Har svenskar inga oskrivna fotgängarregler?

Funderade på en grej då jag promenerade runt på Londons gator. I stora städer vet folk hur man gör när man möter andra fotgängare på trottoaren. Man väjer enligt högerregeln. Jag tänker lika mycket på det varje gång jag besöker storstäder. Hur lyckas de, som har mycket mindre plats eftersom det är mycket fler människor, mycket fler fordon på gatorna och ett mycket stressigare tempo, undvika kollisioner och handfallen-stanna upp-med-snett leende-moments à la "Ehe, ska du gå till höger, eller ska jag, nej, jag kan gå, okej, gå du då... eller, ska jag... ok.. eh.... "? Jo, de väjer enligt högerregeln (möjligen vänsterregeln i UK). De tar kortare steg och följer reglerna.

Hur svårt kan det vara? Varför måste svenskar alltid krångla till allting? Varför måste svenskar ta stora kliv och spela Allan? Varför måste svenskar alltid ha mest plats och tänka "Nej, jag väjer inte, det får DE göra"? Eller är vi svenskar lite mer korkade än andra människor? Varför är det bara vi som jämt krockar och hamnar i obekväma vem-går-vart-situationer? Varför följer inte vi samma oskrivna fotgängarregler som alla andra? Nej, jag förstår faktiskt inte. Det kallas Högerregeln mina vänner. Det är det första man lär sig i trafiken. Det är väl inte så svårt?

Attans... ja visst ja. Vi talar om samma folk som sitter i bilen och undrar vad vänsterspaken bredvid ratten är för en mojäng. "Älskling, rör inte vid den där vänsterspaken, Benka sa att det är den som lossar ratten vid testkörningar!" säger de förmodligen. Men jag kan upplysa. Blinkers kallas den. Man använder den för att signalera vart man ska!