. Kostar bara 400kr, dvs lika mycket eller till och med mindre än en tröja som redan är designat åt mig i förväg. Kanske ska köpa den vid något tillfälle :)
Idag begravdes Martin Schaedel i Lunds Domkyrka. Han kommer att vara saknad av många.
Den 28 januari omkom Martin i en flygolycka utanför Santa Monica i USA. Han var endast 23 år gammal. Det är fruktansvärt när unga människor dör, och Martin var en person som verkligen fyllde världen med liv. Han var en öppen, glad, smart och finurlig kille och han skrattade ofta. En udda varelse i en udda värld.
Jag minns hur stolt han var när han redan som ung tonåring berättade att han skulle flytta till London, för han hade fått ett jobb där. Han fortsatte att (en aning skadeglatt) berätta att han redan tjänade mer än sin mamma i lön. Jag minns att jag var avundsjuk på hans drivkraft. Att han redan då hade en karriär, medan jag bara jobbade på McDonalds. Några år senare träffade jag honom på Stortorget i Lund då han berättade att han hade flyttat till USA och pendlade mellan New York och Los Angeles.
Världen har förlorat en fantastisk människa och jag sörjer verkligen med hans familj. Malin, Sara, Karin, Bertil och Charlotte – Ni har alla en liten bit av honom i er som aldrig försvinner. Minns honom. Både hans bra och dåliga sidor.
Att förlora en familjemedlem är bland de värsta saker som finns att gå igenom, att förlora en son måste vara det värsta. Det som ni drabbats av, borde ingen människa behöva genomlida. Jag hoppas att ni fick en vacker begravning. Jag tänder ett ljus för Martin ikväll.
Klippet nedan är för de människor som avlidit det senaste halvåret. Pappa, Peter, Sebastian och Martin. Ni kommer alltid att leva vidare i människorna som älskade er.
Kommande projekt i Du kan sjunga Gospel-kören som jag berättade om för ett tag sen är låten "Single ladies" med Beyoncé Knowles. Ett ganska udda val med tanke på att många körmedlemmar är gifta eller förlovade och vissa är män. Men efter att ha hört låten ett par gånger börjar jag gilla den och det kännes ännu mer roligt när jag hittade klippet nedan. Det är ett coverband som heter Ingram Hill som har gjort sin tolkning av låten. Varsågoda:
Under Melodifestivalens olika deltävlingar hade Henrik Dorsin ett återkommande framträdande. Han ville medverka i tävlingen med en låt som hette "Tingeling". I varje avsnitt visades en ny version av låten. Alla har säkert hört allt rabalder som blev av den ryska finalversionen. Stackars Ryssland kände sig kränkta och svenska medier började diskutera kulturkrockar. Den stora björnen i öst hade vaknat. Kunde detta bli spiken i kistan för Sveriges framtid?
Jag lyssnade på P1 häromdagen och hörde då en kvinna dra liknelser med ett tillfälle förra året då Carola, vid ett besök i Kiruna hade tagit på sig en manlig samemössa och hur hemskt det hade varit för alla inblandade. Man antog att hon säkert tagit den på sig för att förlöjliga samer(när hon sannolikt tagit den på sig av precis motsatt anledning). Radiolyssnaren ville med detta exempel visa på att Melodifestivalarrangörer tidigare gjort snedsteg när de vid flera tillfällen kränkt andra kulturer med sina skämt.
Jag undrar varför man tar så illa upp. Går det inte lite långt när man inte ens får skämta om varandras olikheter på ett så oskyldigt sätt som detta? Så länge man inte går till personangrepp eller verkligen grovt försöker förlöjliga andra människor?
Jag tycker att en viktig och markant skillnad mellan när humorn försöker belysa samhällsproblem eller skämta om människors skillnader på ett oskyldigt och lättsamt sätt och när man med avsikt försöker förolämpa och kränka människor man inte tycker om. För mig är det bland annat detta som skiljer denna typ av skämt från exempelvis Mohammedkarikatyrerna där avsikterna var att få en samhällsreaktion och där motiven bakom var minst sagt vaga. Jag vet att många anser att detta endast handlade om statement och att man ville klargöra att ingen har rätt att försöka ändra på västvärldens uttrycksfrihet. Men i bakgrunden låg frågan om man inte gick för långt. Förolämpningen låg ju bland annat i att den växande misstänksamheten mot muslimer hela tiden låg som en hinna över debatten. Här kunde man verkligen diskutera huruvida debatten handlade om uttrycksfrihet eller viljan att förolämpa andra folk… och det gjorde man också. Men i fallet med Tingeling så kan man verkligen fråga sig hur folk kan få för sig att det handlade om att man ville kränka andra människor. Jag tror ju inte att Dorsins mål med sina skämt var att visa på hur hemska frisyrer och klädstilar man har i Ryssland och jag tror inte heller att Carola försökte få samerna att må dåligt med sitt dåliga val av öronvärmare.
Nog pratat. Nu vill jag visa min favorit bland Tingelingversionerna, nämligen hiphop-versionen "Blingeling" som är en parodi på de svenska hiphopartisterna Petter, Dogge, Timbuktu och Promoe från Looptroop. I löv.
För de som aldrig sett klippet och inte vill ha en chock så är det alltså en kränkning av hiphopkultur, rinkebysvenskar, malmöbor, lundabor, skåningar, blattar, västeråsbor, människor med långt skägg, blinda, kepsanvändare, hundälskare, stockholmare, musiker och människor som älskar att vifta bort flugor från ansiktet. Här kommer den. Tvi vale!
Varje måndag går jag, min syster och ett par vänner till en gospelkör i Filadelfiakyrkan som heter Du kan sjunga Gospel. Det är en kör ledd av en gammal melodifestivalvinnare som heter Gabriel Forss. Hur som helst, omkring två gånger per termin bjuder han in en kändis som sjunger tillsammans med oss. Vi har haft både Carola och Idol-Ola på besök och vid ett tillfälle kom Sarah Dawn Finer och förgyllde hela dagen med att sjunga "Walking in Memphis" med oss på ett sätt som endast Sarah Dawn Finer kan. Men det coolaste var nog idag, då fick vi besök av ingen mindre än Tomas Di Leva som sjöng sin "Vi har bara varandra". Det var sån stämning. Så coolt. Han är verkligen så udda som han verkar. Pratade om kärlek och sångens kraft och människors inneboende hopp och sånt. Jag var bara tvungen att fotografera honom i minnet och på med kameran. Resultatet ser ni ovan.
Nedan däremot, ett klipp(med ganska så dålig kvalitet, men vadå, det var det bästa jag kunde hitta) som visar när Sarah Dawn Finer besökte vår kör – Kören där hon en gång i tiden började sin karriär. Enjoy!
Har jag världens bästa pojkvän eller har jag världens bästa pojkvän?
Hade en sjukt stressig dag med E:s cowgirlfest idag (hon fyllde 11 år i tisdags), som började med städning och matlagning efter frukosten imorse. Jag var fortfarande lite småsjuk under dagen och har nog fortfarande feber nu, Johan var trött och utarbetad, men vi knatade på för att E skulle ha ett så bra kalas som möjligt.
Vid slutet av kvällen, hade vi utmattat hade kastat oss i soffan och tittat på en film (”Love in Manhattan”, förvånansvärt bra faktiskt). När filmens eftertexter började rulla och klockan slog om till tolv, tittade Johan på klockan och sa ”Vet du vad det är för dag idag?” Jag funderade ett tag och kunde verkligen inte komma på något annat än att min svägerska fyllde 40 år. ”Njae,” sa jag tveksamt, eftersom jag brukar hålla koll på årsdagar och andra viktiga datum. ”Räkna baklänges till ett viktigt datum i vårt liv”, sa han. Viktigt datum, måste vara 4 oktober, vår årsdag. Men vad har det med 15 februari att göra? ”Vi firar 500 dagar” sa han och gav mig en puss. Sen sprang han plötsligt ut ur rummet, med ursäkten att han skulle titta till barnen. Eh, jaha… grattis, tänkte jag tillbaka.
Men strax kommer han tillbaka, och med sig har han en stor bukett orangea (off course!) rosor samt en platt-tv till sovrummet (!) som jag sagt att jag ville köpa. Han köpte en tv till mig!! Den där Anneli kan ju inte vara frisk…
Tänk vilken tur jag har, som har en sådan underbar, fantastisk pojkvän. Älskar dig, min Johan. Grattis på 500-dagsdagen!
Idag begravdes Martin Schaedel i Lunds Domkyrka. Han kommer att vara saknad av många. 
Varje måndag går jag, min syster och ett par vänner till en gospelkör i Filadelfiakyrkan som heter Du kan sjunga Gospel. Det är en kör ledd av en gammal melodifestivalvinnare som heter Gabriel Forss. Hur som helst, omkring två gånger per termin bjuder han in en kändis som sjunger tillsammans med oss. Vi har haft både Carola och Idol-Ola på besök och vid ett tillfälle kom Sarah Dawn Finer och förgyllde hela dagen med att sjunga "Walking in Memphis" med oss på ett sätt som endast Sarah Dawn Finer kan. Men det coolaste var nog idag, då fick vi besök av ingen mindre än Tomas Di Leva som sjöng sin "Vi har bara varandra". Det var sån stämning. Så coolt. Han är verkligen så udda som han verkar. Pratade om kärlek och sångens kraft och människors inneboende hopp och sånt. Jag var bara tvungen att fotografera honom i minnet och på med kameran. Resultatet ser ni ovan. 
