Merry Christmas!

Sverige ska tystas av staten

Nu har Sverige slutat prata om FRA. Åtminstone är det inte längre någon toppnyhet och människor talar inte om det i vardagen längre. Men bloggvärlden har inte tystnat. Aktiva människor mot FRA skriver fortfarande rapporter om hur det går i kampen mot antidemokratilagen om avlyssning.

Jag läste en väldigt intressant artikel i DN idag om hur tyskarna slutat prata om känsliga saker på telefon efter att man infört EU:s datalagringsdirektiv i början av året. Lagen tvingar teleoperatörer att lagra all information om kundernas telefonsamtal och e-post i minst sex månader. Enligt en undersökning som gjordes i maj vågar tyskarna inte längre prata om vissa saker med psykologer och relationsterapeuter per telefon, av rädsla för att någon lyssnar av deras samtal. Mer än hälften av deltagarna i undersökningen svarade att de skulle dra sig för att ringa ett känsligt samtal efter att lagen infördes.

Min fråga blir då automatiskt: Om vi vanliga människor drar oss från att prata hemligheter per telefon… Hur tror ni då att kriminella kommer att göra?

Längtar till jul…

Nu är det bara en vecka kvar till jul och jag längtar så. Detta är lätt holliday nr 1 för mig. Det är högtiden man spenderar tillsammans med sin familj. Huset fylls med dofter av stearinljus, köttbullar, granbarr, ost, amaryllis och glögg. Överallt lyser stjärnor och adventsljusstakar i fönstren och i träden har folk satt små lampor som blinkar välkomnande när man kör förbi. Alla hus ser ut som tagna från ett julkort när mörkret faller och som den nyfikna själ jag är, är det ännu svårare i tider som dessa, att låta bli med att glo in genom folks fönster för att se hur de har designat det hemma hos sig.

Julen för mig blir häktisk, precis som i fjol. Allt börjar med en tur till barnens farmor och farfar i Småland där hela familjen ska fira julafton. Sen tar jag tåget till Hjortnäs i Dalarna för att fira jul med mamma, Lasse och syrran. Dagen därpå kommer även till Johan, som lämnat över barnen till sin mamma. Vi sover ytterligare en natt i Hjortnäs, sen bär det av till Ramundberget för en veckas skidåkning med vännerna över nyår!!!

Efter nyår åker vi hem och fiskar upp barnen, sen åker vi till Skåne för att äta den traditionella julefrukosten hos mamma med hela tjocka släkten.

Så ni kanske ser, en hektisk, men väldigt trevlig julkombination. Hoppas bara inte att jag gör ”en Towe”, dvs är sjuk över julen. Av någon anledning så har jag alltid lyckats bli sjuk inför stora helgdagar, eller en resa jag sett fram emot. Det har till och med blivit en grej i familjen. Alla vet att jag alltid blir sjuk.

Jag är redan på god väg faktiskt, blev riktigt krasslig igår kväll med halsont och huvudvärk. Idag har jag varit hemma och VABat S som haft samma symtom. Det var inte enkelt att vara sjuk och samtidigt passa upp på en liten sexåring som hellre tittar på Barbie än sover. Jag såg fyra hela gulliga barnfilmer idag. Men lite mysigt var det ju förstås. Som när hon kröp in i min famn och sa att hon gärna satt så nära sig som möjligt för att det var så mysigt. Eller när vi drack glögg.

Nä, nu ska jag vila och kurera mig och fantisera om den kommande julhelgen i familjens tecken.

En bokrecension

Det var nu ett tag sedan jag läste ut boken Min kamp av Ernst Billgren. Nu kommer till slut även enormt efterlängtade recensionen, skriven av ingen mindre än yours truly.

Boken är en lustig, eller underlig (välj själv) bok om ingenting och allting. Som konstnär lever man i cykler, menar Ernst, med utställning i ena änden och sökandet efter inspiration i de andra. ”Min kamp” handlar om en sådan konstnärs vardagsliv som till största delen utspelar sig i hans egen ateljé. På baksidan av boken står den instruktiva innehållstexten:


”De som via en baksidestext försöker utröna huruvida en bok är bra eller ej ger sig själva en fundering och övermaga uppgift.
Det vore som att utifrån en hastig blick på en liten flik av en målning försöka skaffa sig en klar bild av dess helhet.
Huruvida denna bok är bra eller inte är ej så viktigt, den berör andra ämnen än litterära kvaliteter och har i alla fall redan fyllt sin uppgift.”


Det säger en del om det han vill säga med boken och vad boken egentligen handlar om, nämligen allt och inget på en gång. Boken har inget budskap och är inte skriven för att moralisera eller tycka något. Det är en berättelse om vad som pågår i en konstnärs huvud under processen mot en utställning.

Boken är skriven på ”fel” håll, d.v.s. att texten är vertikal istället för vågrät och går över ett helt uppslag. Sidnumreringen är också upplagd därefter, ett uppslag är en sida.

Författaren skriver om allt han funderar över och tänker på. Det fascinerade mig, då jag ofta tror jag att jag är ensam i mitt tankemalande och funderande. Att fundera är väl inga konstigheter, men jag får alltid för mig att andra ”tänkare” tänker på vettiga saker som finanskrisen, världsproblemen eller ett kommande byggprojekt. Jag däremot, maler och maler allt. Precis allt. Det kan vara saker som ”varför sa hon så? Betyder det något? Har han gjort något som skulle antyda att..?” till saker som ”hur tar jag mig från A till B imorgon? Hur får jag honom att förstå vad jag menar? Ska vi verkligen byta ut den här mot den där? Vem städar och vem handlar i helgen?” osv. Jag tänker och funderar hela tiden. Min hjärna går alltid på högvarv, en av anledningarna till mina konstanta sömnproblem. Kanske även på grund av mitt kontrollbehov. När jag läste Min Kamp av Billgren insåg jag att jag inte var ensam i att alltid fundera, även om jag inte har något konkret att fundera på. Trots att Ernst Billgren verkar vara en av Sveriges knäppaste människor, så känner man på något sätt igen sig i honom.

En rolig anekdot som Billgren tar upp är hur han vaknar på morgonen och har lösningen på ett problem som han funderat på sen han var barn, nämligen hur man kan förutsäga framtiden. Det finns, menar Billgren, en ordning i alla naturfenomen och samma ordning hittar man även i Kaos. Han tror att anledningen till att vi idag inte kan förutsäga framtiden är att vi inte har kan hitta mönstret i pendlingarna mellan den ordning som råder i naturlagarna och den som finns i Kaos. Han bestämmer sig sedan för att börja kartlägga detta mönster i jakt på lösningen. Detta är en väldigt intressant tanke och den sätter igång mina egna tankar och idéer kring samma ämne.

En annan rolig och men mer udda sak i boken är Dator-Ernst. En person som Ernst i boken själv har byggt in i ett datorsystem. Dator-Ernst är en reflektion av den verkliga Ernst och varje gång Ernst går till 7Eleven eller färgaffären, när han målar en tavla eller när någon kommer på besök så programmerar han in samma händelser i datorn. Tillslut är det meningen att Dator-Ernst ska göra samma saker som riktiga Ernst, men av sig själv. Förhoppningen med projektet är att Dator-Ernst ska leva sitt eget liv och komma med nya idéer och infallsvinklar som hjälper den riktiga Ernst att få inspiration till sin konst. En riktigt absurd, men brilliant idé som ger boken en ytterligare en spännande skiftning.

Jag rekommenderar alla människor att läsa denna bok, både de som kallas udda och de som kallar sig normala. Vi skulle alla behöva en dos av Ernst Billgrens konstnärliga konstigheter.

Advent

I söndags var det första advent. Enligt traditionen ställer man fram adventsljusstakar, hänger stjärnor i fönstren och köper julblommor den dagen. Så det gjorde ju jag, liksom tusentals andra svenskar också. Jag och Johan passade även på att öva på att åka skridskor, något jag inte kan skryta med att jag är särskilt bra på. Johan däremot har spelat bandy och dessutom tränat småpojkar i det samma så han studsade omkring på isen som en dåre medan jag balanserade fram på mina hockeyrör längs sargen. Men lyssnade flitigt till alla tips på hur man bromsar, faller, startar och så vidare. Så nu har jag stora blåmärken på knäna och sån där stolt träningsvärk i muskler som jag glömt fanns. Haha!

Igår var det dessutom 1 december. Dagen då man öppnar första luckan i julkalendern. En väldigt viktig dag för barn, så även för mina silverbarn. Därför var det extra roligt att min första riktiga jul, som boende med barnen, kunna presentera den julkalender jag och min syster fick av min Bedste (mormor) när jag var liten. Det är en kalender i tyg med 24 ringar där man kan fästa godispaket. Så under söndagen satt jag halva kvällen och packade in små, små paket med godis. Det pirrade lite i kroppen när jag hittade på nya fyndiga sätt att slå in dem på. Då tänkte jag på hur jag och syrran kunde springa upp på morgonen den 1 december och stå och känna på paketen. Man hittade en favorit, räknade fram till vilken dag man skulle få öppna det och sedan längtade man. En mycket viktig och rolig tradition som nu blivit till underbara minnen att se tillbaka på. Dessa minnen unnar jag nu mina älskade silverbarn. Förhoppningsvis kommer de som vuxna tänka tillbaka på tiden då de fick små godispaket på morgonen av sin silvermamma…

På väg till skridskobanan



Advent


”Lucka 1” ska öppnas

Lund, 30 november. En mardröm

Min barndomsstad har blivit attackerad av människohatare... på båda sidor av stängslet...

Min mamma ringde mig idag medan hon var i leksaksaffären för att fråga lite om lika julklappstips till barnen. Medan vi pratade sa hon plötsligt att de var på väg att bli utschasade från affären då nationalsocialister hade bestämt sig för att återigen demonstrera i Lund idag. Detta hade naturligtvis lett till att även motdemonstranter tagit sig ut på stan. Detta hade i sin tur lett till att krig hade utbrutit mot polis och demonstranter vid stationen. Söndagsshoppare i området var därmed i fara och mamma och Lasse fick tillsammans med de andra besökarna fösas ut genom personalens källaringång.

30 november är som bekant dagen då Karl XII dog. Detta har nationalister firat som sin dag. Ganska märkligt i sig eftersom Karl XII själv var lång ifrån rasist och förundrades över nya kulturer.

Att Lund igen blivit centrum för problem denna dag irriterar mig något fruktansvärt. Efter mycket problem på 90-talet, lyckades Lund få bukt på dessa fruktansvärda krig mellan rasister och antirasister den 30 november genom att skapa 30 novemberfesten. En fest då man manade alla Lundabor att gå ut på stan och ha det trevligt. Man hade konserter, korv- och strumpförsäljning och andra torgaktiviteter. Detta har nazisterna nu lyckats förinta med nya demonstrationer. Lämna min stad i fred! Den ser finare ut hel, än nersparkad och nerlusad med våld och främlingsfientlighet.

MEN, det som irriterade mig ännu mer med detta är de motdemonstranter som gjorde allt för att visa att de är emot allt vad demokrati heter. Istället för fredliga demonstrationer där de med sin närvaro visade sitt förakt mot rasismen, valde man att börja kasta gatsten mot poliser och göra stan så osäker att min mamma var tvungen att fly genom källaringången. Jag förstår mig inte på detta upptrappade våld. Vad tjänar det till? Vad uppnår man då, mer än folkets förakt?

Men man slutade inte där. Bilder från Sydsvenskans artikel Molotovcoctails låg i lövhögar visar hur man kastar gravljus på Norra kyrkogården!! Gravljus?? PÅ NORRA KYRKOGÅRDEN?? Fattar ni att det är människors nära och kära som ligger där?? Fattar ni att det är ledsna människors sista gest mot sina saknade ni kastar runt med? Fattar ni egentligen vad ni håller på med, jävla idioter?? Fy fan vad arg jag blev när jag såg det. Hur kan man göra så mot andra människor? Har ni inte ett anständigt ben i kroppen eller? Det kan vara någons avlidna barn ni trampat runt på, eller någon nybliven änkas ljus ni kastat. Sådanna grejer som ni gjorde idag gör att jag inte har en enda gnutta förståelse för det ni håller på med. Ni är precis lika usla människor som rasisterna... och vissa rasister beter sig inte ens så illa som ni gjorde ikväll. Det är i nivå med bokbränningen under andra världskriget! Jag kan inte ens formulera så fula ord som de jag känner för att säga när jag tänker på sådanna som er. Skäms på er!!

Läs mer om hemskheterna i Lund nedan:
Sydsvenskans artikel Minut för minut från kravallernas Lund och Nationalisterna har lämnat Lund eller DN:s artikel Stenar mot poliser när motdemonstranter sökte bråk .

Danska medier förbjuder djuplänkning

Förstår inte riktigt. Läste Vassa eggens blogginlägg Danska dagstidningar förbjuder djuplänkning idag. Han skriver om hur danska dagstidningar försöker förbjuda direktlänkar till artiklar. Istället är det meningen att man bara ska få länka till tidningarnas huvudsidor. Orsaken ska vara att Google news inte ska kunna stjäla deras internettrafik och därmed tjäna pengar på deras nyhetsflöde. Tyvärr blir ju effekten, precis som Vassa eggen skriver, den raka motsatsen.

Varenda människa som har jobbat lite med sökmotorsoptimering (SEO) och adwords vet att ett företag tjänar på att finnas så tillgängliga som möjligt för Googles spindlar. Allt fler företag skickar sina marknadsavdelningar på googleutbildning. Det finns till och med certifikat man kan ta som anställd som verifierar hur duktig man är på SEO och adwords m.m. In fact, att inte arbeta med SEO är näst intill idiotiskt i dagens läge och jag förstår verkligen inte tidningarnas oro. Man kan ju i vilket fall som helst bara läsa delar av artiklarna på Google news. För att läsa hela artikeln måste man klicka sig in på tidningens hemsida. Dessutom är varje länkning till tidningen (oavsett om den kommer från Google eller någon annanstans) ett plus när man rankar webbsidors besöksrate. So what om Google tjänar en länk på tidningen, tidningen tjänar ju på Google.

Varför lägga så mycket krut på att förbjuda Google News? Men herregud människor, inse fakta. I dagens media gäller det att synas och höras på internet. Det är trafiken in och ut på tidningarnas siter som säljer annonser och ger tidningarna fler besökare. Och idag är det Google som leder den kanalen. Vill man vara med får man finna sig i det. Man kan inte hindra dem genom att hindra läsarna. Då väljer vi att läsa någonstans, där vi får länka. Om de danska dagstidningarna vill hindra Google kanske de ska hitta ett sätt som inte hindrar dem själva. Cuz it’s gonna backfire people!

Läs mer om danska mediernas påhittiga förbud här.

Alkohol är en tung drog

Jag har, tillsammans med många andra, hela tiden argumenterat för att de som arbetar med drogförebyggande måste justera bilden av hur olika droger påverkar kroppen. Den förvridna bild man förmedlat till ungdomar är att exempelvis cannabis är farligare än alkohol. Den gamla knarkande stereotypen som brukade besöka skolorna och säga ”Allt började med en spliff. Om du röker hasch, så slutar det med en spruta i armen!”, är tyvärr fortfarande en populär pedagogik bland många. Den bilden är inte sann, och detta vet ungdomarna. Så varför envisas vuxenvärlden med att visa denna skräckpropaganda?

Skräckpropaganda är inte avskräckande för den som vill prova. Möjligen träffar det dem som ändå är emot och aldrig tänker prova, men vad gör det för nytta? Skräckpropaganda och lögner leder istället till att unga tänker ”Men min kompis har hasch och han är inte beroende eller skadad för livet, då kan jag också prova”.

Vi vuxna är skyldiga de unga att tala sanning och visa hur det egentligen ligger till. De är inte dumma, de kan själv ta reda på det fakta de behöver om vi fortsätter att ljuga för dem och det är precis vad de gör. Att dumförklara ungdomar och ställa sig ett steg över dem är att ta ett steg tillbaka från det ansvar vi har överför dem. Den förödande konsekvensen av detta är att de som vill prova hittar motargument till det vi säger och använder det som bevis på att haschrökning inte är farligt.

En viktig komponent här bör därför vara att erkänna att alkohol ÄR farligare än cannabis. En teori som jag hela tiden starkt förespråkat och som jag även debatterat om på Henrik Alexanderssons inlägg i temat:

”Alkohol och tobak är tillåtna i Sverige för att de är sociala rusningsmedel som vi använt i alla tider. Försök på att förbjuda dem har lett till bland annat maffiaverksamhet (extremfallet såg vi i USA på 30-talet). Men att folk påstår att alkohol är mindre farligt p.g.a. att det lagligt är befängt. Alla vet att alkohol har en förödande effekt på kroppen (hela kroppen) och de insatta som vågar erkänna det, vet också att cannabis inte är lika skadligt. Varken på psyket, eller på kroppen. Med det sagt, cannabis är farligt. Tro inget annat. Men bruk av cannabis utgör, liksom alkohol och tobak, ingen större risk. Det är missbruket som är det farliga.”

Detta påstående står jag för och äntligen har jag fått tydlig back-up från flera betydande forskare i ämnet. I artikeln Scientists want new drug ranking från BBC:s hemsida kan man läsa om hur både alkohol och tobak toppar listan över de 20 drogerna de undersökt och rankat. Alkohol kom på femte plats, tobak på nionde, cannabis på elfte och esctasy på 18e plats. Topp tre blev, inte helt oväntat, heroin, kokain och opioder. Kanske kan denna lista göra våra politiker och tjänstemän uppmärksamma på problemet och börja göra något åt den snedvridna bild man idag förmedlar till unga om drogernas skadeverkningar. Synd bara att artikeln är från 2007 och det ännu inte har hänt mycket på den fronten.

En utveckling i rätt riktning är möjligen hemsidan Drugsmart som har till syfte att informera om droger och skapa en dialog med framför allt ungdomar, men även föräldrar och lärare. Här kan ungdomar få svar på allt om droger, oavsett vad det är. De har också möjlighet att diskutera alla möjliga relevanta ämnen i forumet. Mycket bra initiativ Margot Wallström, som startade projektet.

Timbuktu har skrivit en väldigt bra låt i ämnet, ”Flunitrazepam” som jag låter avsluta det här inlägget. Låten handlar om listans sjundeplats, bensodiazepiner (lugnande medel och sömnmedel). Det är lagliga, men narkotikaklassade preparat. Starkt beroendeframkallande men lättillgängliga, välanvända och billiga produkter på den illegala marknaden. Omtyckta att blanda med alkohol bland ungdomar. (Eftersom det är lite småfel på texten i videon, kommer den rätta texten nedan)



Jag föddes liten och blå, precis som en människa.
Jag skapades av ett team av de främsta
hjärnorna på Hoffman La Roche i Schweiz,
som hellre tjäna en slant än gjorde nåt åt AIDS.
Min uppgift den löd: "Du ska få folk att sova.
Om man tar dig ska det kännas som man fått en gåva."
Så dom packade ner mig och alla mina bröder,
och skeppade oss ut till alla som behövde.

Till slut hamnade vi på en hylla på ett sjukhus.
Varningen sade: "Blanda oss och du får ett sjukt rus.",
Men när vi skrevs ut var det till en ensam själ,
som bar på en krossad dröm om att få leva väl
Hon slets ihjäl, kunde knappt försörja sin son.
Fattigdomen var ett faktum som höjde nivån
på den stress och oro, som höll henne vaken.
Hon tiggde till doktorn om han kunde göra nåt åt saken,
och doktorn sade: "Är det svårt, ja då tar du två."
så hamnade jag där stående i hennes badrumsskåp.

Dom kallar mig en sövare,
dom kallar mig bedövare,
dom säljer mig och sväljer mig;
jag är en riktig dödare.
Alla vill ha mig, för jag är så populär.
Ingen är billigare på gatan än roppen är.
Alla vill ta mig; glömma bort sina problem,
men jag vet för jag förvandlar era hjärtan till sten.
Men ni vill ha mig, för jag är så populär.
Ingen är billigare på gatan än kroppen är.

Kvinnan hade en son
han var väl sexton;
även han med problem.
Eller så sa rektorn.
Han fick bara skäll; inget vänligt prat.
Han var dum, han var lat, det var ett ständigt tjat.
Och sonen var trött; och önskade helst av allt att fly.
Men rektorn var sträng, och sade han hade fel attityd.
Han fick bottenbetyg,
han var stökig och bråkig,
han rökte i smyg
och han skötte sig dåligt.
Hans kassa självkänsla växte till hat.
Rektorn drog näven i bordet och sade: "Kom ej tillbaks!"
Rektorn ringde hem till hans mamma med detsamma,
och berättade bland annat att han var mäktigt förbannad.
Så mamman behöver nu äta två av mina blå bröder
för att få det att gå över.
Hon står och gråter och blöder
vid badrumsskåpet med rohypnollådan i handen.
Hon tappar den på golvet, det var där sonen fann den.

Sonen vaknar tidigt och går in på dasset.
Han hittar mig på golvet och sköljer ner mig med vatten.
Han stapplar in i köket och hittar mammas vodka.
Han dricker allt han orkar, så förbannat korkat.
För jag och spriten blandas i magen, sen rakt upp i hjärnan;
jag börjar få honom att känna sig svag och avskärmad.
Han tittar sig i spegeln men hans ögon är blanka,
han försöker och fatta men får helt grötiga tankar.
Nu känns det som hatet han bär på kommer explodera.
Han resonerar; allt är bara rektorns fel;
att han är så jävla förbannad,
känner sig helt förtappad.

Han plockar fram en kniv, och han försöker gå men han vacklar.
Han trillar ihop, råkar sticka kniven i magen.
Mamman hör ljudet och springer ut i köket yrvaken.
Hon gallskriker högt nog att höras i Schweiz.
Ironiskt att det krävs så lite att förstöra sig själv.

Dom kallar mig en sövare,
dom kallar mig bedövare,
dom säljer mig och sväljer mig;
jag är en riktig dödare.
Alla vill ha mig, för jag är så populär.
Ingen är billigare på gatan än roppen är.
Alla vill ta mig; glömma bort sina problem,
men jag vet för jag förvandlar era hjärtan till sten.
Men ni vill ha mig, för jag är så populär.
Ingen är billigare på gatan än kroppen är.

Så bara glöm dina problem.
Jag gör ditt hjärta till en sten.
Och vill du fly så bara ta,
för jag är billigast i stan,
och jag har flera många namn.
Jag söver ner ert trånga land.
Så glöm bort allting som är bra;
om det är mig som du vill ha.

Läs gärna mer om droger på CAN:s hemsida Drugsmart.

Kan man beslagta lagliga preparat?

Läste Henrik Alexanderssons blogg och snubblade över
detta inlägg. Alexandersson argumenterar i inlägget, emot den statliga utredning som ska komma fram till om man bör stifta en lag som kan ge tull och polis möjlighet att beslagta droger som ännu ej är förbjudna. Givetvis har han rätt i att detta är befängt. Man kan inte beslagta saker som inte är olagliga. Att inte följa de lagar man satt upp är missvisande och kommer att leda till förvirring och den enskilde polisens eller tulltjänstemannens godtycke. Här borde man istället bli väldigt mycket snabbare på att narkotikaklassa nya preparat. Det finns enormt bra sökmotorer på Internet nu för tiden och ungdomarna använder sig av dem hela tiden. Om myndigheter som arbetar med narkotikaprevention istället lade tid på att lokalisera nya websidor, nya droger och nya införselsvägar och sedan hade ett system som gjorde det enklare att snabbt komma åt de nya preparaten så tror jag att vi hade fått en mycket mer effektiv jakt på nya farliga preparat.

Håller dock inte med honom i det han kallar sitt ”bonusargument”, som han visserligen endast framställer med viss försiktighet. Argumentet är att man kan minska uppfinning och insmuggling av farligare substanser om man legaliserar en del mindre farliga. Alexandersson har förstås en poäng i att allt fler ”märkliga preparat dyker upp” i samband med att droger förbjuds. Människor har en tendens att inte ge sig om de verkligen vill ha något. Men detta betyder inte att bör legalisera andra, mindre farliga preparat. Jag tror inte att uppfinningsrikedomen skulle minska hos de människor som söker den ultimata kicken - varken i tillverkning av nya preparat eller inslussningsvägar i landet. Lätta droger är oftast inte nog för dem. De är blandbara substanser, så som vi använder Coca Cola och Tonic till vår rom eller vodka. Då behöver vi inte ens börja tala om alla de människor som tjänar riktigt bra pengar på andras beroende.

Droger som inte kan användas i medicinska syften, bör inte heller ha någon anledning att finnas i landet om de är farliga för människors välbefinnande. Så då kan de lika bra vara förbjudna och hindra en och annan unge att blanda en livsfarlig cocktail. Eller?

Om vi talar om inkörsportar och sådant, är ju varje ny ”lätt drog” en ny väg in, även om jag personligen inte tror att det stoppar den som ändå tänkt prova något. När man väl bestämt sig att prova en drog(utöver alkohol och tobak), spelar inte de olika substanserna roll, utan tillgängligheten till dem.

Jag skulle därför, efter ett par framlagda argument, försiktigt argumentera mot att man skulle tillåta s.k. ”lättare droger”. Med det sagt tycker jag också att Alexanderssons övriga argument är tillräckliga för att sänka utredningens förslag.

Across the Lines - Tracy Chapman

Min syster var på Tracy Chapmans koncert i Stockholm igår. Jag är så avundsjuk. Jag fick veta för sent att Tracy skulle komma, då var biljetterna slut. Det ska tydligen ha varit en helt fantastisk koncert då hon bland annat sjöng en av mina gamla tonårsfavoriter, Across the lines. Innan hon började sjunga, så hyllade hon även Barack Obama. Sången handlar nämlige om de rasskillnader som fortfarande finns i USA, men som Obama lovat stort att försöka råda bot på. Det är en otroligt vacker sång, som tål att upprepas. Därför får ni här en video av hennes uppträdande på Live Amnesty International. Efter videon följer texten för den som inte uppfattar den i sången.



Across the lines
Who would dare to go
Under the bridge
Over the tracks
That separates whites from blacks

Choose sides
run for your lifes
Tonight the riots begin
On the back streets of America
They kill the dream of America

Little black girl gets assaulted
Ain’t no reason why
Newspaper prints the story
And racist tempers fly
Next day it starts a riot
Knives and guns are drawn
Two black boys get killed
One white boy goes blind

Across the lines
Who would dare to go
Under the bridge
Over the tracks
That separates whites from blacks

Choose sides
run for your lifes
Tonight the riots begin
On the back streets of America
They kill the dream of America

Little black girl gets assaulted
Don’t no one know her name
Lots of people hurt and angry
She’s the one to blame

Across the lines
Who would dare to go
Under the bridge
Over the tracks
That separates whites from blacks

Choose sides
run for your lifes
Tonight the riots begin
On the back streets of America
They kill the dream of America

Sverige förbjuder klusterbomber

I juni berättade jag om min inställning till klustervapen och om mötet som hölls i maj mellan 111 länder som skulle underteckna ett avtal som skulle förbjuda klustervapen. Avtalet var beräknat att senast skrivas under i december. Nu äntligen har statsminister Fredrik Reinfeldt gått ut med att Sverige kommer att underteckna avtalet. Detta betyder att Bombkapsel 90, som tillverkas för Jas 39 Gripens vapenarsenal, kommer att sluta tillverkas. De stora klusterbombsproducenterna USA, Kina, Ryssland och Israel kommer dock, i vanlig ordning, inte att underteckna avtalet. Däremot kommer både Tyskland, Storbritannien och Frankrike, som alla har klustervapen i sin arsenal, att underteckna avtalet.

Anna Ek, ordförande på Svenska Freds skriver på hemsidan att ” Förbudet mot klustervapen är vårt årtiondes mest betydelsefulla avtal för nedrustning och humanitärt arbete och det kommer att sprida fred, säkerhet och rädda liv. Avtalet är en upprättelse gentemot alla de människor som har drabbats av klustervapnens förödande effekter.”

Läs mer i DN:s artikel Sverige förbjuder klusterbomber.

Besök Nätverket mot Klusterbomber's hemsida här.

Se också videon om klusterbomber nedan, gjord av Nätverket mot Klusterbomber.

Obamas segertal på valnatten

Fick det här klippet från en kompis per mail här för leden. Har inte sett talet i sin helhet förrän nu och blev så imponerad att jag var tvungen att dela med mig. Mycket bra talare och extremt vettiga saker att lägga vikt vid i en tid som detta. Jag gillar t.ex. hur han talar mycket om att respektera varandras olikheter i såväl hudfärg och kön som politiska skillnader. Han uppmanade sina väljare att inte bara glädja sig åt sin egen seger utan även respektera förlorarna. Ja, ni får se själva, de som inte sett hela klippet tidigare:

Nya pjäxor, nytt hus, nytt liv...

Igår var jag ute och köpte pjäxor för mina hard earned money. Men jag hittade ett par riktigt bra pjäxor och pengarna kommer att vara väl använda när den här skidsäsongen är över. Hyra av pjäxor är svindyrt och de sitter inte lika bra som dina egna. Nu behöver man inte lägga en timme första dagen på att hitta rätt pjäxa, hyra och ställa in dem rätt till skidorna. Nu kan jag sätta på mig dem direkt där hemma och sen ut i backen.

Så, vad köpte hon, undrar ni säkert. Jo, jag köpte ett par väldigt fina ljusblå (de kallas silvergrå, men jag tycker de är ljusblå) Salomon Divine CF för 1500kr på Intersport. För att verkligen stoltsera med mitt köp, bifogar jag nedan en bild på mina nyinköpta fina pjäxor som förhoppningsvis ska följa mig och min skidkarriär de kommande åren.


Åååh, vad jag längtar till öppningshelgen i Ramundberget nu. Då ska jag inviga såväl den nya toppstugan som mina nya pjäxor och skidorna som redan står i Ramis, men som ännu är oanvända. (red. toppstugan invigs inte förrän 7/2 2009, ok Johan du hade rätt)

Vill också ta tillfället i akt att berätta om vårt husprojekt. Vi har länge pratat om att renovera och/eller bygga nytt hus. Men då vi i dagsläget inte har råd blir det damage control på det som behöver uppgraderas något. Det började med enkla saker som röjning i förrådet, slänga och städa ut skafferiet, skaffa fler hyllor till förvaring, rensa ur badrumsskåpet och sätta upp tavlor m.m.(se vår fina familjevägg nedan).


Nu har vi gått över till de mer tunga göromålen och först ut var barnrummet. De behövde, i väntan på sina egna rum, bättre sängplatser och mer utrymme för lek. Det resulterade i bilden ni ser nedan med sängar i tre nivåer med Albert längst upp, Stina i mitten och Elsa längst ner med alla djurbilder.


Vi gjorde i samma veva oss av med sängen som tjänat sitt syfte i det här huset (delar av den användes senare som ved i brasan till piratfesten vi hade förrförra helgen). Istället fick min 160-säng flytta in. Vi satte även upp lite hyllor och tavlor. Resultatet blev det ni ser nedan.



Till sist fick vår tvättstuga en ordentlig make over. Den hade tidigare ett gult golv som var så slitet att den slitna bruna färgen under tagit överhanden. Det fanns ingen ordentlig förvaring, inget arbetsbord för vikning av tvätt och det var så mycket gammal bråte att tvättstugan mer kändes som en avlastningszon för allt man inte ville ha, men inte orkat slänga. Man var alltid livrädd för att saker man nyss hade tvättat skulle falla ur händerna på en och ner på golvet då man skulle föra över tvätten från tvättmaskinen till torktumlaren. Så jag och Johan bestämde oss för att röja ut allt gammalt skräp, måla golvet grått och bygga bättre förvaring. Resultatet blev iögonfallande bra. Enorm skillnad! Resultatet nedan är bara en del av vår vackra nya tvättstuga eftersom det var svårt att få till bra bilder som överblickade alla delar av det. Så ni får helt enkelt nöja er med detta.


Mitt ”Out with the old and in with the new”-projekt börjar därmed lida mot sitt slut. Snart finns det inga fler ställen där man kan hitta gamla oönskade minnen på. Det är Johans, mitt och barnens hus med mina, barnens och Johans minnen i. Det är bra.

Barack Obama: USA:s nye president!

Det var väldigt länge sen jag skrev. Detta beror på många saker. Begravning var den största och första orsaken. Proppen gick liksom ur…

Det är nu ett tag sen, men orken har inte kommit tillbaka. Detta kan i sin tur bero på många olika saker. Det kan vara den eviga influensan den här hösten, det kan vara efterdyningar från allt man gick igenom då pappa gick bort, det kan vara det enormt trista vädret eller vacuum som just nu råder i mina arbetsuppgifter. Jag vet inte. Men jag ledsen att jag inte skrivit, för de få som faktiskt läser mina inlägg.

Jag ville egentligen bara passa på att säga GRATTIS OBAMA! Äntligen rör de om lite i grytan där borta. Hoppas bara han har vad som krävs för en förändring i landet som kallar sig ”Land of the free” men just nu mer påminner om ”Land of the forever haunted”. Det vill säga alla de misstankar och tvivel som igen råder i USA (förra gången var under McCarthyismen på 50-talet, många likheter). Safety och häxjakt har tydligen gemensamma komponenter när man talar om demokrati och mänskliga rättigheter där borta. Men nu börjar det amerikanska folket att vakna upp ur sin 9/11-dvala. Allt fler börjar faktiskt upptäcka att de inte är särskilt populära längre. Att världens fördomar blir allt fler. De börjar inse att det krävs en förändring om inte världens ska börja hata dem fullständigt. Ett av många tecken på detta är att fler och fler dokumentärer som inte är ensidig nationalistisk propaganda har börjat komma ut om 9/11 samt följdkrigen i Afghanistan och Irak. Detta börjar bli riktigt spännande… och som grädde på moset valde amerikanerna den 4 november Barack Obama till president. Och fler än någonsin röstade. Även det är ett tecken på att man vill ha förändring nu.

Må gudarna skapa förändringens vindar omkring USA:s kommande president och ge honom tillräckligt med styrka att inte vittra sönder i sin egen maktfullkomlighet som tyvärr är vanligt på sådana ämbeten. (ja, visst lät det högtidligt?).

Slutligen vill jag bara säga att jag just nu läser ”Min Kamp” av Ernst Billgren. En mycket besynnerlig bok som jag ska berätta mer om när jag är klar.

Over and out.

En ettårsdag i Paris!

Trots alla sorger som varit de senaste två veckorna åkte jag och min pojkvän till Paris den 3 oktober för att fira vår ettårsdag (den 4 oktober). Det var en överraskning som Johan hade fixat med sen i april och jag tyckte inte att det som hänt skulle sätta stopp för vårt liv och vår lycka tillsammans. Det hade inte min pappa tyckt om att höra. Så den 3 oktober tog vi tidigt på morgonen flyget till Paris där vi hade rum på det lilla hotellet Peletier vid Rue Haussmann-Opera. Inget höjdarhotell, men helt ok och nära till det mesta… Och det viktigaste av allt… Vi kunde vara i Paris och fira vår ettårsdag!

Vi hann med ganska mycket på kort tid. På fredagen åt vi lunch bredvid hotellet, sen checkade vi in och tog igen ett par timmars sömn som vi inte fick mycket av under natten p.g.a. resa m.m. Efter att vi vaknat gick vi ut och åt middag på ”Le Rèconfort”, en liten lustig restaurang i Maraisområdet. Innan maten hade vi dessutom tagit ett glas vin och lite förrätt på ett litet hak i samma område. Supermysigt och gott!

Efter maten promenerade vi ner till Seinefloden, tittade på husen och ljusen och myste. Vi tittade även på Notre Dame som lyste i mörkret.





På lördagen sov vi länge på morgonen, sen köpte vi kaffe och lite frukost på Starbucks (ja, jag vet…), som vi åt utomhus, för att slippa spendera tid på att leta efter ett frukostställe när det var så fantastiskt vackert väder ute. Sen åkte vi till Louvren, tittade på de vackra byggnaderna och vandrade neråt Place de la Concorde. Där visade det sig vara en flygplansutställning längs torget och paradgatan och jag och Johan blev naturligtvis väldigt uppslukade av alla dessa vackra maskiner. Johan blev än mer fascinerad av alla motorer och funderade ganska intensivt och länge över hur de var konstruerade.


Efter att vi lyckats slita oss fortsatte vi upp på Champs-Élysées, där vi hittade ett dyrt fik att ta en drickpaus vid. Därefter fortsatte vi promenaden mot Arc de Triomphe där vi stannade och beundrade storheten ett tag. Sen åt vi lunch på ett brasserie i närheten innan vi fortsatte gå mot Eiffeltornet, eller rättare sagt Trocadero. Från Palais du Trocadéro, ett segermonument som Napoleon byggde efter slaget vid Trocadero, får man en fantastisk utsikt över Eiffeltornets storhet. Vid Eiffeltornets fot fanns en utställning med en gigantisk karta över EU:s medlemsländer. Därefter vandrade vi en bit längs Seinefloden, där vi bland annat såg Hôtel des Invalides, ett gammalt sjukhus för parisiska krigsveteraner och Grand Palais, det stora utställningsmuséet som byggdes inför den världsutställningen år 1900.

Efter vår långa strapats, åkte vi hem och bytte om inför DEN STORA ettårsmiddagen ;)
Mammas man hade hjälp oss hitta lite olika mysiga restauranger som inte var för dyra, men väldigt mysiga. Ett av dem var Au clair de la Lune, en liten lantlig restaurang på toppen av Montmartre. Där satt vi det mesta av kvällen och åt och drack gott. Men tröttheten tog tillslut över och vår underbara ettårsdag slutade relativt tidigt tillbaka på hotellet.

Vår resa avslutades sen med en snabb frukost på hotellet och sedan snabbt hem med flygplanet, tillbaka till regniga, höstgråa Sverige. Men jag kommer alltid att minnas Paris med min älskade Johan, den vackraste ettårspresent någon kunde ge mig och ett skönt avbrott från de veckor som varit. Tack min underbara Johan, du slutar aldrig förvåna mig och jag kommer alltid att älska dig…

Your light will shine in me now...

Stranded by Saybia

I took a life for granted
untill it slipped right through my fingers
although forever parted,
I feel your prescence more than ever.
There's no return from where you went
and it leaves me stranded

It's written in my heart
it's written in my soul now
all the memories torn in me

a constant overload

It's written in the sky
it's written in the stars now
I'm haunted by the things I know

I should've done
all the time we should have had

is gone

Tonight

in me
your light will shine

And with a beautifull sky above
I was reduced to being human
I feel I'm ten feet under
and I long for your embrace
in the absence of your love
I pretend to be alright
but it's written in my heart
it's written in my soul now
all the memories torn in me

a constant overload

It's written in the sky
it's written in the stars now
I'm haunted by the things I know

we should have done
and all the time we should have had

is gone

Tonight
in me
your light will shine
in me now
your living in me
right in here in the bottom of my heart
with a beautiful sky above
I was reduced to being

Human

Vila i frid far!

Den 27 september 2008 avled vår far i sitt hem efter sju långa år av lidande. Nu får han äntligen vila, men vi saknar honom något fruktansvärt.

Saknar dig pappa, du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta!

Jordskredsseger?

I dag berättade nyhetskanaler och nättidningar om den nya FRA-lagen som presenterades i en presskonferens vid 17-tiden idag. ”Vi har tagit intryck av kritiken”, säger försvarsminister Sten Tolgfors. Och ja sannerligen! Det var en helt ny lag som presenterades idag. Integritetsskyddet har stärkts, bland annat genom en särskild domstol som ska ge tillstånd till varje enskilt fall genom stark syftesbeskrivning. Signalspaningen ska vara begränsad till ett visst trafikområde och det ska finnas möjlighet att få kompensation ifall man blivit utsatt för avlyssning på felaktiga grunder. Materialet från FRA får endast beställas och användas av försvaret och regeringen osv.

Nu återstår att se om det var snack för gallerian eller en ny, säker lag som inte tummar på svenskarnas integritet.

Läs mer om den nya lagen i DN:s artikel Regeringens nya FRA-lag

Facebook Führer

Fick en länk skickad till ett inlägg gjort av Dyslesbisk om hur Facebook skulle ha sett ut om det fanns för 70 år sedan. Jag kunde inte låta bli att länka det hit så fler fick ta del av det. Så over-the-top burleskt och kul. Det är humor. Skrattet kvävdes av hemskheterna, men jag gillar sådan humor. Hur lever man annars med allt hemskt som skett. Jaja, läs själv och se själv vad ni tycker.

Nä, nu flyttar jag...

Har nu bott i Stockholm i snart tio månader. Boendet jag skaffade när jag flyttade hit, var en andra handslägenhet i Helenelund, Sollentuna. Den blev dock väldigt sällan använd då jag mer eller mindre bosatte mig hos min pojkvän direkt. Det var inte tänkt så från början, men avståndet mellan lägenheterna, barn varannan vecka, böket med mat och kläder på två ställen, gjorde att jag oftast sov över hos Johan (den stora anledningen var kanske det faktum att vi inte riktigt ville sova ifrån varandra heller). I våras bestämde vi oss då för att slå våra påsar ihop och "bygga bo" tillsammans.

Inflyttandet ledde dock till nya stora frågor som vad gör vi med alla saker, dubletter, möbler m.m. Eftersom ingen orkade ta tag i problemet, stod lägenheten obebodd i Helenelund och tickade pengar. Men nu, finally, har vi fått ändan ur vagnen och sagt upp lägenheten och på söndag ska jag vara klar. Detta har dock vållat vissa problem då jag haft ont i ryggen och sen, on top of it all, blev sjuk. Så jag har inte kunnat packa lägenheten så tidigt som jag hade velat. Men nu är jag frisk (i alla fall har förkylningen gått över, ryggen är fortfarande öm) och har på en vecka packat ihop alla mina saker och ruthlessly slängt massor med junk som jag burit runt från bo till bo. Nu flyttar jag in i ett litet hus, med lite förvaringsmöjligher, så då tänkte jag "What the.." Jag slänger så mycket jag bara orkar! Så nu är det inte mycket kvar att flytta. På söndag ska jag stå och glo medan Johan, brollan och Johans vän Jakob flyttar. Eller jag kanske kan agera dirigent, så jag slipper känna mig så obrukbar.

Så med ett förestående 1-årsjubileum för mitt och Johans förhållande, börjar ytterligare en ny epok i mitt liv på söndag. Jag bor nu med en man som jag hoppas att jag ska få leva resten av mitt liv med och det gör mig väldigt lycklig...

Bokrecensioner de luxe

Jaja, jag vet. Jag vet att jag skrivit tonvis av text de senaste dagarna. Men ursäkta, jag är både sjukskriven för ryggen och förkyld som sören(Sören, vem är det? Honom har du aldrig berättat något om?). Jag har varit hemma flera veckor, utan någon att debattera med. Utan något annat vettigt att ta mig till än att titta på teve, tvätta och surfa på Internet. Jag har faktiskt tråkigt och därmed rätt att pladdra på i min ensamhet. Deal with it!


I vilket fall som helst… Det blev ju inte så frekventa bokrecensioner som jag tänkt mig på bloggen när jag skrev min förra bokrecension i juni. Har inte läst så många som jag sa, och har framför allt inte skrivit om dem här. Men just därför kommer här en kort(hehe?) resumé av en del av de böcker jag ändå lyckades avverka.

Först och främst kan jag säga att det var andra gången jag försökte lyssna på Willy Josefssons bok ”Den fjärde punkten” utan att lyckas genomföra det. Möjligen är det så att jag inte gillar boken. Men det tror jag inte. Jag tror det handlar om att herr Josefsson helt enkelt måste acceptera att han inte är tillräckligt bra på att läsa in sina egna böcker. De kommer inte till sin rätt med hans släpiga röst. Sorry, men på grund av det kunde jag inte läsa boken denna gång heller. Den får därför inte särskilt bra betyg av mig.

Efter det misslyckade deckarförsöket återgick jag till en kär vän, Terry Pratchett. Hans böcker om The Disc World fångar varje gång. Man blir förundrad över hans egensinniga självkomponerade värld, börjar fundera på hans samhällskritik och skrattar hejdlöst åt hans enorma fantasi och ironi. Böckerna är uppdelade efter olika samhällsgrupper. Sju böcker handlar om nattvakten/polisen, sju böcker om trollkarlar och åtta om häxor osv.

”Jingo” är fjärde boken i böckerna om nattvakterna, 21:a av Terrys böcker om The Disc World. Den här gången får Vimes, Carrot och de andra på vakten en riktigt svår nöt att knäcka. En ö har plötsligt dykt upp från ingenstans, mitt emellan deras eget land och landet på andra sidan havet, ett land vid namn Klatch. I Klatch bor människor som pratar konstigt, rider på kameler istället för hästar, bor i öknen och flyger på mattor. De två folkgrupperna börjar bråka om vems ö det faktiskt är. Eftersom ön är placerad mitt emellan länderna, är den strategiskt viktig att ha i händelse av krig och eftersom ingen av länderna vill ge upp rätten till ön förklarar de krig mot varandra. Det blir upp till Vimes att rädda världen från blod och död!

Boken är, för att vara skriven 1997, extremt korrekt i sin uppfattning om problematiken som finns idag mellan väst- och arabländerna. Detta är typiskt för Pratchetts böcker som i övrigt behandlar ämnen som politik, byråkratiska processer, religion, evolution m.m. Samtidigt följer böckerna hela tiden den kronologiska utvecklingen i the Disc World från tidig medeltid, till uppfinningen av hjulet och tryckning av papperspengar i Ankh-Morpork, till rock and rollmusik. Utöver sin samhällskritik gör han även narr av fantasy-genren, vilket är en rolig twist då hans böcker just ÄR fantasy. Terrys böcker kommer med stor sannolikhet återkomma här i bloggen. So watch out!

Efter min långa utläggning av the Disc World kommer nu nästa långa utläggning. För efter Jingo fick jag nämligen nipper på Mari Jungstedt och började sträckläsa alla hennes böcker. De är som gjorda för just sträckläsning. Började dock i fel ände med att läsa hennes nya pocketutgåva av den femte boken i serien: I denna ljuva sommartid . Fastnade och började läsa serien från början. I denna ljuva sommartid var den bok jag gillade mest av dem jag läst hittills. Den var blodig, dyster och spännande och jag läste varje sida med än mer sträckblandad förtjusning.

Det jag gillar med böckerna är framför allt hennes personskildringar och att de är så ofantligt lättlästa. Perfekt till sommarläsning, eller när man är hemma och sjuk. Med det sagt betyder inte det att böckerna är FÖR lätta och därmed tråkiga. Tvärtom har de massor av karisma och har ett enormt högt tempo, inget onödigt munbo-jumbo som stör storyn. En annan orsak till att det går så fort att läsa, tror jag är att man ser allting hon skriver framför sig. Hon förklarar allt på ett lättförståeligt sätt, utan att för den sakens skull tumma för mycket på själva handlingen. Men med ros kommer ris, och givetvis finns det ett antal saker som jag inte gillade också. Bland annat slutet på boken Den du inte ser som i motsats till det jag sa förut, förklarade lite för mycket för läsaren om varför mördaren gjort som han/hon (jag vill ju inte bli spoiler) gjort. När man insåg vem mördaren var, förstod man allt och det kändes lite snopet att berövas på den intelligens man kände när man själv insett vem mördaren var. Mördaren hade en lång utläggning om varför han gjort det som man redan listat ut, i äkta teveserieanda. Dessutom föll han/hon ifrån sitt vanliga mönster, vilket kändes onaturligt och onödigt. Varför gjorde han annorlunda denna gång? Boken hade kunnat avslutas redan vid huset, eller på parkeringen vid fyren(de som läst boken fattar säkert vad jag menar).

Till skillnad från ”Den du inte ser”, som var riktigt bra, fram till slutet, då den som sagt tappade lite i mitt tycke, blev I denna stilla natt bara bättre ju mer man läste i den. Den kändes lite seg i början och man undrade vart denna mördarlösa bok skulle sluta. Men i slutet av boken, när allting nystades upp, förstod man kopplingen och boken kändes riktigt bra när man var klar med den.

Har precis börjat läsa den fjärde boken i serien, ”Den inre kretsen”. Återkommer med recension av den senare. Kanske i samband med en recension av ”Den döende dandyn” och ”Den mörka ängeln”, de böcker som återstår att läsa. Three recension to come, alltså…

Vad är ett sociogram?

Det har efter publiceringen av gårdagens inlägg kommit till min vetskap att det finns ytterligare en vinkel kring vad analysdatabasen egentligen är och varför FRA-förespråkare påstår att man inte söker på ord. De kallas sociogram. Ett sociogram är, vad jag förstått, en slags kartläggning över människors rörelsemönster på Internet. Utan att söka på text i meddelandena som människor skickar mellan varandra, kan FRA alltså kartlägga vad människor gör - vilka sidor de besöker och vad de gör där. Sakteliga byggs ett mönster upp över människors förehavanden, sexualliv, etnicitet m.m. En gigantisk ratificerad åsiktsregistrering av Sveriges befolkning alltså.

Läs fortsättningen på Klambergs funderingar och sökande efter sanningen om FRA-lagen i blogginläggen Från skepsis till övertygelse och Svaret är sociogram i analysdatabasen.

Vill även uppmärksamma en bild, ritad av Olof Bjarnason som på ett tydligt och enkelt sätt förklarar vad ett sociogram är. Lägg märke till hur Lena, som är gift med Anders och chattar med Bengt, blir registrerad i FRA:s databas, endast på grund av bekantskap med dessa två män. Huruvida det sen är ett yttre hot mot rikets säkerhet att surfa på Pirate bay är ju en annan femma.

Jag blir så trött…

Idag är det den 11 september. 5-årsdagen för Anna Lindhs tragiska bortgång, men också dagen som för alltid kommer att förändra den internationella säkerhetsbilden. Det var dagen då medlemmar av Al-Qaida i 2001 flög in i World Trade Center och Pentagon.

Dagen till ära tänkte jag därför skriva ett litet (ehrm, allt är relativt...) inlägg om säkerhetspolitik och terrorism. Sådant som våra politiker tyckte att vi inte visste något om då de den 18 juni 2008, över våra huvuden, antog en lag om avlyssning av svenska medborgare.

Läste för ett tag sen ett blogginlägg, skrivet av Mark Klamberg, doktorand i folkrätt vid Stockholms Universitet. Han sätter verkligen ord på farhågorna och med ett sådant klarspråk att det är svårt för meningsmotståndare att ge fler dumma bortförklaringar. Tyvärr är de väl för insyltade nu för att backa. De kanske skulle tappa ansikte?

Men vi tar det från början. Och jag tror vi kan börja med första stycket i Klambergs blogginlägg, det om urvalsdatabasen. FRA ska alltså samla ihop relevant information om hot mot Sveriges säkerhet. Parametrarna är baserade på personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, namn, religiösa och etniska ursprung och då det allra farligaste, vilka medlemmar som tillhör föreningar som har med hälsa och sexuell läggning att göra. Ja, du… vad ska man säga? Förra böginvasionen gjorde att många förlorade sina hem, för att inte tala om den där gången då en hel hord med Parkinsonpatienter sprängde ett hotell. Det minns ni väl?

I kommentarerna efter inlägget poängterar Billy Gellerstedt en väsentlig punkt i vår nya vattentäta och problemfria lag om integritetskränkning. I texten står det:

"Försvarets radioanstalt kan också ges särskilda uppdrag att med sin tekniska expertis lämna stöd för annan myndighetsverksamhet än sådan som rör yttre hot (SOU 1999:37 s. 219)."

Gellerstedts oundvikliga fråga blir då om den diffusa lagtexten kan generera ändamålsjusteringar i framtiden. Visst, självklart kan den det, och det ju givetvis vad alla andra också har sett och ett av de många orosmoment vi alla har haft. Vad händer om ett par år när det finns andra ändamål, andra hot? Hur lång tid ska en lag finnas innan man börjar tumma på ursprungsorsaken till dess uppkomst? Flera av dem som är för FRA kommer då med argumentet;

- Ja, men så skulle de ju aldrig göra.

Nej, i de finaste av världar skulle man inte det. Men när man väl öppnat porten är den sjukt svår att stänga. Frågan är då bara, varför skriva en sådan klausul om man inte vill ha möjlighet att fingra med lagen i senare skede? Och om det var ett misstag, skriv om den så att den inte går att missförstå i så fall. Eller ta bort den biten i lagtexten. Det kan väl inte vara så svårt!

Ytterligare ett skräckscenario som denna lilla klausul öppnar dörrarna till är orosmoment som Sverigedemokraternas framfart. Vad kommer de använda lagen till om de får samma slags makt som i Danmark? Det är inte ett oöverskådligt scenario. Det finns gott om människor som inte ser SD som det hot de är. Eller vilka dörrar skulle deras inträde i riksdagen i sin tur öppna? Än värre extremister.

Sen behöver det inte ens gå så långt som till regimskifte av den mera rasistiska sorten. Det räcker med att fel person får tillgång till svenskarnas privata egendom. När ett mejl väl finns i FRA:s databas och granskas för relevans, då har övergreppet redan skett, även om vederbörande inte läser själva innehållet. Men, säger den godtrogne svensken, så får de ju inte göra. Nej, det får de inte. Men det är faktiskt inte samma sak som att de inte gör det.

Och då kommer vi till en viktig faktor, nämligen den mänskliga faktorn. För visst finns det olika moraliska förhållningsregler, och visst är det väl så att det inte var tänkt att anställda på FRA ska läsa irrelevant e-post. Men vad jag vet är det inte ok att kartlägga människors bilar med hjälp av offentliga register man får tillgång till i egenskap av statlig tjänsteman. Ändå var det just vad en anställd på FRA gjorde enligt Liza Marklunds artikel Bajsmannen på FRA ser dig!

Den lite mer invigde och mycket mer paranoide svensken säger istället ”Men det är precis detta som är underrättelsetjänst – att övervaka andra människor, bakom deras ryggar. Det måste vi för att skydda oss själva! Dessutom har FRA övervakat svenskar genom telefonlinjen länge!” Jo, men vet du vad. Det är enormt stor skillnad på att övervaka misstänkta kriminella människor som håller på med fuffens i det tysta och att övervaka hela Sveriges befolkning med hjälp av metodisk övervakning. Det förstnämnda spelar på en liten fin sträng om moral i väldigt svåra moraliska dilemman som Sveriges Rikes säkerhet, jag kan förstå att man ibland måste tumma på reglerna för att få fast de skyldiga. Men de reglerna finns där för att skydda de oskyldiga som drabbas av tummade av reglerna. Det andra däremot, är ett systematiskt övergrepp där man obarmhärtigt övervakar alla, skyldig som oskyldig.

Slutligen vill jag också kommentera vansinnigheten i logiken hos dessa människor. Först påpekar man att det inte finns några överhängande hot mot Sverige. Vi har inte blivit attackerade på över 200 år, så då blir vi det säkert inte imorgon heller. Så då lägger man ner försvaret. Vilken otroligt brilliant säkerhetspolitik! Vad som är än mer brilliant är det fortsatta logiken i dessa människors tankebana… Efter att de har lagt ner försvaret, fortsätter de sälja svenska vapen till krigförande länder. Om vi någon gång blir drabbade av ett terroristhot, kan vi alltid skryta med att vi säljer högteknologiska stridsmedel till andra länder som de kan använda emot oss. Om det så är av det gamla ryska hotet eller de nya moderiktiga Al-Qaida, så är det ju bättre att bli attackerad av en Carl Gustav eller en Gripen än av ett utlandstillverkat vapen. När vårt land ligger i spillror och folk inte vågar gå ut, vet vi åtminstone att våra produkter fungerar!!

När man sen lemlästat hela vårt försvar, kommer man på att man i alla fall kanske ska vara lite rädda för de yttre hoten som inte existerade när man rustade ner försvaret. Jag menar, det kan ju hända, det som vi sa inte skulle hända, men som kanske ändå hände. Rings a bell? Tage Danielsson hade en träffande monolog om det, efter Harrisburgkatastrofen 1979:


Och som Tage sade då, i 1979: ”Nu är ju det här ganska krångliga saker för gemene man, så att göra en folkomröstning om sånt där är väl egentligen ingen idé.” Sånt som händer i andra länder, händer ju inte här, sa man när man rustade ner. Nu säger man, att det är ganska sannolikt. Men vi struntar i att gå den långa vägen, att dra det ett par gånger genom de demokratiska pressarna, att få det konsoliderat och känna av folkets vilja innan vi går till beslut. Det är ju ganska krångliga saker det där med underrättelsetjänst och säkerhetspolitik. Så vi upprättar man ett övervakningssystem för att ”komma åt den nya typen av hot” som inte var sannolika förut men som nu är väldigt sannolika. Men vad ska ni göra när ni lokaliserat de nya hoten då? Bombardera fienden med era fina moralkakor om vad som är krånglig säkerhetspolitik? Säga att, vi visste i alla fall när det skulle hända innan det hände? Eller påstå att sannolikheten för att det som hände var så liten att det inte fanns några orsaker att ha ett vettigt försvar? Vad ska ni då med FRA-lagen till? Det undrar jag…

Läs hela Mark Klambergs Klarhet om FRA:s sökbgrepp och filter.

Jag är frisk, men ändå inte :)

Har fått resultatet från röntgen och den visade ingenting; inget diskbråck, inga buktningar, inga tumörer eller trånga nervkanaler. Allt ser tip-top ut, except for one tiny thing… jag har fortfarande ont i ryggen. Men nu vet vi i alla fall att det inte är något allvarligt utan sannolikt bara en muskelsträckning, typ ryggskott eller liknande. Ska till sjukgymnast imorgon och börja träna upp mina stackars utslitna ryggmuskler. Sen tänker jag börja träna något på allvar. I have to if I want to live. Funderar på simning, eller kanske kick-boxning. Vi får se, när den tiden kommer, när jag är frisk.

Ytterligare en komplikation har inträffat, jag är sjuk – i helt vanlig flunsa! Man skulle ju kunna säga att det passar ganska bra att det kom nu, när jag ändå är sjukskriven. Hade varit surt om jag blev sjuk och var tvungen att stanna hemma, precis när jag blivit friskförklarad i ryggen. Undrar dock hur det ska gå med sjukgymnastiken imorgon. Har ont i hela kroppen av febern som rasar. Haha! Ack, ja!

Det var nog allt för idag och för att avrunda tänkte jag bjuda på ett litet passande klipp på en låt som min söta pojke spelade för mig första gången jag var sjuk sen vi blev tillsammans. Det är Hello Saferide som spelar låten och den heter ”Get sick soon”. Här framförd av en lika söt pojkvän som spelat in en version till sin sjuka flickvän.

En ny etapp har avverkats

Jaha, då har man äntligen varit på röntgen. Det blev en datortomografi, dock ej i skikt, utan endast på ytan. Inte för att jag vet vilken skillnad det gör. Men nu är det gjort. Det tog drygt fem minuter och jag låg och spände mig med smärtor längs hela ryggen medan flickan som tog bilderna stod i säkert förvar från strålarna bakom glaset. Nu tar det en vecka, sen får de resultatet. Ska bli spännande att se om det är ryggskott eller diskbråck. Som att välja mellan pest eller kolera kanske, men det ena är ju en kortare övergång, det andra är mer långvarit och kan leda till mycket fler allvarliga men. Så vi håller tummarna...

Förresten. Jag har visserligen inte skrivit så fasligt många inlägg fram tills nu, men det börjar bli ett par stycken, liksom jag ser att även en del människor har börjat titta in. Så jag är nyfiken, vilka är ni? Och framför allt, lämna gärna en kommentar ibland så jag vet vad ni tycker.

Hej!

Sommaren 2008

Då var man tillbaka från semestern. Men inte i den form man trodde. Jag är nämligen sjukskriven until further notice pga ryggproblem. Eftersom jag ännu inte fått röntgen, väntar på remiss från stora stygga sjukhuset, så får jag snällt vänta hemma.

Men vad gjorde jag då under sommaren? Jo, kära läsare. Det ska jag berätta för er. Första veckan åkte jag, Johan och barnen och hälsade på mamma i hennes sommarstuga i Dalarna. I slutet av veckan tog vi ett par dagar i Ramis, där vi har en liten fjällstuga.


Andra veckan hyrde vi en båt och tog oss ut i Mälaren för att hälsa på diverse vänner och bekanta som Johans vän Jörgen, Dalmalms och min bror med familj. Det blev en helt underbar vecka med mycket sol, bad och roliga minnen.


Tredje veckan hade jag och Johan en barnlös semestervecka som spenderades med en hel del röjning i huset. Men vi hann även med en mysig middag på "Spisa hos Helena" på Kungsholmen, drinkar på Gondolen och en brännhet dag på Grinda i Skärgården.



Sista veckan åkte vi till farmor och farfar i Småland, som inleddes med alldeles underbara bad i vackra, varma och lena sjöar och slutade i sängbunden vila och enorma smärtor i ryggen.

Så nu är man hemma igen och är inne på sin tredje sjukskrivningsvecka. Vi får se vad röntgen visar, om den nu kommer. Tills dess får vi se vart framtidens vindar blåser.

Ha de!

Integritetskränkningen fortsätter

Läste precis en artikel i tidningen Fokus som handlade om sekretess i sjukvården. Blev mer och mer förbannad ju mer jag läste. Detta är ihop med den nya FRA-lagen ett heltäckande övervakningssystem av svenska staten på den enskilda människan.

Jag har tidigare hört talas om att försäkringsbolagen fick tillgång till patienters sekretessbelagda journaler, genom den fullmakt man skriver under när man tecknar en livförsäkring. Fullmakten är till för att få ut uppgifter som kan leda till nedsatt ersättning eller att man inte kan teckna avtal. Det är inte meningen att de ska kunna få ut mer än vad som krävs, men ändå tvingas sjukvårdspersonal ge ut hela journaler till försäkringsbolagen pga. en liten miss i lagstiftningen. Och det slutar inte här, för när journalen väl hamnat i försäkringsbolagens händer gäller inte längre sekretessen. Vår personliga sjukdomshistoria finns därmed till allmän beskådan om den hamnar i orätta händer. För visst vill man inte tro att människor avsiktligt lämnar sådana uppgifter till folk som ej bör se dem, men jag är nog cynisk nog att tro att människor inte är så goda. Då hade kvällspressen inte haft något att göra.
Denna problematik gjorde att Karin Lindell på riksrevisionen började titta på frågan. Men trots att hon lämnade in sin utredning, vari hon menade att lagstiftningen behövde stärkas, redan i mitten på 2005 har ingenting gjort från politikernas sida för att strama upp lagstiftningen. Istället genomförde man i januari 2008 en lag som gav Säpo rätt att bugga privatpersoner. I lagen stod visserligen att man inte fick bugga sjukhus eller läkarmottagningar. Däremot fick man i en lag som klubbades igenom samma dag, rätt att kameraövervaka, avlyssna telefoner och kontrollera in- och utgående post på sjukhusen. Vilken stormblåsning vi svenskar åkte på där!

De senaste åren har flera brott uppmärksammats i media, brott som blivit begångna av psykiskt sjuka människor. Lagens uppkomst ska enligt artikeln bero på att Säpo haft svårt att förutse dessa brott och därför haft svårt att motverka dem i tid. Ett tydligt exempel på det var mordet på Anna Lindh. Därför menar de att de bör ha rätt att registrera uppgifter på oskyldiga människor som skulle kunna bli ett riskmoment någon gång i framtiden. Men precis som artikelförfattaren Kristoffer Gunnartz påpekar så kan det knappast hjälpa att psykisk sjuka med förföljelsemani undviker vården när de får reda på att deras farhågor är sanna, Säpo övervakar allt de gör! Återigen påminner detta starkt om argumenten man förde i FRA-debatten. Att inte kunna övervaka oskylda människors förehavanden kan vara en risk för landets säkerhet. Ni måste väl ändå begripa att vi gör det för ert bästa. Ni vet inte alltid själv vad som är ert bästa och därför bestämmer vi åt er trots att det finns en tydlig opinion emot oss.

Sekretessen i vården är till för att människor ska känna sig trygga i att prata öppet om sina problem, oavsett om de är psykiska eller fysiska. Vetskapen om att andra människor har rätt att läsa våra journaler, gör åtminstone mig osäker på vad jag kan gå till doktorn med. Om jag någon gång blir kändis, även om risken för det kanske är minimal, skulle en skvallerjournalist med bra kontakter kunna få ut min sjukdomshistoria och trycka upp den på löpsedlarna. Jag kan förstå att folk blir nojjiga.

Det jag undrar nu är vad som blir nästa steg i statens försök att övervaka oss. De har tagit över våra journaler, de kan övervaka våra hem och läsa vår mejlkorrespondens och internetbesök.

Fick förresten e-mejl från riksdagsledamoten Roger Tiefensee (c) häromdagen. Jag hade skrivit under Expressens protestbrev mot FRA-lagen. Så mycket som 6,6 miljoner brev bombarderade riksdagsledamöternas inboxar(de som sagt ja till lagen) enligt Expressens chefredaktör för Digital media, Thomas Mattson. Roger skrev såhär i sitt mejlsvar till mig:

Hej,

Tack för ditt mejl om FRA. Det är lite synd att du inte skickar ett personligt mejl utan använt dig av Expressens massmejl, eftersom det innehåller felaktiga påståenden. Ett mejl mellan två svenska användare kommer inte som Expressen påstår att "avlyssnas av FRA" oavsett om det skulle passera landsgränsen.

Inrikes trafik förmedlas utan att den som kommunicerar kan påverka hur detta sker. Operatörerna väljer vanligtvis den billigaste transportsträckanvilket kan medföra att inrikestrafik kommer att gå över landets gräns och tillbaka. Därför kan det inte helt uteslutas att inrikestrafik rent tekniskt skulle kunna bli åtkomlig för FRA. Det innebär dock inte att trafiken får inhämtas - för det krävs att trafiken är relevant för svensk utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitik eller för kartläggning av yttre hot mot landet. Om sådan trafik ändå skulle hamna i FRA:s system finns tydliga bestämmelser om förstöring av kommunikation som saknar relevans för signalspaningens ändamål.

Om du har andra frågor du vill ha svar på kan du titta på dessa frågor och
svar som finns på regeringens hemsida.
http://www.regeringen.se/sb/d/3013/a/78411


Mvh / Roger


Så Roger, här kommer mitt personliga svar till dig.
För det första är det synd att du inte skriver ett personligt mejl till mig som svensk väljare när jag bemödat mig att skriva till dig. För visst är väl inte ditt mejl skrivet bara till mig utan som automatiskt svar till alla som skrev under protesten?

För det andra, jag använde mig att Expressens massmejl därför att jag ville dela de åsikter som många andra svenskar har, nämligen att ni politiker körde över oss och våra åsikter fullständigt. Jag vill visa att jag står för integritet, personlig frihet och allt annat som ni borgare alltid pratar om men som ni nu lagt på hyllan. Det är inte konstigare än att skriva under ett upprop eller som du säkert gjort massor av gånger, ett mötesprotokoll. Så kom inte mitt ditt trams om relevans, det här handlar inte om relevans. Det handlar om folkets åsikt, vilket jag i och för sig tycker är ganska relevant. Och vi är inte eniga med dig Roger, de allra flesta av oss. DU som politiker borde veta vikten av att ha dina väljare i ryggen, men du kanske glömt vem som satte dig på din post?

För det tredje, jag ville inte ha svar på några frågor när jag skrev till dig. Men om du vill ha svar på varför majoriteten av svenska folket är emot er integritetskränkande lag så är det bara att skriva in ordet ”FRA-lagen” på den här sidan så får du massor med svar på dina funderingar.

Mvh / Towe

Födelsedagsöverraskning

Så idag är andra dagen av min tid som gräsänka. Min söta pöjk har tagit sin hoj och sitt pick-o-pack och dragit till Sala för att tävla i Fyradagars Enduro 2008

Nog om det ville jag berätta om min födelsedag, för givetvis är jag så självupptagen. Dessutom vet jag att alla är superintresserade av att veta vad Johan hade planerat. Så då ska jag berätta det.

Dagen började som vanligt med jobb. I slutet av arbetsdagen dök hela informationsavdelningen upp framför mitt skrivbord och sjöng födelsedagssången… på DANSKA!! Haha! Det var så roligt, ett helt gäng svenskar som med en liten papperslapp i handen, klämmer i för livet på ett språk som de flesta svenskar skulle kalla svårtolkat. De var ovanligt duktiga faktiskt, lät hyfsat för att vara svenskar.

Efter jobbet skulle jag möta upp med Johan. Det enda jag fått veta var att jag skulle befinna mig på Universitetsbiblioteket kl. 17.40. Så när jag dök upp där var jag ganska nyfiken. Efter att Johan anslutit sig och vi promenerat en liten bit, ner till vattnet blev det ganska tydligt vad vi skulle. Johan hade hyrt kajak! Med kajaken paddlade vi ut till en liten klipphäll, där vi tittade på solnedgången, drack rosévin och biffsallad som Johan tagit med sig i en väska med kylklampar. Lyckliga jag! Det var precis perfekt! Romantiskt, på tu man hand. Men inte mushy och ingen dyr restaurang med snofsiga servitörer med folk som glor när man inte har fina kläder på sig. Så tack Johan, för att du vet vem jag är…

Happy B-day to me!!

I dag er det Towes fødselsdag, hurra, hurra, hurra!
Hun sikkert sig en gave får, som hun har ønsket sig i år, med dejlig chokolade og kager til.

Med en liten tulipan, på bemärkelsedan,
jag har den äran, jag har den äran att degradera...

Jaha, då vart man 27.

Landssorg

Vet att det tagit ett par dagar att skriva, men midsommar kom liksom emellan. Jag ville ändå skriva ett inlägg, om än sent, om FRA som ju alla vet gick igenom i onsdags då Reinfeldt och resten av Sverige följde den förnedrande EM-matchen mot Ryssland. Medan det svenska landslaget fick styk 2-0, blev demokratin slaktad med 143-138. De enda som stod emot på högersidan var folkpartiets Camilla Lindberg och Birgitta Ohlsson. Bara tanken på att det var socialdemokrater som satte igång hela spektaklet med Bodström i spetsen får det att vända sig i magen på mig, även om de röstade mot i slutändan. Min pojkvän, som ju tillhör andra politiska blocket säger att det endast finns ett parti han skulle kunna tänka sig att rösta på i fortsättningen och det är det enda som hela tiden varit emot den integritetskränkande lagen; Miljöpartiet. Även om han egentligen menar att han inte tänker rösta på något parti alls i nästa val och att jag inte håller med honom om att det är rätta vägen att gå, så förstår jag honom verkligen. Jag tänker givetvis fortsätta att vara socialdemokrat, och rösta rött i nästa val, men vi behöver ett byte i riksdagen. Sådanna antidemokrater som befolkar vår riksdag nu behöver bytas ut och det illa kvickt! Att vara mot mänskliga rättigheter borde vara en självskrivning till utskrivning ur det som ska vara Sveriges demokratiska högfäste! Till vår fördel kan man ju iaf säga att vi i onsdags vann valet 2010, för visst kan väl inte de borgerliga väljarna tänka sig att rösta på sina ledamöter längre? Valet var ett svek mot väljarna, ett svek mot demokratin och ett svek mot Sverige. Fy fan vad arg jag är!

Som jag lovade på Facebook ska jag, om lagen träder i kraft 2009, kryptera samtliga mail och säga bomb i varje telefonsamtal för att så långt det är möjligt lamslå FRA:s tentakler. Jag uppmanar så många som möjligt att göra det samma. Huruvida det fungerar eller ej vet jag inte, men har ni andra konkreta tips eller länkar får ni gärna komma med dem. Jag har alltid tyckt att det är osportsligt och odemokratiskt att aktivt bekämpa demokratiskt genomförda lagar oavsett om jag tycker illa om dem eller ej. Detta är första gången jag känner att en lag varit totalt odemokratisk, politikerna har totalt ignorerat de massiva protester som varit (en del säger att det är den största protesten i internethistorien). Då blir det plötsligt ett helt annat läge. De folkvalda politikerna har gjort det ingen borde ha rätt att göra i en demokrati och har de gått emot grundlagen hoppas jag de får sitt straff. Det får framtiden visa. Men detta gör att jag inte har några som helst skruppler i denna uppmaning: Var med mig i kampen mot Antidemokraterna i Riksdagen, säg bomb i varje telefonsamtal!


Slutligen: Ikväll är det Likvaka vid Riksdagshuset kl. 19.00. Kom gärna i svart, ta med kondoleanskort och sörg den avlidna demokratin! Liknande manifestationer föregår över hela landet, både idag och de kommande veckorna. För mer info om var och när, besök Stoppa FRA-lagens hemsida

Idag gäller det...

Efter debatten igår kom man fram till att man nog skulle behöva ändra lite på lagen för att få igenom den då alldeles för många ledamöter var tveksamma till förslaget. Endast en tredjedel av ledamöterna behöver rösta för återremiss och så blev det. Därför skickades förslaget på remiss och idag väntas resultatet. Senaste nytt är att det blir omröstning oavsett vad. Ändringen handlade mest om huruvida Datainspektionen skulle få granska FRA:s verksamhet ur ett integritetsperspektiv fram till 2011. Inte mycket att hurra för alltså. Idag avgörs demokratins framtid!


Läs mer om FRA-lagen på StoppaFRAlagen.nu

Följ FRA-debatten på Politikerbloggen

Sommar = Ljudböcker!

När jag började på Universitetet insåg jag att min bokslukartid var förbi, in fackböcker, ut skönlitteratur. Varje gång jag plockade upp en deckare eller annat skönlitterärt verk när jag inte hade läst kapitlena i historieboken fick jag ångest och dåligt samvete. Därför beslutade jag mig för att jag endast fick läsa skönlitteratur på lov. Sommaren blev alltså min nya bokslukartid då jag betade av flera härliga sommardeckare. Nu har jag börjat jobba och kan egentligen läsa böcker när jag vill. Detta händer dock inte så ofta eftersom en massa annat kommer emellan jämt. Men sommaren bringar fram känslor jag inte kan styra, kalla det vana, kalla det beroende... ja, kalla det vad du vill. Men suget efter en riktigt spännande deckare kommer så fort knopparna på träden blommat ut. Förra sommaren kom en ny vana, jag har alltid haft väldigt svårt för att bli brun. Dels för att jag har fräknar och ljus hy och dels för att jag inte gillar att pressa på beachen. Men så kom jag på det. Om jag har en trevlig ljudbok att lyssna på kan jag slappna av i solstolen och bara lyssna. Det enda som krävs är att jag håller koll på tiden, inte somnar och vänder mig lite då och då.

Nu är sommaren äntligen här! Det betyder att jag nu avlyssnat sommarens första bok: Sjöjungfrun av Camilla Läckberg

Betyg? Ja, jag måste säga att Läckberg fortfarande håller måttet. Hennes person- och omgivningsskildringar är brillianta och man känner ofta igen sig i små händelser som kan uppstå mellan olika karaktärer. En sak man inte riktigt kan sluta tänka på när mn läser är, hur i hela friden en så liten ort som Fjällbacka, kan ha så många mord på så kort tid och utan relation till varandra? Lite frustrerande är det ju, fastän Mankell m.fl redan gjort det tidigare. Vad är det som gör att man väljer att placera så många mördare på samma plats? Det självklara svaret på det är att allt är påhittat och inte behöver vara verklighetstroget, och det är okej. För trots att det är högst osannolikt att så många mord skulle begås i Fjällbacka och sagans innehåll är alldeles för spännande för att en sådan bagatell ska ha betydelse. Och idyll är en bra plats för lite spänningsmord. Se bara på de engelska deckarna sm Morder i Midsommer.

Nå, tillbaka till Sjöjungfrun...

Sjöjungfrun är den sjätte i Läckbergs deckarserie om Patrik Hedström och Erica Falck i Fjällbacka. Denna gång försvinner en man spårlöst på väg till jobbet och samtidigt som hans vän Christian Thydell släpper sin debutroman Sjöjungfrun. Det visar sig att Christian fått hotbrev under en längre tid och när den försvunne mannen hittas mördad, fastfrusen i isen börjar en invecklad historia att nystas upp på Tanums Hede polisstation.


Nästa projekt blir Willy Josefsson - Den fjärde punkten.

Nu ska jag packa!