Fångarnas dilemma

I USA har man Guantanamo och dödsstraff, i Filippinerna låter man fångarna dansa. Det är i alla fall en av de nya metoder man använder på fängelset CPDRC i Cebuprovisen på Filippinerna. Poängen är att man ska motverka gängbildning och öka disciplinen för att fångarna ska återinföras som betrodda medlemmar av samhället. Se en av deras dansvideos nedan:



Enligt fängelset själva ska metoden vara till för diciplin och fysiskt välmående. I reklamfilmen skriver de att "CPDRC adopts a concept of rehabilitation aimed at imbiding discipline, psysical fitness, dismantling the culture of corruption, preemptive decongenstion, and continuing rehabilitation."

Rehabilitera mera
Fängelset försöker också bli bättre på att få fångarna att på ett bättre sätt återvända till samhället när de suttit färdigt sin tid i fängelset. När fångarna släpps försöker involvera omgivningen i att följa devisen "Make him proud of his renewal and he will become a good member of society". Om reklamfilmen stämmer har fängelset verkligen börjat anamma en bättre fängelsepolitik där man ser vikten av rehabilitering framför straff. Jag kan förstå de människor som fallit offer för en brottslings handlingar, men precis som jag skriver i blogginlägget Ingen ska behöva lida av ett beroende bör det inte vara de känslomässigt drabbade som bestämmer vad som ska hända med en brottsling, eftersom de oftast söker hämnd och upprättelse.

Jag menar att man får mycket mer ut av att se till det stora perspektivet. Det är inte bara offren och deras anhöriga som drabbas av en brottslings handlingar. Det är även brottlingen själv, dess familj och dess framtida offer. Precis som i spelteorin Fångarnas dilemma så undrar man ju om man tjänar på att tänka så kortsiktigt som att man bara straffar den som gjort ett brott. Ett offer, eller dess familj kan oftast inte sätta sig in i vad som händer med fången och dess framtid när man utfört straffet. Vad händer med en fånge som kommer ut lika arg och kanske ännu mer kantstött än när han kom in? Jo, han begår samma eller värre brott ganska strax därefter. Att lyckas rehabilitera en fånge ger dess eventuella framtida offer en chans att slippa bli offer. Jag vet att det är svårt och jag vet att Sverige säger sig jobba mycket med rehabilitering. Men jag tycker vi kunde ha gjort det bra mycket bättre. Visserligen ska vi inte följa Filippinernas exempel (de har en helt annan situation där som inte går att applicera på svenska förhållanden), men jag tycker att vi säger mycket och försöker lite. Vi i Sverige behöver lägga mer resurser på rehabilitering. Vi behöver bli bättre på att hitta orsakerna till att människor hamnar så snett och åtgärda problemen. Hela samhället tjänar på minskad brottslighet. Det blir färre återfall och kanske även färre förstagångsförseelser.


Se hela CPDRCs reklamfilm här:

Midsomer Murders comes to town

I förra veckan kunde jag stolt presentera resultatet av mitt arbete med en hemsida som jag själv fått göra om Morden i Midsomer. Poängen med hemsidan var att vi, i samband med att SVT sänder nya avsnitt av teveserien, ville göra en resguide som visar svenskar hur man kan ta sig runt till de olika inspelningsplatserna och vad som finns att göra utöver Barnabys England i regionen.

Det var min första helt egna på VisitBritain och det var inte lätt må ni tro. Koppla komponenter, hitta bra bilder, dirigera rätt länkar till rätt sidor och så vidare. Men jag hade jätteroligt när jag gjorde hemsidan, det var ju en blandning av allt jag tycker är roligt - skriva, redigera bilder och designa och samtidigt lärde jag mig massor om våra CRM-system. Men det absolut roligaste var det genomslag det fick.

Igår upptäckte jag nämligen att Aftonbladets nya sökmotor för resor gjort en ganska lång artikel om hur svenska turister dras till inspelningsplatserna i Morden i Midsomer, med länkar till Midsomer-sajten. De hade även länkat till sajten på förstasidan på Aftonbladet.se, en tredjedel ner på förstasidan i högermenyn. Även Vagabond och Svenska Dagbladet hade en artikel om vår sajt. Sen hade ett par dagstidningar notiser om det.

Sidan som väckt uppståndelse heter http://www.visistbritain.se/midsomer. Check it out! Nu ska jag till jobbet :)

Ingen ska behöva lida av ett beroende

Såg debatten i TV4 söndagsmorgon om beroendesjukdomar i morse. Debattörerna var Bitten Jonsson (addictionspecialist), Roger Nilsson (seglare och navigatör i VOR samt fd sexmissbrukare) samt Lars Olson (professor neurovetenskap).

Det intressanta med debatten var hur de tillsammans ville visa skillnaderna mellan hur kollektivet ser på beroendesjukdomar i Sverige jämfört med i andra länder. I USA har man till exempel i nästan 50 år arbetat med behandling av beroende som en sjukdom, men i Sverige ser man det inte som en sjukdom. Sjukvården är uppdelad mellan de som får fysiska skador och de som får psykiska skador och enligt debattörerna är detta inte en rättvis uppdelning mellan sjukdomar. "Beroende är en kroniskt förvärvad hjärnsjukdom, liksom diabetes", säger Lars Olsson i TV4. Det menar han är nog med anledning till att en människa med beroendesjukdom borde få samma rätt till sjukvård som en person med andra hjärnsjukdomar. Jag kan inte annat än hålla med debattörerna om detta.

Politiken styrs av känslomässigt förblindade människor
I Sverige finansieras mindre än hälften av forskningen kring beroendesjukdomar av offentliga medel. Resten finansieras av Hjärnfonden. Detta tror jag beror på den inställning svenskarna har till människor med beroendesjukdomar. Som om de var värda mindre för att de inte klarar att stå emot frestelserna ett beroende ger. Bitten Jonsson beskrev detta som ett resultat av svenskarnas inställning till kontroll. Svenskar ser det som socialt oacceptabelt att förlora kontrollen och ett av beroendesjukdomarnas tydligaste symptom är just förlust av kontroll.

De människor som påverkar beroendepolitiken mer än några andra i Sverige är de som aldrig haft ett beroende eller forskat i ämnet, men som anser sig kunna allt om det. Det är de som tror att en nolltolerans och ett kriminaliserande av människor med beroende är den rätta vägen att gå. Jag menar att politiker och andra människor som påverkar det offentliga rummet lyssnar för mycket på okunniga och känslomässigt styrda människor än på kunniga forskare och före detta missbrukare. I mitt inlägg Alkohol är en tung drog visar jag varför detta är en förödande väg att gå.

Lyssna på missbrukarna
Sverige måste bli bättre på att lyssna på de människor som är eller har varit beroende. Detta kan vara en nyhet för många, men jag lovar, de har ganska bra koll på hur det är att vara beroende och de som har tagit sig ur beroendet har många vettiga tankar om hur de tog sig ur missbruket och vad samhället kan göra för att hjälpa andra missbrukare att bli av med sitt beroende. Genom en nolltolerans så stöter man ut människor ur samhället istället för att utnyttja deras kunskaper för att få bukt med problemet. Man stöter bort de människor som lyckats bli av med sitt missbruk genom att göra beroendesjukdomar fult och något man inte talar om. Många verkar också ha uppfattningen av att det endast är kemiska substanser som kan påverka detta. Sex, -spel och shoppingmissbruk påverkar hjärnan på precis samma sätt som droger gör. Beroendet är precis lika starkt och ofta svårare att bli av med då det finns i vår vardag. Detta kan man inte kriminalisera, så hur löser man det? Jo, man kommer fram till varför människor blir beroende och hur man kan bli av med beroendet. Det behövs även en ny inställning till människor med beroendesjukdomar. Börja behandla dem som människor med en sjukdom som behöver botas, inte som kriminella ligister som ska fängslas eller ignoreras.

Redan idag vet man att beroendet skapas i hjärnan genom en negativ påverkan av belöningscentrum. Man lurar hjärnans belöningscentrum att tro att den gör något bra när den belönar lustruset man får av sitt beroende. Det är redan ett faktum att beroende är en sjukdom, trots detta är politiken inte anpassad efter detta faktum. Därför är Hjärnfondens arbete ytterst viktigt för att Sveriges felaktiga uppfattning ska förändras. Beroendeforskarna försöker ta reda på vad mekanismen bakom beroendet är, varför människor blir beroende och vad man kan göra åt det. Fler svar kan ge, inte bara en mer rättvis behandling av människor med beroendesjukdomar utan också en ny inställning från svenska makthavare.

Stöd Hjärnfondens arbete med beroendeforskning
Röda fjädern är Lions varumärke som gjort insamlingar till utsatta i samhället samt olika forskningsprojekt. I år har man valt att i samarbete med Hjärnfonden samla in pengar till forskningen om beroendesjukdomar under devisen "ingen skall behöva lida av ett beroende".

Vill du se en mer rättvis politik kring beroendesjukdomar? Vill du att vården ska få bättre medel att bekämpa dessa sjukdomar? Skänk då en gåva till Hjärnfondens forskning om beroendesjukdomar genom att sätta in pengar på PG 90 11 95-5 eller BG 901-12 55. Du kan själv bestämma vilken typ av hjärnforskning du vill att pengarna ska gå till.

Om du vill läsa mer om Röda Fjädernkampanjen, besök gärna Röda Fjäderns hemsida. För att läsa mer om Hjärnfondens arbete i allmänhet eller bidra till forskningen om andra hjärnsjukdomar, besök Hjärnfondens hemsida.

Nu är det midsommar

Säsongsavslutning för Lost

Oh no? och Oh YES! Idag är det säsongsavslutning för Lost. Jag, som suttit uppe för att se alla avsnitt den här säsongen, i tron att detta var den sista säsongen och det var viktigt att få svar på alla frågor. Tji fick jag, det är bara näst sista och sista säsongen ska först sändas 2010!! Ska jag behöva vänta ett helt år på nästa säsong??

Ja, jag vet vad vissa tänker, "Du? Som pratar så mycket om fildelningen, du borde ju vara en av de där hemska flickorna som tjuvar från de stackars fattiga skiv- och filmbolagen!" Men nej, jag är en snäll flicka, som inte gillar stora stygga maktgalna politiker som vill ta ifrån oss våra rättigheter. Dessutom gillar jag att vänta på nästa avsnitt, det skapar mer spänning. Det är liksom roligare att vänta en vecka mellan varje avsnitt, än att ha alla så jag kan se dem direkt(jag tittar aldrig på sista sidan i boken heller, usch vilken spänningsdödare!). Dessutom är det ett bra schemalagt avbrott i en stressig vardag att ha ett teveprogram att följa, vid samma tid varje vecka.

Tyvärr är det ju så att TV4 valt att flytta serien till den sjukt dåliga tiden 22.40 på tisdagskvällarna istället för tidigare då de gick på primetime. Men ikväll blir det säsongsavslutning i alla fall. Spännande!

Nu får det vara nog!

Svenska dagbladet skrev ett mycket intressant inlägg om integritetsdebatten i gårdagens tidning: Nu får det vara nog med 1984. Läs och begrunda

Nu verkar polletten ha trillat ned.

Tittade på TV4 Söndagsmorgon i morse och såg debatten med titeln "Varför är svenskarna det andra mest övervakade folket i Europa? Vad är vi egentligen så rädda för?"

Riktigt bra debatt, mellan en lektor i teologi och etik på KTH, en journalist och en demokratiforskare (de skriver ju aldrig namnen på personerna som debatterat på TV4s hemsida, så då blir det inga här heller, tyvärr). De diskuterade bland annat vad integritet är och varför svenska befolkningen och politikerna har så olika syn på vad det är och nu känns det äntligen som att media har börjat vakna. Nu verkar polletten ha trillat ned. Media har börjat inse att integritetsdebatten inte är en överdriven fluga som snart faller i glömska.

När media börjar fatta vad det handlar om och faktiskt tar en mer rättvis debatt om det här, så kommer politikerna ha mycket svårare att tysta ner debatten. Det betyder också att media kommer ta in medelålders män och kvinnor från olika positioner i samhället som visar att de har samma syn på integritetsdebatten som unga människor. De kommer visa att det inte endast är en ungdomsfråga, som man tidigare försökt få det att framstå som. Förhoppningsvis kan politikerna på så sätt få en mer nyanserad mediebild som visar att det inte handlar om anarkoliberala populistpartier och vänsterextrema ungdomar, utan om människor från alla samhällsskikt och alla politiska färger som är emot eller åtminstone har andra åsikter än riksdagens ogenomtänkta politik med integritetskränkande lagar utan demokratiskt förankring.

I Danderyd bor man bäst i Sverige

Ja, så säger i alla fall tidningen Fokus, som för andra året i rad har korat Danderyd till Sverige bästa kommun att bo i. Som en del av er kanske minns, så skrev jag förra året om hur Danderyd hade vunnit och vad det berodde på... mig naturligtvis. JAG flyttade ju till Danderyd för två år sedan. Läs gärna det blogginlägget här.

Men skämt åsido, vad beror det, enligt Fokus, på att Danderyd toppar rankningen varje år? Och vad är det som gör att övriga kommuner i toppen är välbärgade kommuner som Vellinge, Täby, Lidingö och Lomma? Danderyd vann därför att de har några av landets bästa skolor, de har bra äldreomsorg, högt valdeltagande, lågt socialbidragsberoende, lägst ohälsotal och bästa rankningarna i jämställdhetsindex. Men varför har de det? Jo, därför att de som har råd att bo i Danderyds kommun är höginkomsttagare och "enligt aktuell mäklarstatistik kostar en villa i genomsnitt 6,7 miljoner kronor."

Det är lätt att vinna en tävling som har förutsättningarna som måttstock. När endast människor med hög inkomst har råd att flytta till kommunen, blir det inte lika många problem att ta hand om och försöka lösa. Fokus rankar inte vilka kommuner som är bäst på att lösa problem om de skulle uppstå. Det finns inte heller en rankning som avgör hur man tar hand om de sämre ställda i förhållande till hur många man har. Det är lätt att ta hand om socialbidragstagare och långtidssjuka och sänka arbetslöshet och höga ohälsotal, när man inte har så många socialbidragstagare, långtidssjuka eller arbetslösa. Större kommuner med fler invandrare, låginkomsttagare, hemlösa, socialbidragstagare, äldre osv har självklart fler utgifter och svårare att få höga rankningar. Likaså fattiga bondekommuner där det är svårt att locka nya invånare, då man inte har arbete eller bra kommunikationsmöjligheter att erbjuda.

Kanske kunde man haft en tävling där man mäter hur bra man tar hand om de problem man har och hur glada människor kan vara trots sämre förutsättningar. Mår man verkligen bäst i Danderyd för att förutsättningarna är bäst? Fokus rankning visar var man ska bo när man har resurserna att bo där. Den visar inte var man mår bäst, trots förutsättningarna. Jag vet att en sådan tävling är svår att mäta, men det är en ganska fin tanke.

Jag gillar att bo i Danderyds Kommun. Jag vet att både mina silverbarn och mina framtida barn får en bra utbildning här och det finns bra kommunikationer in till Stockholm där jag arbetar. Men det är dyrt att bo här. Inte alla har råd.

Hammer Pants Dance

Efter att ha sovit en stund nu på dagen, mådde jag mycket bättre. Huvudvärken satt dock kvar, så några tunga lyft blev det inte. Teve visade bara B-program som teveshop och teveserier som är för dåliga för kvällsprogrammet på alla kanaler och jag hade ingen lust att påbörja en ny bok. Så jag satte mig med en kopp kaffe i soffan och läste på olika bloggar, i brist annat att företa mig. När turen kom till ViralBlog.com, föll jag över den You Tube-klippet nedan. Påminner ju ganska mycket om T-mobiles klipp som jag hade med i bloggen för ett par veckor sedan. Men jag var bara tvungen. Det är ju så roligt med s.k. Flashmobs som visas i just denna video. Sjukt kul idé och jag önskar varje gång att jag får vara där någon gång när det händer. Precis som Matthijs skriver på ViralBlog.com så är över 450.000 besökare på fyra dagar en viral succé. Som jag sagt, viral marknadsföring is the grej och vi kommer se mer av sånt här i framtiden. Orsakerna är många. Därför vill jag härmed dela med mig av mitt fynd:

Pinsamt , Jytte

I morse tittade jag på tevedebatten i SVT:s morgonsoffa. Debattörerna var Niklas Wykman (ordf MUF), Jytte Guteland (ordf SSU) samt programansvarig för Europavalet på You Tube (minns ej namnet). De diskuterade varför det gått så bra för Miljöpartiet och Piratpartiet och varför de två stora partierna Moderaterna och Socialdemokraterna fått så dåliga resultat, framför allt när det gäller unga väljare.

De var alla överens om att miljöfrågor och integritetsfrågor var problemet. Båda de stora partierna har visat avsaknad av förståelse för dessa frågor och underskattat vikten av dessa frågor hos unga väljare (hur detta nu har kunnat undgå dem!). Samtidigt har MP och PP visat precis motsatsen. Detta har båda de stora partiernas ungdomsförbund förstått. Både Jytte och Niklas har skrivit debattartiklar, diskuterat på bloggar osv. om hur de tycker att deras moderpartier bör ställa sig i frågan. Båda vill att deras moderpartier river de nya lagarna.

Det var en jättebra debatt, där man verkligen försökte förklara att det inte handlar om fildelning utan om rättssäkerhet och integritet. Men sen klantade Jytte till det. Niklas Wykman sa att han tyckte att ungdomspartiernas ansvar nu bör vara att tillsammans få moderpartierna att förstå att detta är viktiga frågor. Jytte svarade att hon inte ville sitta i samma sjunkande båt!!

Ursäkta Jytte, men ärligt talat, Socialdemokraternas båt sjunker också. Se bara kommentarsfältet till ditt eget inlägg på Newsmill Socialdemokraterna förstår inte heller. Det kvittar om de nu försöker lägga dimridåer och låtsas som de ångrat sig. Vi har än så länge inte sett konkreta ändringsförslag. Detta handlar inte längre om politisk färg. Det handlar om att vuxna människor avfärdar andra vuxna människor som mindre vetande, och därmed nonchalerar vad de säger. Det handlar om att inte ens politiskt sakkunniga sitter i teve säger att det bara handlar om fildelning. Men det handlar om så mycket mer. Det handlar om att vi måste få våra moderpartier att begripa att om de inte ändrar sin uppfattning om integritetsfrågorna så kommer människor som röstat på samma parti hela sitt liv (S, M, Fp spelar ingen roll), att lämna partiet.

Ingen har sagt att du måste ha samma sätt att se på andra politiska frågor som Niklas. Ingen har sagt att du måste börja rösta blått. Ingen har sagt att MUF och SSU ska gå till val tillsammans 2010. Det han sa var att som begriper vad detta handlar om, måste hjälpas åt att få sina moderpartier att förstå. Detta handlar om så mycket mer än partipolitik, Jytte. Det handlar om svenska medborgares rättigheter. Det handlar om rättssäkerhet och integritet. Sådana saker går inte att tumma på och du som har arbetat med politik borde veta hur en enad front slår hårdare än en splittrad sådan. Det blir så mycket tydligare om man kan begrava stridsyxan, partierna emellan för en liten stund och visa att vi inte ger oss. Visa att vi tycker att dessa frågor är så pass viktiga, att politisk färg inte stoppar oss när det är frågor vi tror på.

Ärligt talat, Jytte. Om du inte ville samarbeta, säg det då. Är det så svårt att behandla andra människor med respekt, bara för att de har en annan politisk färg? Smutskastning är fult i alla läger och jag tycker att det är pinsamt när det kommer från någon som ska representera Socialdemokraterna. Låt andra partier stå för sånt.Att behandla en utsträckt hand med sådan förolämpning som du gjorde i tevesoffan i morse är lågt och under uppfostrade människors värdighet. Jag skäms. Pinsamt, Jytte.

Intressant

Piratpartiet in i Europaparlamentet

Ligger hemma och är sjuk idag, vilket betydde att jag hade möjlighet att se lite av den politiska debatten om EU-valet. I nyheterna publicerade de även fina kolumner som visade valresultatet från Europaparlamentsvalet. Med endast ett valdistrikt kvar är svaret tydligt – Piratpartiet får minst ett mandat i Europaparlamentet med 7,1%. Valdeltagandet har ökat med 7,7 % sedan förra EU-valet.

Så, vad säger detta valresultat oss? Att Piratpartiet kan buntas ihop med andra småpartier, som ett parti man röstar på när det inte finns något annat? Att de är en övergående fas, liksom Junilistan? Nej. Det här är annorlunda. Det här är en viktig fråga för oss medborgare.

Vi vill inte ha ett övervakningssamhälle. Vi är överens över blockgränserna. Detta är inte en vänster- eller höger fråga. Detta engagerar alla, oavsett politisk färg eller partitillhörighet. Politiskt engagerade människor har till och med gått så långt att de har svikit sina vanliga frågor och låtit det parti de vanligtvis röstar på lida, för integritetens skull. Det handlar inte om att väljarna inte tror på de övriga frågorna i EU-politiken. Det handlar om att NI politiker svikit oss för att ni har slutat lyssna. Ni har svikit demokratin när ni fortsätter att envist hävda att de människor som satt er på era poster har fel. Det är NI som har fel. Men just nu ignorerar ni en av de viktigaste frågorna i svensk politik. När politikerna inte kan sköta det ansvar ni fått av oss, använder väljarna det enda vapen de har. Att inte rösta på er utan på det enda parti som kan försvara medborgarnas rättigheter. Vad säger det er? Integriteten är viktig för oss väljare. Försök förstå det.

Snälla politiker, ni måste börja lyssna. Valresultatet är ingen nyhet. Vi har flaggat för det här länge. I bloggar, i debattartiklar, i demonstrationer. Överallt. Detta är bara ytterligare ett bevis på att vi inte ger oss. Personlig integritet är en mänsklig rättighet och om ni tror att det fungerar att bara ignorera missnöjet så har ni fel. Politiker, get it in to you thick heads – Vi accepterar inte förtryck!


PS. Tummen upp för att SD inte fick ett enda mandat i EU-parlamentet, även om de 3,4 procenten de fick är alldeles, alldeles för mycket.

punkt

Ge oss Sverige tillbaka!

Svenskhet är mångfald och jämlikhet. Svenskhet är nationalitet och internationalitet. Det är kärlek och respekt för varandra. Imorgon är det Sveriges nationaldag. Hylla den svenska mångfalden på Sveas födelsedag!

Låt inte främlingsfientliga människor utan ryggrad stjäla rätten till vår flagga, vår nationalitet och vår identitet. Imorgon tar vi tillbaka flaggan och är stolta för vår nation. Hurra för Sverige!

Buss på dom!

För att fortsätta på temat 'Dryga människor på stan', så tänkte jag nu spy galla över människor på bussen.

Har ni tänkt på att äldre tanter verkar välja att sitta bredvid den som har mest saker liggande på platsen bredvid sig. Som om de vill markera hur mycket de ogillar folk som tar mycket plats. Jag kan förstå det när det är trångt och folk sätter en liten handväska på stolen bredvid sig, sånt är otroligt störigt. Likadant avskyr jag människor som inte reser på sig för äldre, skadade eller gravida. Men dessa tanter verkar ha behovet oavsett om folk gör fel eller inte, bara för att ha något att bråka om.

Exempel: Igår satt jag på bussen på väg hem, kvinnan framför mig hade handlat matvaror och hade därför inte bara sin handväska, utan även flera kassar med mat och annat som hon behövde ställa någonstans. Eftersom det fanns gott om plats på bussen satte hon några saker på sätet bredvid sig. På nästa hållplats stiger en tant på bussen. Hon tittar sig omkring på alla lediga platser och upptäcker kvinnan med matkassarna. Sedan går hon rakt fram till den platsen och ställer sig och glor på kvinnan med "Jag ska sitta här"-minen. När kvinnan inte tittar tillbaks, börjar tanten sätta sig för att markera att hon ska sitta just precis där. Kvinnan börjar stressat flytta ner alla saker på golvet och tappar ut en paprika som rullar under stolarna. Tanten sätter sig på platsen.

Detta fenomen tycker jag sker otroligt ofta på bussen. Varför? Vad är det med folk och deras våta drömmar om att få uppfostra andra människor? En sak är när det är ont om plats eller när någon begår ett misstag som kan skada någon. Men ärligt talat, det här är bara löjligt...

Styvmorsviolen för alla styvfamiljer

Ville bara slå ett slag för hemsidan Styvmorsviolen.se som är ett community för alla styvfamiljer där ute. Som medlem får man tillgång till forumet där man kan dela tankar och ställa frågor till andra styvfamiljer och framför allt styvföräldrar. Man kan få kontakt med psykologer och jurister som kan hjälpa till att lösa svåra situationer som kan uppstå i bildandet av nya familjer och man får inbjudningar till relevanta seminarier och dylikt.

En jättebra sajt för de kvinnor och män därute som tycker det är svårt med styvfamiljer eller som bara behöver något att lätta sina tankar till.

Har svenskar inga oskrivna fotgängarregler?

Funderade på en grej då jag promenerade runt på Londons gator. I stora städer vet folk hur man gör när man möter andra fotgängare på trottoaren. Man väjer enligt högerregeln. Jag tänker lika mycket på det varje gång jag besöker storstäder. Hur lyckas de, som har mycket mindre plats eftersom det är mycket fler människor, mycket fler fordon på gatorna och ett mycket stressigare tempo, undvika kollisioner och handfallen-stanna upp-med-snett leende-moments à la "Ehe, ska du gå till höger, eller ska jag, nej, jag kan gå, okej, gå du då... eller, ska jag... ok.. eh.... "? Jo, de väjer enligt högerregeln (möjligen vänsterregeln i UK). De tar kortare steg och följer reglerna.

Hur svårt kan det vara? Varför måste svenskar alltid krångla till allting? Varför måste svenskar ta stora kliv och spela Allan? Varför måste svenskar alltid ha mest plats och tänka "Nej, jag väjer inte, det får DE göra"? Eller är vi svenskar lite mer korkade än andra människor? Varför är det bara vi som jämt krockar och hamnar i obekväma vem-går-vart-situationer? Varför följer inte vi samma oskrivna fotgängarregler som alla andra? Nej, jag förstår faktiskt inte. Det kallas Högerregeln mina vänner. Det är det första man lär sig i trafiken. Det är väl inte så svårt?

Attans... ja visst ja. Vi talar om samma folk som sitter i bilen och undrar vad vänsterspaken bredvid ratten är för en mojäng. "Älskling, rör inte vid den där vänsterspaken, Benka sa att det är den som lossar ratten vid testkörningar!" säger de förmodligen. Men jag kan upplysa. Blinkers kallas den. Man använder den för att signalera vart man ska!